Bildradion

Podcast om fotografi med Göran Segeholm

Gå ut med den jävla hunden, hur svårt kan det vara?

| 14 kommentarer

Visst är det sorgligt när du tänker på dig själv som en människa som går genom livet med en kamera i handen, men du fotograferar inte. Det är alltid något litet småskit som ska göras först – en toalettsits som ska bytas ut (jag lovar, det gör APONT när skinnet på baksidan av låret kläms fast i den osynliga sprickan när man ska resa sig upp), en räkning som ska betalas och det sorgligaste av allt:  ett avsnitt av en teveserie som ska ses klart.

Om inte ens självbild som en fotograferande människa ska bli ett jävla skämt så måste man rycka de där timmarna ur trivialiteternas käftar, STJÄLA dem om så nödvändigt. Man må nedkämpa sina lama ursäkter och bara göra’t. Jag säger som min vän Serkan: Jag har hittills aldrig ångrat att jag tog några timmar för att gå ut och leta bilder. Oaktat resultatet.

Tänk på att det kunde ha varit så mycket värre. Du kunde ha haft en hund. Ut fem gånger om dagen, minst ett par timmar sammanlagt. Nej förresten, det är en STOR hund du kunde ha haft. Make that tre timmar.

Eftersom du inte har en stor hund så är det i princip tre timmar som du har tillgodo, varje dygn. Samlar du ihop det över en hel vecka så kan du vara ute och fotografera TJUGOEN timmar varje vecka. En dryg halvtidstjänst. Det är din rättighet.

Sedan är det ju märkligt att en av de mest produktiva människorna i varje fall i mitt facebookflöde, illustratören Maja Larsson, faktiskt tycks ha en hund. En riktig alltså. Så det är ingen ursäkt att du inte har tid att fotografera eftersom du har en stor jävla hund av kött och blod som du måste gå ut med. Tvärtom. Från dig förväntar jag mig inget annat än storverk.

 

(Denna text är OBLIGATORISK läsning för alla mina fotoelever, oavsett om ni går på Högskolan i Jönköping, Fojo i Kalmar eller Fotografiska i Stockholm. Det kommer på provet!) 

14 kommentarer

  1. Att ”gå ut med den där jävla hunden” är ett alldeles utmärkt tillfälle att fotografera, förutsatt att kameran hänger runt halsen. Min hund är välluftad, så fort han ser att jag pillar på kameran så stannar han. Se’n gäller det att ha en förstående livskamrat, som inser att både hunden och kameran behöver luftas.

  2. Tack för ditt brev Göran, nästan som om du skulle veta vem jag är. Använder ofta hundägarna som förebilder när jag stjäl några timmar med kameran.
    Vad gör man när man känner att bilderna inte blir så lustfyllt tagna när man smiter i från alla påhittade måsten? Kan man tvinga sig att fånga bilder bara för att man tycker det är roligt att fotografera (fast det blir ju bara riktigt roligt när allt annat är gjort)?
    Är lite rädd för att ”bildglädjen” äts upp trivialitetens käftar. Har du några bra tricks för att förhindra att detta sker utan att förlora familj, arbete, vänner och hus?

  3. Sven, en sjuksköterska från Australien har skrivit en bok om vad hennes patienter ångrat mest när de legat inför döden. Här ett utdrag ur en artikel om den boken:

    ”Det vanligaste människor ångrar med sitt liv är enligt Bronnie Ware att de inte vågade leva sitt liv som de ville, utan levde efter andra människors förväntningar.”

    Hoppas att det räcker för dig. Här kan du läsa hela artikeln: http://www.svt.se/nyheter/sverige/de-fem-saker-manniskor-angrar-pa-dodsbadden

  4. OK. Nu har jag läst den två ggr och missat 5 minuters fotande. Attans. Men jag förstår den fina piken :)

  5. Som en som nästan aldrig fotograferar för egen del utan bara på uppdrag, så är jag nyfiken på:
    Vad är målet med mer fotograferande? Är det de där fotograferande timmarna i sig? Eller är det bilderna, resutlatet, som är målet? Eller är det vad bilderna leder till?

  6. Jag kan bara svara för mig själv: Estetisk njutning.

    Själva fotograferandet tycker jag är ganska drygt, men att ha bilderna är viktigt. Det här låter så pretentiöst att jag nästan munkräks när jag skriver det, men jag tycker att vissa av alla de där bilderna jag tar visar mig själv någonting om vem jag är. Någon slags kärna.

    Att fotografera på uppdrag är kul, ett av de roligaste jobben man kan ha, men jag lär mig ingenting väsentligt.

    Ja, sedan är det dagboksbilderna förstås. De är ju jätteroliga att ha som någon slags förankringar i minnesfloden.

  7. Intressant!
    Antar att det finns massor med anledningar till att fotografera, om man börjar särskåda människors motiv.

    • Ja, verkligen. Motivationen styr både visionen och metoden. Jag håller på att skriva en bok om det.

      • Har haft din bok på önskelistan hos Adlibris ett bra tag nu, när kommer den?
        Kul att höra att din främsta drivkraft just nu är det estetiska, hur länge har den varit det?

        • Det estetiska är min främsta drivkraft för just det jag skriver om i inlägget, att stjäla den där tiden. Andra verksamheter har andra drivkrafter. Det estetiska har blivit allt viktigare för mig de senaste 5-6 åren. Tidigare fotograferade jag ofta för att bevisa för mig själv att jag kunde. Det gör jag inte längre.

          Den där boken tar en jävla tid att skriva. Jag törs inte säga när den kommer.

      • "^^^^^ To quote the infamous UTS, do yourself and the world a favor and go "off" yourself!"Oh Queen, you hurt my feelings. I thought you liked me. But you really hate me. I am so sorry for you. It must be quite painful to hate someone so much that you wish they were dead. Well, at least you are in good company with Steve, the 'infamous' one. category as UTS. I bet you have some twisted idea that 'infamous' means famous in a good way? Most uneducated Negroes with 4 degrees think this.:D

  8. Tack Göran för fint omnämnande. Säger som Hans Wahlhren, att gå ut med den jävla hunden är ett utmärkt tillfälle för att också ta bilder! Kanske just för jag HAR hund, eller till och med två byrackor som jag är så produktiv ;) Vill du låna och testa?

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.