Bildradion

Podcast om fotografi med Göran Segeholm

Det kameraomedvetna ansiktet

| 2 kommentarer

Gallerikontrast800

Galleri Kontrast igår kväll. Jessica Kempe, frilansande kulturskribent, Ulf Lundin och Moa Karlberg paneldiskuterar på ämnet "När får man fotografera?".

Utgångsmaterial: 

  • Moa Karlbergs bildsvit "Ser dig se mig", som du kunde höra Moa berätta om i avsnitt 18 av Bildradion. Bilderna är tagna genom en konfrontationsspegel i ett butiksfönster. 
  • Ulf Lundins film "Station" från 1997, där han filmar människors ansikten på tre meters håll med videokamera. Ulf säger inte ett ord utan tittar bara i kamerans sökare. Filmen är elva minuter redigerat material och visar människor som ser ut som rådjur som precis upptäckt en människa. Deras blickar vandrar mellan kameran och omgivningen. Deras osäkerhet inför den obekanta situationen är hjärtknipande. Hur stor är faran? Ulf berättade att bara fyra personer av över hundra frågade honom vad han sysslade med. Bara en bad honom sluta. Ulf fotograferade bara ensamma människor som inte hade någonting att göra, alltså ingen tidning eller bok att fly in i. 
  • Luc Delahayes projekt "L'autre" (De andra), som är smygtagna porträtt från Paris Metro. Luc arbetade med dold kamera på nära håll och fotograferade människor som satt mitt emot honom. 

Debattens nyckelpunkter: 

  • Är det ett övergrepp att fotografera andra utan deras medgivande? Ulf Lundin pratar om att fotografen gör en "makthandling". Ulf berättar också om ett annat projekt, familj, där han fick tillåtelse att smygfotografera en familj under ett helt år. Första natten som han satt i buskarna utanför familjens villa och fotograferade mamman upplevde han en "maktkänsla som var berusande och äcklande på samma gång". 
  • Hur ser det ut juridiskt? Får man använda människor hur som helst i konstnärliga verk? Nej, säger Jessica Kempe. En paragraf i europakonventionen (artikel 3) föreskriver att "ingen för utsättas för förnedrande behandling", och Kempe menar att denna paragraf borde kunna ge skydd om någon känner sig kränkt av att ha varit med i ett konstverk utan sin vetskap. 
  • Hur annorlunda blir bilderna jämfört med om de upptäckt kameran först eller givit sitt medgivande? Mycket, säger alla tre. Jessica Kempe blir "varm och samtidigt vemodig" av både Ulfs och Moas bilder. De flesta av åhörarna som uttrycker en åsikt tycker att det finns något alldeles speciellt just för att de fotograferade inte poserar eller gör sig till. Samtidigt tycks det vara få som skulle vilja vara en del av exempelvis Moas projekt. "Men det beror ju på hur man ser ut på just den bilden". 

Blir det något inslag i Bildradion av det här? Inte den närmaste tiden. Nog för att det är ett intressant område, men jag fokuserar på annat just nu. Oavsett det, visst blir man glad av ett "artist talk" som det här. Jag tycker om när fotografer är beredda att ta hela diskussionen om vad de gör och varför, och jag tycker att både Moa och Ulf förtjänade en större åhörarskara än det femtontal som kom. Å andra sidan fanns det fördelar med att gruppen var så liten, stämningen blev öppen och familjär. 

2 kommentarer

  1. Tack för att du gjorde en liten sammanställning av det här. Tycker det är ett väldigt intressant ämne.
    Har iofs väldigt lite människor i mina egna bilder men en diskussion som det här har alltid beröringspunkter för foto och annan provocerande bildkonst.
    15-tal, det är skrämmande kass. Som jag sa i nyheten på Fotosidan om denna sak. Fram för fler livesändningar på nätet för såna här microevent.

  2. Livesändningar vore intressant, men ännu hellre ett välredigerat, sammanfattande referat.
    Men som alltid: Var finns resurserna (till både det ena och det andra)?

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.