Inspelat på scen 2 på Fotomässan i Stockholm: Knut Koivisto och Serkan Günes om att fortsätta utvecklas när andra redan tycker att man är bäst. Göran intervjuar. (Foto: Karl Löweberg)
Podcast: Download (Duration: 52:08 — 17.9MB)
25 november, 2014 | 5 kommentarer
Inspelat på scen 2 på Fotomässan i Stockholm: Knut Koivisto och Serkan Günes om att fortsätta utvecklas när andra redan tycker att man är bäst. Göran intervjuar. (Foto: Karl Löweberg)
Podcast: Download (Duration: 52:08 — 17.9MB)
27 november, 2014 kl. 10:11
När jag kom fram mot slutet tänkte jag att det märktes att det var på en scen. Det kändes som du var lite mer pepp, för att använda ett av dina favorituttryck. Lite mer adrenalinpåslag helt enkelt. Sedan tycker jag att Knut alltid säger intressanta saker och att Serkan har en så tydlig närvaro i vad han gör och säger, så jag kände att det var ett riktigt intressant avsnitt. Och så avslutar du med att säga att så här ska du aldrig göra mera. Visst är det intressant hur olika vi upplever saker.
Ser fram emot den nya formen.
Pingback: Number 99 | Skvitter
1 december, 2014 kl. 16:00
nu var jag ju som sagt lite efter så det blir att lyssna på denna podd härnest -innan fotosidans dito!
jag missade om du annonserade annanstans att du skulle byta form så det ska bli intressant att höra :)
4 december, 2014 kl. 20:52
Vemödalen är en vacker, poetisk och just vemodig film. Att postmodernistiskt acceptera att ”alla bilder redan är tagna” är litet att ge upp. Lyckligtvis fortgår utvecklingen ständigt och så även utseende/upplevelse av den färdiga bilden. Vill vi inte vänta på nästa tekniksprång och känner att alla bilder verkligen är tagna så kan man ju variera sig i det oändliga med diptyker, triptyker och kompositer ;-)
Med slumpens hjälp kan vi ju också skapa ett oändligt antal nya bilder. Jag tänker t ex på hur Jakob Felländer som med multiexponeringar och en ljusläckande kamera skapar unika bilder. Det hade varit intressant att höra om Knut och Serkans förhållande till slumpen i deras respektive fotograferande. Jag misstänker att Knut med sina referenser till Neil Young och improvisation till del använder slumpen, medan Serkan, med minutiös planering, gör allt för att undvika den?
6 december, 2014 kl. 08:05
Robert Shores bok ”Post-Photography: The Artist with a Camera” http://www.laurenceking.com/en/category/photography/post-photography-the-artist-with-a-camera-1/ kom med på WPOs lista över årets fotoböcker http://www.joomag.com/magazine/the-magazine/0699469001415897573?short och beskriver just hur fotografen med nya tekniker skapar unika och nya bilder och därmed undviker Vemödalen.