Bildradion

Podcast om fotografi med Göran Segeholm

Avsnitt 100: En definition av kvalitet

| 10 kommentarer

bildradion_100.mp3: Hannah Goldstein och Göran. Feminism, kvotering, kulturministern, hur sanningsenligt bör man besvara frågan ”vad har du på gång?”. Samt om att gräva sin egen grav med ett leende på läpparna.

Play

10 kommentarer

  1. grattis till hundra avsnitt, göran! vilken milstolpe!!
    och jag måste förstås säga att jag ser fram emot 100 till :)

    fick förresten äntligen tag i den ofrivillige fotografen och fånga bilden. det ska bli kul och läsa dem med din ljuva stämma i bakhuvudet

    • Aaarrgh, jag som hoppades att Den ofrivillige fotografen var slut överallt. Jag kan tänka mig att det blir just ”kul” att läsa den.

  2. Instämmer i gratulationen här ovan! Hundra avsnitt är en bedrift! Hoppas på god fortsättning!

    En liten fundering när det gäller kvalitet och kvotering. Genusperspektivet är viktigt och det ligger mycket i Hannas tankar om någon sorts könsmässig ”rättvisa” i fotovärlden.

    Själv undrar jag ibland över en annan sak: Vad är det som gör att fotografer som ”räknas” nästan bara finns i Stockholmsområdet? Läste boken ”Contemporary Swedish photography” i somras och noterade könsmässig jämställdhet, men av ett femtiotal fotografer som fick plats i samlingen är eller var (några är döda) ungefär 80 procent verksamma i Stockholm! Kort sagt, har kvalitet också en geografisk dimension?

    • Rättvisa är fint, men vad är det? Positiv särbehandling för en betyder negativ särbehandling för en annan.

      Din andra fråga är intressant och tål att tänkas på. Men en faktor kan väl vara att många som vill göra karriär hamnar förr eller senare i Stockholm, oavsett var de vuxit upp?

      • Jag är inte för en rak könskvotering på något område, men en poäng med Hannas resonemang var att kvalitet inte är något som är hugget i sten utan är något som ständigt behöver definieras samt att slagsida uppstår om inte både han, hon och hen är med i processen. Det är en sund inställning, tycker jag.

        Den andra frågan är kanske onödig att ställa. Att människor som vill göra karriär ”hamnar” i Stockholm är nog ingen slump? Tydliga tecken talar för att det är en förutsättning. Det här är också en slagsida, men här har väl båten i likhet med regalskeppet Vasa redan sjunkit?

  3. Grattis till det hundrade avsnittet – bra jobbat!

    Angående Hannas jämställdhetsresonemang så får jag känslan av att hon mest har lagt sig till med ett gäng värderingar som gäller i hennes kretsar utan att faktiskt själv tänka till kring vad de innebär fullt ut.

    Sedan undrar jag verkligen över ett av hennes påståenden (om jag hörde och förstod saken rätt) om att män som exempelvis delar ett intresse och går samman i en grupp har någon slags skyldighet att ta in kvinnor. Den synen blir helt obegriplig för mig.

    • Alltså, vi vidarebefordrar väl alla en massa åsikter som vi inte processat så värst mycket själva. Hannah tänker en jävla massa, det kan jag gå i god för.

      Synen att det är önskvärt med en slags påtvingad könsblandning är inte obegriplig för mig, men jag delar den inte. Människor måste kunna skapa sina sammanhang utan inblandning av någon ”högre moralisk ordning” eller vad man nu vill kalla det. Social ingenjörskonst är problematisk, men jag inser att den ibland kan leda till framsteg som kommer många tillgodo i det långa loppet. Ja, lätt är det inte.

  4. Det är smärstamt att höra dig försöka diskutera fönuftigt med dessa feministfanatiker. Om du fortsätter med att begära eftertanke i deras argument så kanske de kan börja fundera själva över saken någon gång i stället för att rabbla upp dogmer.

    Jag önskar dig en God Jul och Gått nytt år.
    /Thomas

  5. ”Feministfanatiker” är en minst lika ogenomtänkt benämning, som det som du Thomas anklagar Hannah för; att ha åsikter som förekommer i hennes vänkretsar. Jag är inte förvånad att äldre män (förlåt Göran, jag tycker mycket om ditt arbete men jag tycker du kan fundera ett extra varv på just detta) inte ser orsaken till feministers åsikter. Du Göran frågar dig varför man ”ska bry sig om vad alla andra gör”. Svaret är att strukturer i samhället sätter kvinnor i en sämre ställning än män. Därför behöver man tänka på andra än sig själva, för att dina systrar/döttrar/vänner (vilka kvinnor du nu har i ditt liv) inte ska bli sämre behandlade pga sitt kön. Traditionella könsroller kan göra att kvinnor hamnar i den nedre skalan av ”kvalitet” och att de värderas sämre än män. Det är alltså inget fanatiskt riktat mot det manliga könet (även om ni ofta blir måltavlor, det är ju ni som behöver tänka till), utan mot alla människors uppfattningar om vad som är kvinnligt, som behöver omvärderas. Behövs tydligen sägas år 2014 också, sorgligt nog. Önskar er alla en god jul och gott nytt år i vilket fall som helst. Ser fram emot 100 avsnitt till!

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.