Bildradion

Podcast om fotografi med Göran Segeholm

Avsnitt 4: Chimpning

| 8 kommentarer

Dagens ämne är chimpning. Bildradion pratar med USA Today-fotografen Bob Deutsch, som gav ordet spridning 1999 genom en artikel på nätet. Vi kommer också in på chimpande kändisar, som är ett växande problem.

Play

Mer ur innehållet:

  • Doping i fototävlingsvärlden. Spanske fotografen José Luis Rodriguez förlorade sin titel Wildlife Photographer of the Year eftersom juryn menade att han hyrt in en modellvarg för att ta sin vinnande bild.
  • Vi pratar med Bob Deutsch om chimpning. Varför blev det ett så nedsättande ord som användes för att beskriva fotografernas nya beteende? Och vem myntade det egentligen? Spåren pekar mot en okänd, europeisk fotograf.
  • Bildradion har läst nya tidskriften Inspiration om gatufotografi av gatufotografer i ett lite ovanligt format.
  • Dessutom bjuder Bildradion på en nedladdninsbar fil som gör det omöjligt att chimpa med din nya nikonkamera – först när du är tillbaka till datorn får du se vad du fotograferat. Länk till detta kommer under lördagen. Fördröjningen beror på ett problem med videoredigering.

Länkar relaterade till programmet:

  • Aktiva chimpningsmotståndare köper sina julklappar här.
  • Artikeln som spred ordet ”chimpning” över världen.
  • Sportsshooter tar upp chimpning i webbteve.

Kuriosa: Robert Hanashiro, grundare av Sportsshooter.com, försökte göra 9 juni till ”No Chimping Day” 2006. Redan året därpå hade han själv glömt sin egeninstiftade högtidsdag.

 

8 kommentarer

  1. Apropå din efterlysning om naturfototävling med helt fria ramar:
    ”Category no. 2: Inspired by Nature
    Please enter images of nature that have been photographed in captivity or in completely artificial set-ups. You can also enter all kinds of digital work, digital composites, alternated, colour changed, whatever creative ideas you might have, using images from nature as an inspiration.
    No strict nature pictures like in Category no. 1 here, please!”
    Beskrivningen kommer från http://www.wild-wonders.com och avser den månatliga tävlingen som pågick under 2009.
    Se själv det varierande resultatet genom att bläddra mellan bilderna under kategorin ”inspired by nature” på http://www.wild-wonders.com/photo_competition_winners.asp

  2. Det blir snabbt en vana, började redan i eftermiddags innan jag gick hem från jobbet att se fram emot en stund med Göran. Det är en bra tid att lägga ut inslagen det blir som att helgen börjar med ett inslag av bildradion. Skönt att inslaget inte blev puritanskt. Tack för att du gör det här!

  3. Nic, tack för länken. Resultaten, åtminstone i novemberetappen, tycker jag visar att en del av poängen med att lägga till och dra ifrån i Photoshop försvinner när man måste berätta det.
    Jag tycker att vinnarbilden med sniglarna är ett bra exempel på det, men tvåan, ”runner up” ännu bättre: http://www.wild-wonders.com/photo_competition_winners.asp?month=11&year=2009&cat=IBN&age=18+&show=2

  4. Tack DIck för att du hjälper till att hålla kommentarsfälten vid liv. Ni är inte så värst många som lyssnar – än – och jag vill ju inte att webbplatsen ska se helt död ut.

  5. Håller med Dick, detta är en återkommande glädjestund.
    Jag har själv märkt att min blick ofta dras till displayen efter att ett kort tagits, som för att kontrollera hur bilden egentligen blev. Det blir ibland som att jag inte litar på det jag faktiskt vet om de val jag gjorde när jag tryckte av. Kontrollbehov eller brist på erfarenhet?
    Men samtidigt är det ju skillnad på det man ser i sökaren när man trycker av och det slutgiltiga resultatet på skärmen som visar resultatet av de val av inställningar man gjort.
    När/om elektroniska sökare blir allt vanligare, kommer det påverka chimpandet? Då överensstämmer ju sökarbilden bättre med slutresultatet än idag, eller? Minskar då behovet av att kolla bilden direkt (om man inte ska titta efter blinkningar och sådan så klart)?
    Spridda spontana funderingar…

  6. Chimping, ja… själv blev jag irriterad på att ständigt kolla på hur bilderna blev, det blev som en reflexrörelse. Ungefär som att titta på klockan och sen bli helt ställd när nån annan frågar vad klockan är, för man har egentligen inte registrerat tiden.
    Nu är det väl inte så illa egentligen, visst blir det en reflex men samtidigt får man lite överblick på vad man har fångat.
    Nåja, till slut stängde jag av funktionen att bilden dyker upp automatiskt. För även ljuset är störande om man fortsätter att fota.
    Sen väljer jag att kolla skärmen men oftast när jag känner att jag är klar med situationen.
    Det där med tidskriften Inspiration lät intressant.

  7. Göran
    Roligt att jag kom med i Bildradion :) Kul att mitt tips om Inspiration bar frukt. Själv har jag utgåva 404.
    Gatufotografi är ett stort skäl till att jag började fotografera. Den störste tycker jag är Gary Winogrand. Han är min inspiration. En fantastisk fotograf. Köpte hans bok, eller boken om honom för att vara exakt ”Figments from the real world”. Ges inte ut längre utan fick beställa den från antikvariat i USA. Skulle han levt idag hade han definitivt behövt använda Lightroom för att styra upp den extrema mängd av bilder han producerade. Läs om honom på Wikipedia. Och se honom arbeta på Youtube.
    Ang. Nick Turpin så har jag haft en del diskussioner med honom när jag kommenterat på hans blogg. Nick tycker det är väldigt viktigt att gatubilderna måste ha en twist. Att man måste leta upp dessa bilder på gatan. Jag tycker inte man behöver vara så kategorisk. Och Winogrand eller Cartier-Bresson arbetade inte på det sättet utan fotade utan medvetenhet.
    Men Nick är förstås extremt duktig. Även en kille som heter Matt Stuart som finns med i den grupp av gatufotografer, som presenteras på Nicks community in-public.com, är mycket bra.
    Oftast handlar gatufotografi om att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt. Inte alltid men det underlättar med en relativt stor stad (NYC, Paris, London), ett par bra skor och en snabb tyst kamera för att vara med när det händer :)

  8. Hej
    Diskussionen om chimpning är intressant. Men jag tycker att en viktig sida av saken hittills saknats, nämligen stödet som histogrammet (och även själva bilden) ger för att kontrollera exponeringen. Kanske är det bara jag, men jag litar inte på ljusmätaren fullt ut utan vill gärna se att exponeringen blir bra i hela bilden för att kunna justera och ta om om så behövs. Givetvis beror det även på motivet huruvida omtagning är möjlig eller inte, men i många fall tycker jag man vinner på att kontrollera och justera för kommande exponeringar.
    Tack för intressant program. Ser fram emot kommande episoder.

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.