Bildradion

Podcast om fotografi med Göran Segeholm

God kritik är samtalet vi saknar

| 17 kommentarer

– Var är det fotografiska samtalet? säger min bekanting retoriskt och ställer ner ölsejdeln med en smäll på bordet. Han torkar skummet från överläppen med skjortärmen och ser stridslysten ut. 

Han har läst ett par fotobloggar och låtit sig jagas upp en smula. 

– Ingen pratar om den Fotografiska Bilden idag, allt handlar bara om teknik och bildbehandling. Jävla pixelrunkeri. 

– Hit me, säger jag och stirrar honom stint i ögonen. Sätt igång och prata. Låt oss ha ett Fotografiskt Samtal här och nu. 

Och så sitter vi tysta en stund och stirrar på varandra innan vi övergår till ämnet hur man bäst målar om en fönsterbåge. 

Många talar om "det fotografiska samtalet", men få deltar i det. Ja, det vill säga om man inte räknar in prat om kameror, bildbehandling, problemlösning, prissättning, bildstölder och skandaler kring påstådda bildmanipulationer. I synnerhet det sistnämnda är ett tacksamt samtalsämne i vilket sällskap som helst. Befann sig Robert Capa verkligen vid fronten som han påstod när han tog den världsberömda Death of a Loyalist Soldier. Eller var han i själva verket flera mil därifrån? 

Men om bildupplevelser talar vi inte. Vi kan ägna timmar åt att jämföra Henning Mankell med Stieg Larsson, eller lägga ut texten om varför en sann whiskeyälskare föredrar Lagavulin framför Laphroaig. Men när det gäller stillbilder blir vi tysta. Möjligen ett "gillar" eller "gillar inte". Vår vanligaste form för att uttrycka åsikter och synpunkter kring bilder är den som uppstår i bildcommunities som Fotosidan och Flickr. Men det är inte kritik. Det är kortfattade kommentarer som i grunden baserar på ett system för ömsesidig uppmuntran. Om du tycker om min bild så tycker jag om din. Sympatiskt och oförargligt, men inte nödvändigtvis utvecklande. 

Hur har vi hamnat här? Vi är ju bevisligen rätt många som är intresserade av fotografi. Många efterlyser något mer. Har du någon gång läst ens en antydan till djupare analys av exempelvis Mattias Klums eller Elisabeth Olsson-Wallins mest välkända bilder? Nej, trodde väl inte det. 

Jag tror att det finns många skäl till varför vi är så försiktiga med att prata om det som trots allt borde ligga oss fotografer, proffs och amatörer, väldigt nära. 

  • Det tar emot att kritisera enskilda fotografer. Publiken för utställningsfotografi är så liten och den ekonomiska vinsten så obetydlig att de flesta på ett rent medmänskligt plan bara vill uppmuntra och vara hjälpsamma. Dessutom är fotovärlden så liten. De som intresserar sig för fotografi lär snabbt känna varandra både i verkliga livet och genom bloggar. Kompisband uppstår och med dem en ovilja att ta ställning.
  • Det finns ingen professionell kritik att ta avstamp mot. Det är lättare att prata konstruktivt om upplevelsen av en bok, film eller teaterföreställning när man har någon annans synpunkter att spegla sig mot, som recensioner i tidningar, radio och teve. På fotoområdet är genomtänkt och välformulerad professionell kritik extremt sällsynt. 
  • Rädsla att negativ kritik ska uppfattas som avundsjuka. I dagens Sverige ska man vara positiv och uppmuntrande och pussa kind. Det tar emot att kritisera, för då öppnar man sig själv för kritik. Lättare då att hålla sig till svepande omdömen som inte förpliktar till något. 
  • Vi saknar gemensamma begrepp. Eftersom det är så ont om välskriven kritik så är språket vi använder för att tala om fotografiska bilder utarmat. 

 Alla vi som tänker på fotografi en gång i veckan eller mer borde vara förmögna att gemensamt skapa en bättre plattform för att dela bildupplevelser. Det man talar om blir man också intresserad av. 

Kritik låter kanske negativt, men egentligen handlar det bara om att prata eller skriva om vad man tänker och känner inför ett verk, positivt och negativt. För att skapa kritik av god kvalitet måste man tänka, känna, analysera och slutligen värdera. 

Det är svårt, men givande. 

Vem blir först att erbjuda en workshop i bildkritik för nybörjare? 

(Texten ursprungligen publicerad som en krönika i Kamera&Bild, september 2009)

17 kommentarer

  1. Som vanligt intressant och genomtänkt. Det här med fotoforum är mera en lite social grej. Nybörjaren kan upptäcka något men sen är det stopp. Jag föreslår att du blir den första, gärna i bokform ;)

  2. Hej Göran,
    samtidigt som allt fler börjat fotografera har fotoklubbarna inte utvecklats. Förr var det den givna plarsen för ”workshop”.
    Att träffas IRL och utbyta erfarenheter och motivera varandra till stordåd är väl att hoppas på för mycket i detta tidevarv.
    En bok… nja, det finns rätt mycket av den varan, jag förmodar att det dröjer ett tag innan interaktiviteten på nätet utvecklats så mycket att det kan ersätta det personliga mötet.
    /GustafE

  3. Hur synliga är fotoklubbarna? Jag skulle gärna gå med i en om jag kände till någon. Jag kan tänka mig att de är till hjälp men då måste de fånga upp fotointresserade på ett bättre sätt.
    Mycket tänkvärd krönika, Göran. Känner också att något av det slaget saknas i mitt fotoliv.

  4. När det handlar om konstruktiv kritik som syftar till en fotografs utveckling så är det bästa att prata öga mot öga. Men det räcker inte alltid med att bara prata, man kan nå längre om man använder vissa tekniker för att göra samtalet så fruktbart som möjligt för fotografen.
    Men jag saknar också en slags journalistisk bildkritik som inte vänder sig direkt till fotografen, utan till en fotointresserad allmänhet. En sådan kritik ska vara allmänbildande, underhållande, spontan och analyserande på en och samma gång.
    De här båda kritiktyperna är vitt skilda från varandra, och det råder brist på båda.

  5. Bra krönika!
    Har du läst ”Fotografi – en introduktion” av Steve Edwards? Det var ett tag sedan jag läste den, men jag vill minnas att jag efter att ha läst den tyckte att den just bidrog med fler verktyg för bilddiskussion. Eller så minns jag fel… Hursomhelst är det en bra bok om fotografi.

  6. Jag har läst Stewe Edwards bok med behållning, men jag tycker att innehållet är lite väl akademiskt för att utgöra en bra grund för lättillgänglig kritik för en större publik. Däremot rekommenderar jag den gärna för den som vill ha just en introduktion som inte alls handlar om att ta egna bilder, utan om den fotografiska bildens väsen i sig.
    På kritikfronten kan jag däremot varmt tipsa om Edmund Burke Feldman, som skrivit bra om kritik och strukturerat sitt material. Burke Feldman är akademiker ut i fingerspetsarna, men han lyckas ändå skriva även om andra typer av kritik.
    Jag har hans ”Varieties of Visual Experience” i bokhyllan, men jag vet att han senare utvecklade sina tankar ytterligare i en bok som enbart handlar om kritik, men jag har glömt titeln.
    Edmund Burke Feldman har förmågan att konkretisera abstrakta resonemang på ett sätt som är givande, i varje fall för mig.
    Jag hoppas hinna populärisera hans modell i en bloggpost eller krönika inom kort.

  7. Något som också är viktigt att komma ihåg när det gäller kritik är att den inte är statisk; den är inte huggen i sten. Känslan av olika verk förändras i samma takt som humöret skiftar, årstiderna växlar och vi får nya erfarenheter.
    Kritik kan alltså inte bara riktas mot objektet utan måste även kunna studsa tillbaka till betraktaren. Varför känner han/hon så? precis nu.

  8. Det skulle så klart vara mycket utvecklande för många bildintresserade om det kom igång ett fotografiskt samtal. Men det är också en rädsla som stoppar det tror jag. Man blottar ju även sig själv när man försöker sig på det. Har försökt ibland att skriva lite i min blogg om bilder och utställningar jag sett. Men det kräver träning att bli bra på det.
    Skulle samtalet inte kunna föras i bloggform där de som var intresserade kunde göra inlägg? Såg att några kulturredaktörer på Tidskritfsverksaden hade något liknande. Läste den bloggen ett tag.

  9. Så sant, så sant. Genom att ge kritik öppnar man sig själv för kritik.
    Jag tror att det går att göra kritik i många former, och under rätt förutsättningar kan nog communityformen fungera ganska väl. Jag är just nu huvudlärare för en högskoleklass med elvahundra elever, och redan efter första lektionen har bildsamtalen tagit form i det forum som står öppet för alla som läser kursen. Det är givande, stämningen är öppen och tillåtande.
    Men utöver det skulle jag också vilja läsa välformulerade texter från kritiker, eller riktigt duktiga recensenter, om aktuell fotografi – gärna en gång i veckan.
    Men var skulle jag kunna göra det som det ser ut idag?

    • Acho que projetos super famosos como rec6 e outros sites que reúnem links deveriam ser reiodarts e assim dar chance de outros menores crescerem no ranking.

  10. Sussi: Absolut. Olle Lidbom på Vassa Eggen grävde fram ett bra citat av Ulf Linde häromdagen.
    ”Att vara kritiker är inte att fälla klyftiga omdömen från en tänkt position, höjd över konstverket. Utan att svara på tilltal.”
    Och svaret på det tilltalet förändras naturligtvis i takt med att kritikern själv förändras.

  11. Ja tack, det skulle jag och säkert många andra också vilja läsa. Tekniskt går det säkert lätt och billigt att ordna på webben, men innehållet? Vilka skulle kunna och vilja skriva? Men en bra sådan plats för kritik och bildprat skulle kunna betyda mycket för många.
    För konstintresserade finns bl.a. den här http://www.konsten.net/ Men konstscenen är ju så mycket större.

  12. Eftersom det fotografiska samtalat i princip är dött även inom yrkesverksamma kretsar så är det nog för mycket att hoppas på att det kommer igång bland de som inte är yrkesverksamma.
    Jag vet inte vad som är problemet riktigt, vi som gått diverse skolor är vana att ge kritik på varandras arbeten. Men så fort vi slutar skolan så slutar vi ge kritik åt varandra.
    Men ur mitt perspektiv så är det de yrkesverksamma som borde visa vägen. Dels för att de i regel har mer erfarenhet än de icke yrkesverksamma och dels för att många är skolade i fotografi.
    Men när vi satt på bildbar i Tjockhult förra året(?) och Mikkel försökte dra igång lite bildprat vart det så pinsamt påtaglig ovilja att diskutera saken. Hur ska vi kunna förvänta oss att det skulle vara bättre ute i fotoklubbar och bland glada entusiaster?
    /Fredrik

  13. Jag förstår din poäng, men jag håller inte med om att de yrkesverksamma måste visa vägen, för det kommer de aldrig att göra.
    Att kritisera är att öppna sig för kritik, och därför är det tyst bland de yrkesverksamma. Dessutom har många i färskt i minne att framgångsrika kollegor baktalats i yrkeskretsar, aldrig öppet, men tillräckligt mycket och av tillräckligt många för att alla ska ”veta” hur det förhåller sig med det ena eller det andra. Och hellre än att riskera att bidra till det så håller man tyst.
    Men det finns en och annan som tar bladet från munnen. Jacob Forsell är inte tyst. Pawel Flato försöker då och då förgäves få igång en fruktbar debatt. Adam Haglund har skrivit öppet om viktiga frågor. Linus Höök har potential, och det skulle vara kul att se vad han kunde göra utanför de vanliga personporträtten som är det jag sett mest av honom (man kan inte recensera någon som man samtidigt gör ett personporträtt av). Sedan har vi Jenny Maria Nilsson på http://www.jennymaria.com. Hon ligger långt ut på den akademiska grenen och är inte helt lättillgänglig för alla, men hon är väldigt inspirerande att läsa.
    Trots detta tror jag att amatörerna kan vara med och visa vägen genom att börja prata om vad de ser på ett opretentiöst och förutsättningslöst sätt. Jag besöker en fotoklubb regelbundet sedan ett par år tillbaka, och jag tycker att både intresset för och förmågan till bildkritik vuxit enormt under den tiden.
    Jag är optimist.

  14. Vi får hoppas på fler sådana fotoklubbar då. Den jag är med i är inte på rätt nivå för att det ska vara fruktbart än iaf.
    Pawel Flato är bra, han säger vad han tycker. Tyvärr är han väl också ett levande exempel på vad som händer fotoankdammen när man säger vad man tycker. Ett under att han fortsätter att försöka.
    Årets Bild skulle kunna fylla en funktion. Men eftersom de tagit ledningen i inkonsekvens-SM så blir det ju inte den plattformen den heller.
    Vi har lite för få skolor annars skulle de kunna spela en viktig roll tror jag, av flera anledningar. Nordens Fotoskola har ju skrivit ihop en bildpolicy och även om jag inte delar den fullt ut så är det iaf bra att det görs försök.
    /Fredrik

  15. Hej
    Här kommer ett tips: Jag önskar att Högskolan i Jönköping (dvs Högskolan för lärande och kommunikation) lade upp kursen ”Bildkritik för nybörjare” som distanskurs liknande kursen ”Fotografi – Visuell kommunikation”. Pax för en plats!!!

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.