Bildradion

Podcast om fotografi med Göran Segeholm

Avsnitt 24: Mattias Karlsson

| 41 kommentarer

Brollopsfotograftvapunktnoll

Göran träffar Mattias Karlsson från Moderskeppet och diskuterar framtidens bröllopsfotograf över ett glas öl. De pratar också ut om den kulturchock som drabbade Mattias när han skulle föreläsa för porträttfotografer om den nya digitala fotografin samt varför deras gemensamma vän Petra Hall egentligen inte borde behöva känna sig hotad av att amatörer ska ta över hennes jobb.

Vidare går diskussionerna in på det brännheta ämnet om det är någon vits att ”vattenstämpla” de bilder man lägger ut på internet, eller om det bara bygger på en logisk kullerbytta. Mattias visar prov på sin analysförmåga och sitt entreprenörstänkande.

Play

41 kommentarer

  1. I slutet av 1996 började jag att lägga ut mina copyright vattenstämplade bilder på internet. Hur många bilder som jag har sålt via internet sedan dess kan jag inte ens räkna till. Det är hur det fungerar i verkligheten. Något säger mig att ert resonemang inte håller.

  2. Men om du hela tiden använt vattenstämplade bilder så har du ju inget att jämföra med. Och ”verkligheten” finns ju i många versioner.
    Men låt oss nysta lite i detta. Vattenstämpeln kan ha två möjliga funktioner: stöldskydd och reklam.
    Som stöldskydd är den naturligtvis onödig, eftersom det rör sig om väldigt små bilder. Möjligen skulle den stoppa någon bloggare från att använda bilden i något inlägg. Men det är ju frågan om man ens vill stoppa.
    Som reklam är den värdelös, eftersom den lika gärna kan få dig att framstå som osäker, alternativt överdrivet mån om att få ut ditt namn. Där håller jag med Mattias – det är mycket bättre om dina kunder själva berättar vem du är och varför de gillar dina bilder.
    Om du tycker att det är okej att folk använder dina små bilder i bloggar och liknande så kan vattenstämpeln göra att de inte skriver till ditt namn under bilden, och då blir inte ditt namn sökbart. Din förlust.
    En vattenstämpel kan också signalera att det är inte så viktigt för dig det där med bildupplevelsen, den är i alla fall underordnad andra affärsmässiga beslut.
    Ja, där har du min syn på vattenstämplar. Varken Mattias eller jag tror att de stoppar all försäljning. Men vi tror inte heller att de hjälper det minsta lilla, varken för att sälja eller skydda.
    Detta skrivet med den största respekt för dig och din bildförsäljning som jag förstått är framgångsrik.

  3. Nice! Tror jag, kan ju inte lyssna förns ikväll när jag är hemma efter träning å däcksbyte på bilen men det jag hört av Mattias på DVD-kurser mm så är förväntingarna högt uppskruvade.
    /Christer

  4. Däckbyte! Där sa du något. Jävlar, en tråkig grej till på attgöralistan. Tur att man har en mp3-spelare.

  5. Kanske kan jag få min mobil att spela upp avsnittet på vägen hem, men att vänta ett tag å lyssna med en egen öl i näven eller kanske ett glas vin är ju inte hller dumt.

  6. Kul att bli omnämnd i programmet!
    Men grabbar, ni är nog lite ur tiden redan (ni hade ju chansen att fråga mig på lunchen om hur det är idag som bröllopsfotograf….. många av dagens bröllopsfotografer säljer redan digitalfilerna, eller fotar ”shoot and burn”, dvs direkt till disk utan några papperskopior elller fotoalbum.
    Men för mig, eftersom jag inte fick säga vad jag tycker i programmet, är min produkt till kunden är historien av dagen, som jag presenterar i en fotobok, det är inte så snyggt med en inramad skiva på väggen. De lågupplösta bilderna (e-postvänliga) får kunden gratis, men de får köpa de högupplösta filerna, för det är, ungefär som förstoringen också en produkt.
    När det gäller vattenmärkning, håller jag heller inte med er. Allt för många av mina kollegor får sina bilder stulna för att jag ska känna mig trygg med era påståenden – inte stulna av kunden – utan av personer som vill sälja sig som ”bröllopsfotograf” och tycker att alla bilder på Internet är gratis och tillgängliga att använda, och dessa personer använder då andras bilder för att visa att de vill fota bröllop. För mig känns det inte bra, dels mot blivande kunden som kanske anlitar en riktig klåpare, men jag vill heller inte att mina bilder ska bli förknippade med någon annans namn.
    Jag ser nästan dagligen på ett stort internationellt bröllopsfotografforum att en fotograf upptäckt sina bilder hos någon som påstått sig ta dessa bilder och försöker få uppdrag från andra människors bröllopsbilder.
    Och vem orkar, och ens har tid, som företagare att spendera sin tid på Internet att jaga sina bilder på andras hemsidor. Då vattenmärker jag hellre, för mina kunder klagar inte. Bara Mattias fd. elever. ;)

  7. Petra, jag tycker att det är stort av dig att vilja ta ansvar för att inte människor i allmänhet drabbas av lurendrejare till fotografer. Men strängt taget är det inte ditt ansvar, lika lite som det är ditt ansvar om en byggmästare hävdar att han uppfört ett hus som i själva verket du har byggt. Vad ska du göra åt det? Märka hela huset med en copyrightstämpel?
    I sådana fall väljer den falske byggmästaren ett annat hus att ljuga om, och det huset är mycket snyggare, för det står inte ©Petra Hall med stora bokstäver över entrén. Den falske byggmästaren är nöjd, och han som byggde det omärkta huset är också nöjd, för han har byggt ett hus som är snyggare än ditt och han framstår dessutom som mindre ängslig. Den enda som är missnöjd är du, och den falske byggmästarens kunder. Men de är ju inte ditt ansvar. Det är inte du som lurats. Om huruvida du vill ägna din tid åt att jaga bildtjuvar på internet är något du bestämmer själv.
    Samtidigt som jag tycker att du tänker fel om vattenstämplarna så tycker jag att du tänker rätt om fotoböckerna. Självklart ska du erbjuda det. Späcka menyn!

  8. Göran, hahaha…. kanske inte riktigt rätt analogi där med husbygge. Men komisk. :)
    Det är sjävklart att sälja en produkt tycker jag, och då är inte alltid förstoringar på väggen den rätta vägen att gå, som det kanske var på den tiden du gifte dig. Så för mig är en fotobok (storybook) det rätta, och då blir det hellre aldrig ”samma bild som alla andra tagit” för produkten blir unik, då varje kund är olika.
    Om jag sedan har bildintresserade kunder, så ska de såklart få köpa digitalbilderna och labba med. Men även om Mattias hoppas att alla älskar bildbehandling lika mycket som honom, så är det många kunder som verkligen inte vill eller kan. Så min främsta produkt är fortfarande en fotobok (och förstoringar), medan digitalbilderna är ett komplement. De små/lågupplösta bilderna är så att de ska kunna posta bilder på facebook, osv. Och det är samma bilder de får som påsikt i mitt galleri, utan märkning. Det galleriet är lösenordsskyddat. Jag vattenmärker bara mina bilder som jag publicerar öppet på Internet (blogg och facebook).
    Och slutligen. Priset. Jag skulle säkert kunna specificera vad som kostar vad, men hur värde- och prissätter man den kreativa processen? Alla kunskaper man har med sig i ryggen, osv? Alla kurser, alla workshops, osv man gått på, förutom alla de timmars erfarenheter man skaffat sig, hur sätter man ett pris på det?
    Kul samtalsämne dock! :)

  9. Klart att du ska erbjuda dina icke-photoshoppande kunder färdiga produkter, men måste det utesluta att andra kunder bara vill köpa din tid och din skicklighet? Om jag vore bröllopsfotograf skulle jag ha väldigt svårt att förklara för kunden varför det kostar extra att köpa loss råfilerna. De är ju tagna, jobbet är redan gjort. Ska de betala för att de *inte* köper en fotobok, eller vad handlar det om?
    Det jag inte förstår är vad som gör prissättningen av fotografering så speciell. Alla andra hantverkare har väl också gått workshops, snappat upp ett och annat både här och där som kommer kunden till del. Ändå fakturerar de per timme. Det man vill sälja måste man kunna prissätta.
    Kul samtalsämne, håller med.

  10. Mmm, fast nu är ju min produkt min tid, kunskap, kreativitet och en fotobok. Tillkommer gör en disk. Men de kan förstås välja att byta ut fotoboken till bilderna, men kommer de att titta på dem lika ofta som i en fotobok?
    Och prissättning. Varför tar en konstnär mycket betalt för en tavla? Inte är det väl tiden det tar att dra det där strecket han tar betalt för? Och vad är det för unikt med Andy Warholds tavla på en burk med soppa?
    Men för att vara lite mer realistiska och föra debatten framåt: Förutom att jag har mer kunskaper än ”Farbror Bob” eller någon kusin med fin kamera som erbjuder sig att fota, och att jag har mer utrustning om utifall att något händer (för det gör det, förr eller senare) så kan vi fortsätta prata lite om det Mattias sa, om att bröllopsfoto är dyrare än ett vanligt porträttfoto. Det är en intressant tråd också att ta upp!
    Så här tycker jag: Visst, det är konstigt om tårtan kostar 50-100% mer bara för att det står ”bröllops” framför ”tårta”, eller hos frissan eller hos floristen. Jag frågade faktiskt några konditorer, frissor, makeupartister och florister om det (ska komma till fotografen sen) och fick svaret: Det beror på att frisyren, makeupen, blommorna, osv, ska hålla en hel dag. Oftast är bruden både utomhus och inomhus, det kramas och gråts en skvätt och allt ska hålla för en bröllopsdag.
    Plus… och här kommer det högre priset på fotografen in också, man får bara en chans att lyckas. Dvs, jag kan inte ta om bilderna på vigseln, eller när brudgummen ser sin brud i klänningen för första gången, och det blir ärliga och äkta reaktioner. Jag kan inte ta om hur rörd brudens pappa är när han för ut henne på dansgolvet, eller hur gråtmild mamman är när hon ser sin son säga ja till sin fru. Det går bara att fånga en gång, och då måste man veta vad man gör. Det är en öka stress som gör att man verkligen måste kunna sin utrustning, veta vad som händer och ha en bra tajming. (Det kanske du känner igen som nyhetsfotograf, detta med tajming och bara en chans att fånga vissa bilder). Det kostar därför extra eftersom det inte är en bild tagen vilken dag som helst, som vi kan göra om det nästa vecka, eller i morgon.
    Tack för att jag får bre ut mig lite här.. men jag är passionerad och älskar det jag gör. Men jag vill heller inte luras och få folk att tro att bröllopsfotografer vill lura folk på pengar. Vi anpassar oss såklart efter marknaden, men vi har också en yrkesstolthet. :)

  11. Men självklart får du bre ut dig här, och självklart ska du ta bra betalt. Och här har du en kille som hoppas att du får många kunder.
    I likhet med dig gillar jag också böcker mycket bättre än dataskivor. Men det betyder ju inte att alla gör det.
    Slutligen: Yrkesstolthet är bra. Ibland måste den transformeras.

  12. Alldeles sant! Är ju grafiker från början, och jag vet vad det innebär att ens yrkesroll förändras. Och man MÅSTE förändras, annars tror jag inte man kan vara kvar i ett kreativt yrke! :)

  13. Får jag vara med i diskussionen? Men jag ska lyssna först, återkommer.

  14. Som sagt, tränat, skiftat däck och hunnit hälla upp ett glas vin.
    En öl till! :) håller helt med om vattenstämplandet.
    Tack för ett trevligt avsnitt å trevlig helg.

  15. Nu längtar man bara ännu mer efter läggdags, när ungarna somnat och man kan lyssna på Bildradion och Spanarna.

  16. Vilket smart drag av dig Göran att påstå att jag inte har något att jämföra med angående vattenstämplar eller inte. För det har jag inte. Men däremot så vet jag att mitt koncept har fungerat. Jag nöjer mig med det. Känns lite vanskligt att ändra på det för att du tror något annat.
    Tvärt emot dig så tycker jag att en fotograf som inte skriver sitt namn på sina bilder kan verka ängslig. Som dom inte tror på sig själva. Och jag som själv laddar ned lite bilder här och där tycker det är bra att veta vem som har tagit bilderna nästa gång jag tittar på dom. Väldigt praktiskt. Sedan kan ju namnet utformas på olika sätt, mer eller mindre iögonfallande.
    Givetvis är vattenstämpeln inte där som ett stöldskydd, men den kan förenkla att kräva in ersättning för olagliga bildanvändningar från företag. Ofta en till två om året som jag hittar av en ren slump.
    Jag behöver inte få mitt namn sökbart i andras bloggar, vad skulle det vara bra för? Jag vill att den som söker kommer till min hemsida.
    Gissningsvis har jag en halvmiljon kopior av mina bilder spridda med mitt namn på runt om i världen. Om inte det är marknadsföring, vad är det då?
    Jag tycker att du och Mattias som gör fotografer osäkra med ett resonemang om vattenstämplar. Det känns helt enkelt inte bra.

  17. Som inköpare anser jag!: Den som tar bilderna och har raw-formaten har makten. Kan man inte få ut kundens önskvärda resultat själv så går man till nästa bildbehandlare och förhandlar om pris och resultat tills uppdragsgivaren blir nöjd. Fotografen äger bilden tills kunden har köpt den (om det är en bildbehandlare som köpt bilden så är det hon/han som har stafettpinnen). Om det ändå inte blir bra så kanske fotografen har marknadsfört sig fel eller också har kunden valt fel leverantör.
    Sitter och funderar på om jag skall ta åt mig äran för ”Hemsöborna”, undra var raw-filen finns? Kanske det är lättare att stjäla en utländsk roman som är översatt (från raw-format) till svenska.

  18. Innan det här programmet kommenterade jag en av Petras bilder och tyckte att det var synd att hon bildmärkte sina vackra bilder. Jag är själv bröllopsfotograf (med drygt 20 års erfarenhet)och är helt enig med er. Det största hotet mot vår verksamhet är inte bildstöld utan att det finns alldeles för mycket självutnämnda porträttfotografer. Det är det som vi måste trycka på, att vem som helst kan inte ta den där speciella bilden!

  19. Mats: Har du ett koncept som du tror på så är det naturligtvis bara att köra på. Om någon fotograf skulle bli ängslig av att lyssna på bildradion så är det inte mycket jag kan göra åt det. Andra kanske blir ängsliga av att höra att du tycker att vattenstämplar är den rätta vägen att gå? Ska du vara tyst på grund av det?
    Sven: Jag är inte säker på att jag förstår din poäng. Men om du menar att du inte kan tänka dig att släppa kontrollen över dina bilder så gör inte det. Håll fast vid den gamla modellen och de kunder som är övertygade om att de i slutändan tjänar på att fotografen står för all kopieframställning på egen hand. För det är ju ändå för deras skull vi håller på, inte för vår egen. Eller?
    Solveig: I mina ögon är dina portfolios ett mycket bra exempel på varför man inte ska vattenstämpla. Det ser så fantastiskt mycket bättre ut. Jag får koncentrera mig på innehållet i bilderna istället för på vem som tagit dem, precis som det ska vara.

  20. Liten tanke där om portfolio. I min portfolio (som behöver uppdateras för övrigt) finns inga vattenmärken, men jag lägger vattenmärken på bilder jag bloggar eller postar på FB av den anledningen att bilderna sprids.
    Ett bra exempel är faktiskt bilderna på den uppbrunna kameran som spreds som en löpeld över Internet och hamnade på många riktigt stora nyhetssajter. Gissa om det drog trafik till min webbsida, utan att de hade hyfs att länka till min webbsida. Dessutom fick jag bilden såld (utan vattenstämpel) också.

  21. ”Det största hotet mot vår verksamhet är inte bildstöld utan att det finns alldeles för mycket självutnämnda porträttfotografer.” Intressant, finns det en porträttfotografnämnd som delar ut certifikat till folk som tillräckligt bra för att få vara porträttfotografer?

  22. Gustav: Jag förstår din invändning. Samtidigt håller jag med Solveig om att det är väldigt svårt att vara kund i den här branschen. Jag har hört så många historier om brudpar som inte fått sina bilder i tid eller där resultatet inte blivit likt det utlovade. Det är inte bara Solveig som upplever det som ett problem, utan också de kunder som från början inte riktigt insett att det är stor skillnad mellan olika fotografer.
    Dessutom är det en bransch där väldigt få privatpersoner är stamkunder, vilket är dåligt för kvalitetssäkringen (kan inte fatta att jag använde det ordet).

  23. Göran: Var nog lite trött efter en veckas arbete och några fredagspilsner, tanken var att: Jag kan inte ta åt mig äran för att ha skrivit Hemsöborna bara för att jag har kommit över ett exemplar.
    Ingen skulle vara gladare än jag om någon av mina bilder blev visade i positiv anda av vem som helst, men jag skulle bli besviken om det är någon annan som försöker få kredit för mitt fotografi.

  24. Sven, på den sista punkten är vi helt överens.

  25. Där brände det till, härligt att dina inslag inte alltid stryker medhårs.
    Enligt mig är grundproblemet att de flesta människor inte förstår hur mycket jobb det ligger bakom en bra bild. Tid att utvecklas, både vad gäller fotograferande, bildbehandlande och bildseende. Fortfarande tror de flesta att det är kameran som gör jobbet. Men med Göran i etern blir de ständigt färre.
    Ett annat problem den estetiska upplevelsen av en bild beror på hur utvecklat betraktarens bildseende är. Jag tror att en del nöjer sig med bilder som en fotograf skulle rata på grund av att fotografen har ett mer välutvecklat bildseende. Läser just nu en intressant avhandling om just detta. Aesthetic Appreciation Explicated av Östen Axelsson (http://www.avhandlingar.se/avhandling/a72f2edc2e/)
    Jag har fotat ett bröllop, gör det nog inte igen eftersom anspänningen var oerhört hög och jag insåg att det inte var en genre som passade mig. Kvaliteten blev acceptabel och jag hade tydligt förklarat och visat för ”kunden” vad de kunde förvänta sig av mig. Jag hade prestationsångest men kunden blev nöjd och jag lärde mig jättemycket. Jag tror det finns många som inte känner att de har råd att lägga 6-10 000 kronor på en bröllopsfotografering, där anser jag att amatörerna fyller en funktion om kunden förstår att de köper något annat.
    När det gäller att ta betalt tror jag att det är ett minst lika stort problem att som ambitiös amatörfotograf våga ta betalt för sina tjänster som det motsatta.

  26. Dick: Hoppas att du gillar avhandlingen. Jag har ett signerat exemplar bredvid mig på skrivbordet. Det fick jag när jag spelade in nästa veckas avsnitt av Bildradion. Jag är säker på att det blir hörvärt för alla som intresserar sig för varför vi tycker så olika om bilder som vi gör.

  27. Klockrent.
    Som bröllopsfotograf på andra sidan atlanten kan jag inte annat än hålla med i det ni säger. Utvecklingen har (tror jag) kommit lite längre här, och det blir fler och fler som tänker i banorna ni diskuterar.

  28. Kul, en intervju med Östen skulle ju vara klockrent nu när jag nästan plöjt avhandlingen, det ser jag fram emot!
    /D

  29. I mitt huvud, när jag pratade finns hela tiden en parallell tanke kring kunskapsgapet mellan amatörer och proffs. Jag har skrivit om det en gång hos Buchwald. http://www.johnnybuchwald.com/?p=905
    Den texten är baserad på vad jag pratade om på konferensen jag och Göran diskuterar. Eller rättare sagt, vad jag pratade om dag2, efter den första dagens uppvaknande.
    Jag vill att yrkesfotografer ska kunna slappna av och bättre förstå omvärldens förändring och kundernas högst troliga nya förväntningar. Och jag vill att unga fotointresserade ska gå in i ett framtidsfokuserat yrke. Ibland behöver man då se det som en ytterlighet. Det tycker jag att jag och Göran gör bra i det här avsnittet.

  30. En klok artikel Mattias!
    Fortsätter man tankegången så borde den tråkiga diskussionen om konkurrensen mellan amatörer och proffs istället bli en insikt om att våra gemensamma ansträngningar gör marknaden större för bilder med kvalitet. Men som ni är inne på så ändras också vad kunder efterfrågar, där gäller det att hänga med. Ju fler fotofolkbildare desto större marknad. Bisysslafotograferna är här för att stanna och det är inte dom som är hotet utan den kunskapsnivån hos kunderna, eller egentligen kunskapsnivån hos deras målgrupper.
    Klåpare sorteras naturligt och successivt bort eftersom kunderna inte blir nöjda och fler och fler förstår att det inte är kameran som gör jobbet. De som råkat ut för en klåpare anlitar ett semiproffs eller proffs nästa gång.
    Moderskeppet, Göran och Fotografiska känns, som Sveriges centrum för fotofolkbildning, härifrån växer en nytt och ambitiöst fotoamatörsgäng fram som håller fanan om bildsamtalet högt!
    /D

  31. Precis Dick!
    Ju mer folk kan på egen hand, ju större är marknaden för proffs. Ju fler som spelar fotboll, ju större grupp är det som betalar för att se de bästa spela. Samma med musik till exempel.

  32. Kan inte låta bli att kommentera ert resonemang kring hur fotograferingen ser ut i framtiden, samt er kommentar om Bröllopsfotografers prissättning.
    Vad gäller att leverera digitala format tycker jag att Bröllopsfotobranschen är nytänkande på den här fronten redan idag. Det finns otroligt många olika alternativ/paket som erbjuds av dagens fotografer. Själv levererar vi (utöver papperskopior) digitala bilder, anpassade för web samt utskriftsbara i storlek 10×15, till våra kunder. Vi har dessutom i år börjat sälja högupplösta bilder (eftersom detta efterfrågas på marknaden) så att kunderna själv kan göra större framkallningar. MEN när ni börjar prata om att kunden även ska få raw-filerna tycker jag att ni är ute och cyklar. Dessa är ju fotografens ”negativ”, och jag vill absolut inte att vem som helst ska få göra vad dom vill med mina bilder.
    Jag måste bara få göra en jämförelse. Jag vill jämföra oss Bröllopsfotografer/porträttfotografer med restaurangkockar! Tänk dig det här scenariot: Våra Stjärnkockarna slutar med att laga mat och börjar istället leverera råvarorna till sina kunder, som dom själva får laga till. ALLA kan ju laga mat, eller hur… bara att slå upp på nätet ju. Och varför ska man betala dyrt för något som man kan göra själv. MEN bara för att dom har fått rätt råvaror så kommer maten aldrig att kunna smaka som om den var lagad av självaste Melker Andersson. Och vad hände med upplevelsen att sitta på en restaurang och bli uppassad? Nu är det ju faktiskt så att restaurangerna säljer ett helhetskoncept. Dom säljer kockens kreativitet, fingertoppskänsla, presentationen och själva upplevelsen. PRECIS som oss Bröllopsfotografer/porträttfotografer. Min bildredigering är en del av det jag säljer, en del av själva upplevelsen. Om jag lämnar ut mina raw-filer så tappar brudparet halva, eller kanske tom. hela upplevelsen, och jag riskerar att tappa en stor del av mitt varumärke. Apropå varumärke inom bröllopsfoto/redigering så tycker jag att ni ska spana in både Erika Gerdemark och Lindísima. Dom skapar konst av sina bilder!
    Nu kanske ni även börjar förstå vad som gör prissättningen så speciell för oss bröllopsfotografer. Att vara Bröllopsfotograf handlar inte bara om att fånga alla ögonblick (alla kan fota kyssen i kyrkan och när brudparet kommer ut från kyrkan,) utan det handlar lika mycket om att fånga en stämning, känslorna och berätta en historia, Brudparets historia!! En dag, En chans. Hela den här historien förstärks sedan av fotografens individuella redigering av bilderna. Inget av DETTA kan farbror Bengt med nyinköpt digitalkamera göra (lika lite som han kan laga mat som Melker Andersson).
    Till slut vill jag tillägga att det kanske är lätt att tro att Bröllopsfotografer enbart lägger tid på själva bröllopsdagen, men det är fel. Jag lägger minst 40tim/bröllop om inte mer… bokningsmöte, korrespondens, div. förberedeleser (reka plats mm) och till sist men inte minst BILDREDIGERINGEN.
    Så med andra ord är det ju inte bara min tid under dagen som jag säljer, det är även min tid före&efter, min bildstil, kreativitet OCH min bildredigering. Allt hör ihop, går hand i hand!
    Jobbet är inte färdigt bara för att jag har tagit bilderna, i själva verket har jobbet bara börjat!

  33. En bild säjer mer än 100o ord… filmen jag länkar till är värd att kolla – jag lovar: http://www.youtube.com/watch?v=GookRvKAJJE&feature=player_embedded

  34. Mycket intressant diskussion.
    Jag tänkte anknyta lite till det Sara säger, jag pratade nämligen med Erika Gerdemark (som är en bröllopsfotograf som nämns i inlägget) om det här för några veckor sedan och jag kan förstå tankegångarna.
    Erika hävdar att det för henne är en försäkring om att en Gerdemark-bild uppnår en viss kvalité, att det är hennes konstverk och att efterarbetet är en viktig del av arbetsprocessen för att kunden vill bli omhändertagen och känna att de får en exklusiv produkt. Som liknelsen med restaurangen.
    Och att det är en ekonomisk fråga. som Mattias nämner, att man räknar på att kunden köper ett antal kopior och det blir en intäkt för fotografen.
    Jag tror dock inte att man i längden kan behålla det sättet att arbeta, för i och med den digitala utvecklingen och att allmänheten har mer kunskaper i bildbehandling och fotografi så är man inte längre beredd att betala lika mycket för papperskopior.
    Jag kan förstå som fotograf att man inte vill visa oretuscherade bilder, och att man har en utpräglad stil i sitt fotograferande, som Erika Gerdemark, och därav är efterarbetet en massiv del av den visuella upplevelsen.
    Men för dem som inte delar samma åsikt borde det finnas ett annat alternativ.
    Exakt hur man ska lösa det här för att göra alla parter nöjda har jag ännu inte klurat ut ordentligt, för jag tycker ändå att det känns självklart att man inte ska frånta fotografen dennes personliga stil genom att själv photoshopa om alla bilder.
    Anlitar man en fotograf bör man vara införstådd med dennes stil redan från början och välja en som passar ens önskemål.
    Men jag anser ändå att man som kund ska kunna köpa bildfilerna för att själv kunna göra kollage, förstoringar, trycksaker och sprida dem på webben.
    Så kanske borde bröllopsfotograferna sy om sina paket och skapa ett för dem som bara vill ha bildfiler.
    Jag vet som sagt ännu inte riktigt var jag står, för jag kan sätta mig in i situationen för båda parter. Men det är otroligt viktigt att det debatteras både bland kunder och fotografer. Riktigt bra avsnitt.
    Jag tycker inte om vattenstämplar för övrigt, tycker det ger ett amatörmässigt uttryck och förstör bildupplevelsen.

  35. Jag tror en del kommentarer fastnar i detaljer, och det blir rätt många detaljer på 25 minuter prat. Vi kan ha fel i en hel del av dem.
    Men, jag och Göran pratar väldigt lite om vad vi själva tycker (även om vi har åsikter) utan mer om hur digitaliseringen förändrar villkoren för en yrkesgrupp. Om allt ifrån marknadsföring till kunders syn på det man skapar. Den erfarenheten vi tar ifrån är den utveckling vi sett inom foto och inom andra saker som digitaliserats.
    Bröllopsfoto, som fått stå exempel, präglas förstås av detta.
    Enklast är att tänka så här: Hur var yrkesrollen för fem år sedan? Vilka krav och förväntningar hade kunderna då? Vilka har de idag? Hur stor är förändringen? Den förändringsmängden kommer att bli exakt den samma, eller snabbare nästa fem år, och nästa fem år, och nästa fem år…
    Kunderna ville inte ens ha digitala bilder för fem år sedan. Nu vill de ha dem i 18 megapixel. Vad vill de ha 2016 och är du beredd att ge dem det?
    I morgon är en annan dag, som Christer Björkman sjöng.

  36. Kanske kommer det så småningom att bli ännu mer tydligt att det finns olika inriktningar hos bröllopsfotografer. Idag hör jag presumtiva kunder diskutera om de vill ha en fotograf med traditionellt ”vacker” stil (lifestyle) eller en ”journalistisk” stil. Kanske kan branschen också komma att kommunicera om fotografen är av typen ”full kontroll” eller ”låt gå”.

  37. För det första: tack för att Bildradion har kommit igång igen! Jag har verkligen saknat den.
    Det finns många intressanta aspekter på denna diskussion. I detta inlägg kommenterar jag vattenmärkning, i ett senare inlägg ska jag kommentera amatör vs. proffs.
    Angående vattenmärkning har jag också funderat på detta, men har haft svårt att bestämma vad jag tycker. Nu tycker jag nog att resomanget ni hade i Bildradion stämmer bra, för mig i alla fall, så jag ska sluta med vattenmärkning av mina bilder. Men så kom min fru med ett påpekande: inom måleriet brukar man ju signera sina tavlor. Kan det inte vara ok att fotografer gör det också, t.ex. med en inskannad namnteckning snarare än en copyright-märkning? Eller ska man bara signera utskrifter?
    När vi gifte oss anlitade vi en professionell porträttfotograf, men bara för porträttfotografering. Vi hade ingen utsedd fotograf som följde oss under dagen – tror inte det var så vanligt då. Vi beställde ett album samt ett fint bröllopsporträtt på stor canvas. Canvasen signerade fotografen genom att skriva sin namnteckning. Detta kändes rimligt och till och med bra – det kändes nästan som en målning då. Men var det bara för att bilden var på canvas som det fungerade?

  38. Angående amatörer vs. proffs
    Jag blir nästan lite förnärmad när jag hör nedlåtande uttryck som ”Kan han bara be brudparet posera på rätt sätt så kan ju lika gärna brorsans kusin ta alla bilderna.” (Citat från Mattias gästbloggning som han länkade till ovan.) Faktum är att många amatörer är riktigt duktiga, och det kanske råkar vara så att ”brorsans kusin” är en jätteduktig fotograf, trots att han ”bara” är amatör. Samtidigt kan det finnas proffs som faktiskt inte är så himla bra. Vissa som börjar som amatörer blir dessutom proffs så småningom.
    Inom fler och fler områden konkurrerar proffs med amatörer. Man ser det t.ex. inom programvaruindustrin, där många traditionella programvaruföretag, som gör betalprogram, konkurrerar med gratisalternativ, ofta gjorda av amatörer. Inom astronomin finns det en lång tradition av samarbete mellan proffs och amatörer. T.ex. är det ofta amatörastronomer som upptäcker nya kometer.
    Chris Anderson, som har skrivit böckerna ”The Long Tail” och ”Free – The Future of a Radical Price”, skrev en gång ett inlägg på sin blogg som hade rubriken ”A passionate amateur almost always beats a bored professional”. Detta är också en reell faktor att tänka på; att när man gör något professionellt så hamnar man ofta förr eller senare i en situation där man blir uttråkad och bara gör saker på rutin, medan en amatör gör det för att det är roligt. Resultatet kan bli att det amatören gör blir bättre ibland.
    Länk: http://www.longtail.com/the_long_tail/2008/09/a-passionate-am.html
    Apropå jämförelsen med mat som Sara hade, så visst finns det även privatpersoner, ”amatörer”, som är väldigt duktiga kockar. T.ex. är min svägerska mycket matintresserad, och lagar väldigt god mat (medan jag är helt ointresserad av matlagning, och följdaktligen är en usel kock). Trots det är det förstås värt att äta på restaurang ibland, för upplevelsens skull om inte annat. Jag tror dessutom att ingen kock (och ingen fotograf) är bra på allt.
    För att spinna vidare lite på Saras inlägg, så även om ”farbror Bengt med nyinköpt digitalkamera” inte kan göra det som en proffsig proffsfotograf kan göra, så kanske tant Agda, som har fotograferat seriöst med systemkamera i 40 år och har en naturlig fallenhet för att se och fånga ögonblick, faktiskt kan det.
    Det gästinlägg som Mattias länkade till var intressant och jag kan instämma i det mesta. Faktum är att jag, som hyfsat avancerad amatörfotograf, absolut skulle anlita en proffsfotograf om jag skulle gifta mig idag (är dock redan gift), men jag skulle välja noga. Samtidigt har jag själv fotograferat ett bröllop som officiell fotograf, trots att jag bara är amatör, men brudparet hade en ganska liten budget och skulle ändå inte ha haft råd med en ”riktig” fotograf, så jag känner inte att jag stal någons jobb. Jag är dessutom nöjd med min insats, och brudparet verkade också gilla bilderna. De fick för övrigt bilderna som jpeg-filer i full storlek på en CD. Det var så de ville ha det, och det passade mig ganska bra när jag hade tänkt efter en stund. Däremot fick de inte råfilerna. Där håller jag med den som skrev att fotografen bör behålla dessa.
    Proffsen får vänja sig vid att konkurrera med amatörer, inom många områden, så det gäller att anpassa sig till situationen och erbjuda något som folk vill betala för.

  39. Verkligen trevligt att höra någon som inser att man måste förändra sin affärsmodell. Tror faktiskt att nya fotografer kommer jobba så och sedan kommer rävarna tvingas med. Om man inte är superduktig. Ibland tror jag inte alla som giftersig vill ha super bilder de bara nöjer sig med bra bilder som blir bättre än kompaktkamera. Har man budget för bröllop så är det oftast fotografen som åker först. Man frågar än vän istället som har lite fotointresse.

  40. Sören: Det är intressant det där med signaturer, den enda branschen där det förekommit i någon större utsträckning är såvitt jag vet just porträttfotografin. Kanske som ett sätt att indirekt marknadsföra sin fotostudio samtidigt som det skulle ge en känsla av att de här bilderna har med traditionell konst att göra.
    Vad gäller duktiga amatörer så håller jag med dig helt.
    Johan: Jag är själv ett exempel på det du beskriver. Jag gifte mig för drygt två år sedan (efter 16 års förlovning) och var mycket mer intresserad av rak, oredigerad dokumentation än de klassiska bröllopsbilderna. Men som sagt, det varierar från person till person.

  41. Tack Göran för en synnerligen intressant Bildradio, & Mattias, för att Ni åter igen tar upp detta viktiga ämne med märkning av bilder. Efter Er Jönköpingskur i PS eller Visuell kommunikation, kommer inte ihop vilken, då frågan togs upp, slutade jag texta på bilderna, tills World Kitebord Cup 2011, HuaHin, Thailand, då jag ville sälja bilder & inte låta någon ta dom grattis. Jag märkte genast, att mina omärkta bilder dyk upp här och där på deltagarnas Facebook-sidor, som följ av det började jag märka bilderna. Jag visste inte då, att deltagarna fr bilder grattis av fotograferna i entourageet, och mycket bättre bilder än mina. Jag sålde inte en ända bild. Om jag upptäcker här hemma att någon har stulit min bild, så har jag en Bildombudsman, och jurist, Stafan Teste på 08-778 78 14 arb & 070-787 26 62, samt www@bildombudsmannen.se , som tar hand om det juridiska, mot 10% av bildvärdet. En kompis fick 27.000kr för en bild i någon dagstidnings nöjesmagasin.

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.