Bildradion

Podcast om fotografi med Göran Segeholm

Fotomässan i Älvsjö, november 2009, några noteringar

Jag höll tre föredrag på Fotomässan i Älvsjö – fredag, lördag och söndag. Jag hade planerat att de skulle vara ett och samma, men efter fredagen bytte jag ut vissa delar av föredraget. 

Här är därför två uppsättningar anteckningar. Fredagens först: 

Sammandrag av föreläsning på Fotomässan i Älvsjö 13-15 november 2009

Fredagens föredrag skilde sig åt på några punkter. De anteckningarna hittar du längre ner på sidan. 

Sådan fotograf är du eller

Så blir du en bättre fotograf än jag någonsin blev

Innan vi börjar ber jag om ursäkt för den lögnaktiga titeln på föredraget. Du kommer inte alls att få några svar om vem du är som fotograf. Du kommer att behöva tänka själv, och det kommer att ta tid. 

0. Inledning

Här berättar jag lite om mig själv och om min bakgrund. Jag är självlärd, och det har medfört en viss särart i mitt fotograferande. Jag berättar att jag är medveten om vissa tillkortakommanden (och visar en bild med texten ”Those who can, do. Those who can’t, teach”). 

(Här visar jag ett femtontal bilder från Konsten att ta vinnande bilder, och frågar om någon kan upptäcka en röd tråd. Den röda tråden, visar det sig, är min brist på konsekvent stil.) 

Hur blev det så? 


1. Hur bra kan du bli? 

När vi börjar fotografera ställer vi oss frågan om var gränserna går för det möjliga, hur bra kan man egentligen bli? Därför börjar vi studera etablerade fotografers bilder. Vi skaffar oss hjältar som blir ideal för vår strävan att utvecklas. 

(Här visar jag bilder av Simon Cederquist, Brutus Östling, Urban Brådhe, Matilda Lindeblad, Jens Lasthein, Athina Strataki, Tomas Monka, Cecilia Joachimsson och Thron Ullberg. Jag kan inte lägga in dom på den här sidan av upphovsrättsskäl.) 

Kunskapsspridningen för alla oss självlärda inom fotovärlden går genom dessa hjältar – ”så gör proffsen.” 

Det fungerar för att lära sig vissa grundläggande tekniker, men det leder inte alltid till någon djupare utveckling av de egna bilderna. 


2. Det handlar inte om dina hjältar, det handlar om dig. 

Det är inte ens säkert att du har förutsättningar att ta till dig och införliva samma stil och uttryck som dem du beundrar. I varje fall inte om du vill vara ”autentisk”. Om en bra utveckling ska till så ska resultatet i någon mening spegla fotografens smak, stil, värderingar, intressen och personlighet i övrigt. Utveckling ska inte ske via ett yttre ”facit”. 

(I det här avsnittet visar jag en bild av Anders Petersen, en tidig personlig fotohjälte som jag aldrig lyckats efterlikna.) 

Vidare resonemang: Det är oerhört viktigt för att en fotograf ska bli erkänd att hon känns ”autentisk”, att hon bottnar i sin stil och sina värderingar. Man kan inte imitera sig fram till det, eller i varje fall är det mycket svårare. 

Jag ger också ett citat från Thomas Anderberg ur boken ”Alla är vi kritiker”. Det går så här: 

”Man väljer inte sin smak, eller sin individuella uttrycksform, man äger den, vare sig man vanvårdar eller vårdar den.” 

Jag kan för övrigt rekommendera boken för den som är uthållig. Den har mycket intressant innehåll men är tjock och ganska tungläst. 


3. Kartan

I det här avsnittet visar jag en fyrfältsmatris som jag också använder i boken ”Konsten att ta vinnande bilder” och som alla distanselever i kurserna Digitalbild och Fotografi – visuell kommunikation vid Högskolan i Jönköping känner igen. 

Den ena axeln går mellan innehåll och form, den andra mellan ”objektivt” och ”subjektivt”. I de fyra fälten som uppstår namnger jag fyra olika grundtyper av fotografer – jägare, berättare, hantverkare och poet. 

Jägaren och berättaren är innehållsorienterade. 

Hantverkaren och poeten är formorienterade. 

Jägaren och hantverkaren är ”objektiva”, det vill säga att de låter sig influeras utifrån om vad som är bra innehåll respektive bra form. De respekterar och omfattar traditionella värden. 

Berättaren och poeten är ”subjektiva”, det vill säga att de går efter en slags ”inre kompass” när de ska bestämma vad som är bra innehåll och bra form. De ser det personliga som det mest önskvärda. 

Det kan vara roligt att pröva på alla möjliga förhållningssätt på kartan, men om man vill ha en långsiktig utveckling måste man också stanna upp och gå på djupet med en typ av fotografi som bottnar i den egna personligheten. 


4. Vårda din stil

I det här korta avsnittet belyser jag hur komplext sammansatt varje fotograf är. Det gäller att utvecklas inom så många olika fält. 

• Utrustning (våra val) 

• Kunskap (allt man måste lära sig om ljus, slutartider, kompositionslära) 

• Färdighet (kunskaper omsatta i kroppsminne) 

• Iakttagelseförmåga (sättet på vilket vi lär oss uppfatta omvärlden) 

• Kreativitet (hur vi lär oss att lösa problem och ta oss an utmaningar) 

• Personlighet (hur vi möter andra och därmed hur vi påverkar det vi fotograferar) 

• Vision (att se helheten och vart man är på väg) 

• Motivation (hur vi hittar bränslet för att orka fullfölja projekt) 

• Signatur (det personliga ”avtrycket” i bilden som blir resultatet av en lång och medveten utveckling)  


5. Vårda ditt bildseendet

Här tre utmaningar som kan utveckla bildseendet: 

1. Uppskatta utan att imitera. Träna dig på att njuta av bilder utan fotografögonen, 

2. Tygla ”magkänslan”. Din magkänsla är samma sak som en ryggmärgsreflex. Om du alltid går på den kan du inte utvecklas. Titta länge på bilder innan du bestämmer dig för hur du vill värdera dem. Gärna i veckor. 

3. Sträva efter att förstå andra. Även om du har väldigt klart för dig hur din smak är så kan du utveckla ditt bildseende ytterligare genom att försöka sätta dig in i andra bildstilar. 


5. Vårda din stil

Här är bara två bilder med exempel på vad du kan vara uppmärksam på när det gäller dig själv och ditt sätt att fotografera. Den första handlar om hur du förhåller dig till att ”skapa” bilder. 

• Bygga upp

• Ta det som är

• Vänta in

Den andra handlar om vilken påverkan du har på människor i dina bilder: 

• Regissera

• Observera

• Interagera


6. Frågor att ta med hem

Sista avsnittet i föreläsningen handlar om att gå vidare. Jag tar upp och resonerar kring sex frågeställningar som kanske kan vara till hjälp att reda ut vilken sorts stil som kan vara lämplig att utveckla. 

Fråga 1: Intresserar jag mig mest för formen eller innehållet? 

Fråga 2: Varifrån hämtar jag mina värderingar om kvalitet? 

Fråga 3: Vad är nästa steg för att utveckla mitt bildseende? 

Fråga 4: Är min självkritik fruktbar, eller alltför tillåtande eller krävande? 

Fråga 5: Ge
nom vilket filter bedömer jag bilder? (Mina egna och andras.) 

Fråga 6: Hur vill jag se de bilder jag tar idag om tio år? 

Till sist: Tack för att du kom och lyssnade. 

____________________________________________________________________

Och här för dig som lyssnade på fredagens föreläsning: 


Sammandrag av föreläsning på Fotomässan i Älvsjö 13 november 2009


Innan vi börjar ber jag om ursäkt för den lögnaktiga titeln på föredraget. Du kommer inte alls att få några svar om vem du är som fotograf. Du kommer att behöva tänka själv, och det kommer att ta tid. 


1. Hur bra kan du bli? 

När vi börjar fotografera ställer vi oss frågan om var gränserna går för det möjliga, hur bra kan man egentligen bli? Därför börjar vi studera etablerade fotografers bilder. Vi skaffar oss hjältar som blir ideal för vår strävan att utvecklas. 

(Här visar jag bilder av Simon Cederquist, Brutus Östling, Urban Brådhe, Matilda Lindeblad, Jens Lasthein, Athina Strataki, Tomas Monka, Cecilia Joachimsson och Thron Ullberg. Jag kan inte lägga in dom på den här sidan av upphovsrättsskäl.) 

Kunskapsspridningen inom fotovärlden går genom dessa hjältar – ”så gör proffsen.” 

Det fungerar för att lära sig vissa grundläggande tekniker, men det leder inte alltid till någon djupare utveckling av de egna bilderna. 


2. Det handlar inte om dina hjältar, det handlar om dig. 

Det är inte ens säkert att du har förutsättningar att ta till dig och införliva samma stil och uttryck som dem du beundrar. I varje fall inte om du vill vara ”autentisk”. Om en bra utveckling ska till så ska resultatet i någon mening spegla fotografens smak, stil, värderingar, intressen och personlighet i övrigt. Utveckling ska inte ske via ett yttre ”facit”. 

(I det här avsnittet visar jag en bild av Anders Petersen, en tidig personlig fotohjälte som jag aldrig lyckats efterlikna.) 

Vidare resonemang: Det är oerhört viktigt för att en fotograf ska bli erkänd att hon känns ”autentisk”, att hon bottnar i sin stil och sina värderingar. Man kan inte imitera sig fram till det, eller i varje fall är det mycket svårare. 

Jag ger också ett citat från Thomas Anderberg ur boken ”Alla är vi kritiker”. Det går så här: 

”Man väljer inte sin smak, eller sin individuella uttrycksform, man äger den, vare sig man vanvårdar eller vårdar den.” 

Jag kan för övrigt rekommendera boken för den som är uthållig. Den har mycket intressant innehåll men är tjock och ganska tungläst. 


3. Kartan

I det här avsnittet visar jag en fyrfältsmatris som jag också använder i boken ”Konsten att ta vinnande bilder” och som alla distanselever i kurserna Digitalbild och Fotografi – visuell kommunikation vid Högskolan i Jönköping känner igen. 

Den ena axeln går mellan innehåll och form, den andra mellan ”objektivt” och ”subjektivt”. I de fyra fälten som uppstår namnger jag fyra olika grundtyper av fotografer – jägare, berättare, hantverkare och poet. 

Jägaren och berättaren är innehållsorienterade. 

Hantverkaren och poeten är formorienterade. 

Jägaren och hantverkaren är ”objektiva”, det vill säga att de låter sig influeras utifrån om vad som är bra innehåll respektive bra form. De respekterar och omfattar traditionella värden. 

Berättaren och poeten är ”subjektiva”, det vill säga att de går efter en slags ”inre kompass” när de ska bestämma vad som är bra innehåll och bra form. De ser det personliga som det mest önskvärda. 

Det kan vara roligt att pröva på alla möjliga förhållningssätt på kartan, men om man vill ha en långsiktig utveckling måste man också stanna upp och gå på djupet med en typ av fotografi som bottnar i den egna personligheten. 


4. Bildseendet

Ett bra bildseende är lika viktigt för fotografen som förmåga att ta till sig text är för skribenten. 

Bildseende kan utvecklas. 

Alla ser sin omvärld genom sitt eget värderingsfilter. Jag tar upp fyra olika sätt att se på bild: 

Formalism: Den som har ett formalistiskt synsätt anser att det finns en slags evig skönhet som bör eftersträvas i bilden. Är öppen för ”konst för konstens skull” och betraktar gärna ett fotografi som ett ”object of art”. 

Expressionism: Den expressionistiskt lagde kritikern kan tänkas säga saker som att ”all konst som berör är bra konst”. Det är styrkan och träffsäkerheten i uttrycket som är viktig, inte exakt hur konsten är utförd. 

Instrumentalism*: Det här synsättet på bild bottnar i att man ser bilden som ett verktyg för något större ändamål, som till exempel att utveckla samhället i en önskvärd riktning. En instrumentalist kan uppfattas som ”politiskt korrekt” när han har synpunkter på att en viss typ av bilder är olämpliga eftersom de uppmuntrar ett visst oönskat beteende. 

Dokumentarism*: Dokumentarismen är stark inom litteraturen idag, det är därför det säljs så mycket böcker som ”baseras på en sann historia”. Dokumentaristen är mer intresserad av det bakomliggande motivet än av bilderna i sig och sysselsätter sig gärna med diskussioner om hur bilder kommit till. 

(* Instrumentalism och dokumentarism används inte så ofta i sammanhang som rör bildestetik. Jag tar in dem här i brist på bättre och mer etablerade uttryck.) 

Därefter tre utmaningar som kan utveckla bildseendet: 

1. Uppskatta utan att imitera. Träna dig på att njuta av bilder utan fotografögonen, 

2. Tygla ”magkänslan”
.
 Din magkänsla är samma sak som en ryggmärgsreflex. Om du alltid går på den kan du inte utvecklas. Titta länge på bilder innan du bestämmer dig för hur du vill värdera dem. Gärna i veckor. 

3. Sträva efter att förstå andra. Även om du har väldigt klart för dig hur din smak är så kan du utveckla ditt bildseende ytterligare genom att försöka sätta dig in i andra bildstilar. 


5. Vårda din stil

Här är bara två bilder med exempel på vad du kan vara uppmärksam på när det gäller dig själv och ditt sätt att fotografera. Den första handlar om hur du förhåller dig till att ”skapa” bilder. 

• Bygga upp

• Ta det som är

• Vänta in

Den andra handlar om vilken påverkan du har på människor i dina bilder: 

• Regissera

• Observera

• Interagera


6. Vårda din inre kritiker

I det här avsnittet tar jag upp påståendet att en person som arbetar med uttryck, vare sig det är på hobby eller yrkesnivå, lika mycket är en kritiker som en skapare. 

Självkritik är en absolut nödvändig ingrediens i allt skapande, och att kontrollera sin inre kritiker är väldigt nödvändigt. Denna kritiker kan å ena sidan vara alldeles för slapp och välvillig och släppa igenom allt, å andra sidan alltför hård så att ingenting blir gjort. Detta måste man göra sig medveten om och försöka styra till en rimlig nivå. 


7. Frågor att ta med hem

Sista avsnittet i föreläsningen handlar om att gå vidare. Jag tar upp och resonerar kring sex frågeställningar som kanske kan vara till hjälp att reda ut vilken sorts stil som kan vara lämplig att utveckla. 

Fråga 1: Intresserar jag mig mest för formen eller innehållet? 

Fråga 2: Varifrån hämtar jag mina värderingar om kvalitet? 

Fråga 3: Vad är nästa steg för att utveckla mitt bildseende? 

Fråga 4: Är min självkritik fruktbar, eller alltför tillåtande eller krävande? 

Fråga 5: Genom vilket filter bedömer jag bilder? (Mina egna och andras.) 

Fråga 6: Hur vill jag se de bilder jag tar idag om tio år? 

Till sist: Tack för att du kom och lyssnade. 

Kommentarer är avstängda.