Bildradion

Podcast om fotografi med Göran Segeholm

Avsnitt 87: Elisabeth Ohlson Wallin – Vad är det vi missar?

| 17 kommentarer

Hannah Goldstein och Göran Segeholm ser Elisabeth Ohlson Wallins utställning ”Ack Sverige, du sköna” på Galleri Kontrast i Stockholm, och kommer ut lätt omskakade. Men kanske inte av rätt skäl.

Play

17 kommentarer

  1. Här hör man sågbladet gå i en dryg halvtimme, medan de som håller i sågen ängsligt undrar varför trädet är så mjukt. Det är roligt!
    Varför inte sticka ut hakan ordentligt och sluta tvivla på den egna förmågan? Är det konstvärldens kodex som sätter stopp? Jag ska iaf gå och kolla på Kontrast, kanske jag blir inspirerad att göra en egen pod av det :)
    Och planket då? Jag hade väntat mig ett reportage därifrån. EOW hade för övrigt en plats där, men den var obesudlad så länge jag orkade stanna.

  2. Jag träffade Hannah idag, och vi tyckte nog båda att vi varit lite väl milda.

    Men fotovärlden är liten och varm, och den enskilda fotografen satsar så mycket och får i regel igen så lite. Jag kan stå för att vår kritik framstår som en aning ängslig. Det är rimligt.

    En sak som jag önskar att jag hade sagt i podden: Antingen är EOW omgiven av ja-sägare som är dåliga på att bedöma kvalitet. Eller så tar hon inte råd av andra, och då borde hon möjligen börja göra det. Detta är min mening.

    Hennes utställning kommer att bli omtyckt av många i vilket fall som helst, eftersom de anar den goda avsikten baserat på EOWs tidigare arbeten. Men om en konstfotograf visade detta – bilderna och de medföljande texterna – i sin första utställning så skulle det vara direkt skadligt för karriären.

    Men EOW klarar sig nog. Hon har förtroendekapital att ta av.

  3. Lars Epstein skriver i positiva ordalag om EOWs utställning i DN:
    ”Hon har en sällsynt medkänsla och öga för den karakteristiska detaljen och hon väntar ut det avgörande ögonblicket som en gång Henri Cartier-Bresson”
    Amatörmässiga gatufotobilder eller ECB kvaliteter? Måste nog skaffa egen uppfattning på galleri Kontrast.
    //Martin

  4. Jag har stor respekt för Lars Epstein, men i det här fallet är hans omdöme obegripligt för mig. Det är att förminska inte bara Cartier-Bresson, utan hela den genre som vi kallar (eller kallade, gränserna håller på att lösas upp) gatufotografi.

    Hoppas att du skriver ner dina tankar här, Martin. Både Hannah och jag är nyfikna.

  5. Ojojoj, ni är ju bara för sköna med allt svammel!
    Varför frågade ni inte EOW när ni var så osäkra? Hon är inte farlig!
    Jag kanske inte skulle ge mig in i detta men jag har så svårt att inte göra det.
    Jag ska försöka vara opartisk så jag börjar med att säga att självklart får ni tycka vad ni vill om bilderna även om jag inte håller med er :)
    Jag tycker dock att ni gjorde ett stort fel; Ni skulle ha recenserat boken, inte utställningen. Boken kom i början av sommaren (6 juni) och är Elisabeths bild av Sverige, som Sverige ser ut nu. Utställningen visar kanske en tiondel av bilderna som finns i boken och ger inte en rättvis bild av det verkliga verket, som alltså är boken Ack Sverige, du sköna. Jag tror att när Elisabeth skriver att hon är dokumentärt skolad så menar hon att det var så hon började plåta (på en lokaltidning i Skara på 80talet) och att hon p.g.a. detta alltid har haft den dokumentära känslan att vilja dokumentera det runt omkring sig. Men de senast tjugo åren eller så har hon ju framförallt jobbat som porträttfotograf och hävdar inte att hon nu skulle vara i Sveriges toppskick bland dokumentärfotografer.
    /Robert (EOW’s assistent sedan 2006)

    • Robert, för mig är det självklart att vi inte frågar en konstnär om hur ett verk ska tolkas. EOW har sagt det hon vill säga genom sina bilder och texter. Nu är det upp till betraktaren, och så måste det få vara.

      Jag förstår att hon syftar på sin bakgrund när hon säger att hon är dokumentärt skolad, men i och med att hon uttrycker detta blir det ändå oundvikligen till ett kvalitetsanspråk i mina ögon. Det är ett anspråk som hon inte förmår att leva upp till.

      Det är möjligt att boken är bättre än utställningen, men nu var det den vi tittade på.

      • Jo det är klart att det är upp till betraktaren. Men när man lyssnar på poden så vet ni ju inte ut eller in vilket resulterar i 30 minuters tvekande. Ni är ju undrande till vad Elisabeth vill säga och finner inget svar. Då menar jag att det vore intressant, framförallt för podens lyssnare, att fråga henne för att få ett svar. Jag uppmanar mina elever att fråga om dom inte förstår och jag antar att du gör detsamma.

        Jag anser att recensera utställningen och inte boken i detta fall är som att skriva en recension efter att bara ha sett förtexten på en film. (vilket tyvärr många filmrecensenter verkar göra ;)

        Och du undrade i poden vad det är plåtat med. Det är ett myller bland olika digitalkameror. iPhone, massa olika kompaktare, och dslr. Det som har funnits till hands och passat i situationen helt enkelt.

        • Ja, vårt tvekande är dåligt. Jag lyssnade om på delar av avsnittet idag och förbannar veligheten som du beskriver. Jag tror att vi kanske är rädda att bli betraktade som illvilliga. Dessutom styr vår recension av utställningen oss på kollisionskurs med andra människor i fotosverige, som exempelvis Lars Epstein som jag respekterar, och det skapar ytterligare tvekan. Vi spelar in podden i ett svep för transparensens skull. Om vi redigerat hade resultatet blivit annorlunda, men då hade inte podden kunnat komma ut varje vecka. Vårt format är det oredigerade samtalet.

          Men vi lär oss. Vi var för fega, och det är finns en del punkter som vi borde ha kritiserat betydligt hårdare än vi gjorde. Nästa gång hoppas jag att vi är modigare. Både jag och Hannah har fått skäll från olika personer för att vi höll igen för mycket. Å andra sidan – att dessa våra kritiker inte kliver fram i diskussionstrådar som denna säger en hel del om klimatet i fotosverige.

          Angående att prata med EOW så tycker jag att det är viktigt att göra en tydlig distinktion mellan en intervju och en recension. Om det till exempel är viktigt att veta att det använts många olika kameror för att förstå verket, så ska det vara med i kontexten. Att vi spekulerar över det – tja, det är så vi pratar om alla utställningar vi går på. Om en lyssnare är intresserad av att veta mer, så står det den personen fritt att kontakta EOW för kompletterande information, och gärna skriva om det.

          Om en utställning inte står på egna ben, utan bara är att betrakta som ”en förtext” till en bok, så är det bara att beklaga ett dåligt beslut, i synnerhet om det inte framgår av kontexten.

          Glad att du skriver här, Robert.

          • Jo fotosverige är verkligen för litet. Blir sällan någon bra diskussion då alla är för rädda för att trampa någon på foten. Eller bli utan uppdrag för delen.

            Jag ska inte bara gnälla, det blir så tråkigt då, men vi kan ju vara överens med att vi inte är överens.
            Det här är den första recensionen från dig jag lyssnat på och det kanske brukar låta så här. Jag har mest lyssnat på intervjuerna/samtalen och dom är ofta mycket intressanta. Verkligen imponerande att du/ni gör dom i ett svep utan att redigera.

            Keep on the good work! :)

  6. OK, har nu varit och sett EOWs bilder. Det kan verka litet yrvaket med en utställning som vill ersätta ”Röda stugor, vackra vyer och dans kring midsommarstången” med mer aktuella bilder. Det mångkulturella Sverige och ökad individualism såväl som segregation lär väl inte undgått någon?

    Intrycket är spretigt då nazistdemonstrationer och misär blandades med kyrksilhuetter och rådjur, men jag antar att de sistnämnda finns med för att visa på EOWs traditionella Sverigesyn (med risk för kitsch). Många bilder är tämligen anonyma – kanske kunde de förstärkts med en mer kontrastrik hängning, där skillnaderna framhävts.

    Lars Epsteins jämförelse med Henri Cartier-Bresson förstår jag inte alls, då det avgörande ögonblicket knappt stod att finna i någon bild. Faktum är att det finns bättre bilder på FB-forumet du refererar till i podden.

    Gillade dock några foton, t ex ett porträtt i en liten butik i Rinkeby. Stark är också nyhetsbilden med Femenaktivisten som blir bryskt bortmotad i Katolska Domkyrkan.

    //Martin

    PS. För den som vill förstå mer så ger EOW en föreläsning om projektet på Galleri kontrast den 18/9 kl 19 ;-)

    • Tack Martin, kul att få en second opinion. Håller med om att femenbilden är en hyggligt stark singelbild, men frågan är om den stärker utställningen i sin helhet eller försvagar den.

  7. Jag blev onekligen nyfiken på utställningen efter att ha lyssnat på podden. Jag har dock inte möjlighet att besöka utställningen. Däremot hittade jag ”Ack Sverige, du sköna” på Stadsbiblioteket i Jönköping. Jag försökte ta in den. Följande slog mig.

    1. Materialet håller låg nivå. Ja, i alla falla för att komma från en etablerad och erkänd fotograf. Materialet påminner ungefär om det jag dagligen ser i mitt Facebook-flöde. Det finns dock några bilder som faktiskt har potential.
    2. Den inledande texter förvirrar mig otroligt. ”Röda stugor, vackra vyer och dans kring midsommarstången är den bild som ofta fyller den traditionella Sverigeboken. Jag har länge saknat en bok som visar det Sverige som jag lever i.” Hålla! De enda som fortfarande håller fast vid de röda stugorna och de vackra vyerna är Sverigedemokraterna. Vi vet redan att det finns ett Sverige bortom stugorna. Utan texten hade boken blivit betydligt bättre.
    3. Jag tycker personligen att boken är för lång. Det gäller visserligen inte bara hennes senaste bok. De flesta fotoböcker är för långa; jag har varken ork eller tålamod att ta in materialet. Jag föredrar när fotoböcker blir som små vackra fragment.
    4. Den röda tråden baseras på klichéer. Tiggare, demonstrationer, rasister, förort … listan kan göras lång. Visst, det är företeelser som förknippas med dagens Sverige. Hon hade dock kunnat problematisera dessa företeelser mer. Det finns några fotografier som väcker frågor, men de flesta är bara lösa skott.

    Finns det något jag gillar med boken? Ja, jag tycker faktiskt att det finns en trevlig tanke med boken. Hon vill väl, absolut.

    Kanske är inte ens syftet att bilderna i sig ska hålla hög klass. Kanske är det meningen att vi ska hitta boken på ett antikvariat om femtio år (om man fortfarande lever) och minnas tillbaka på Sverige 2014. Kanske ska man bara se boken som en minnesanteckning utan några större fotografiska anspråk. För som fotografiskt verk kommer dock inget minnas den. En bagatell.

    Ja, det var mina tankar.

  8. Tommy Arvidsson, som driver den utmärkta sajten Om fotoboken, har skrivit en välvillig recension av ”Ack Sverige, du sköna” där han hävdar kvalitet. Bland annat skriver Arvidsson om EOW att ”hon lyckas alltid undvika det där banala och laddar bilderna med en egen ton”.

    Kul med fler röster, but I beg to differ. Den ”egna tonen” lyser endast med sin frånvaro, och en banalare skildring av Sverige år 2014 får man leta efter. Tycker jag.

    http://omfotoboken.com/2014/09/12/ack-sverige-du-skona/

  9. Äntligen tog jag mig iväg och tittade på utställningen. Jag förstår din och Hannahs tvekan inför utställningen. Jag kan också inse varför många andra recensenter är positiva till utställningen, men om man läser deras recensioner är det egentligen vad hon fotograferat som de är positiva till. Det som du och Hannah diskuterar är ju hur utställningen ser ut. Jag tror att utställningen skulle kunnat bli betydligt bättre dels genom ett hårdare urval, men kanske framförallt genom printar som mer kändes som EOW lagt in en egen röst. Tonen i bilderna kändes stumma och icke-berättande. Det kliade i fingrarna på mig att få arbeta fram ett antal av bilderna, så att de fick en egen karaktär, en egen berättarröst.

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.