Bildradion

Podcast om fotografi med Göran Segeholm

När upphör en bild… version 2

| 17 kommentarer

På allmän begäran kommer här en ny version av förra inlägget, men den här gången är inte bilderna uppdragna till samma storlek. Och frågan är som tidigare: Finns det någon punkt där förminskningen gör att bildstölden upphör att vara en bildstöld? Eller borde göra det? 

Exempel470
470 pixlar

Ex235
235 pixlar

Ex120
120 pixlar

Ex090
90 pixlar

Ex060
60 pixlar

Ex037
37 pixlar

Ex20
20 pixlar

Ex010
10 pixlar

Ex005
5 pixlar

Ex002
2 pixlar 

17 kommentarer

  1. Som jag ser det i denna version är det bildstöld ända ner till 20 pixlar. Detta för att det går att känna igen bilden, med hjälp av originalbilden. På 2, 5 och 10 pixlar kan i alla fall inte jag känna igen bilden. På 2, 5 och 10 pixlars nivå kan väl handlingen fortfarande kallas stöld, men det som stjäls går knappast att statisktiskt skilja från slumpmässigt färgade pixlar (och där var naturvetaren i mig igång)
    Men om det inte handlade om stöld, utan försäljning, vad skulle du ta för betalt för att sälja din 2 pixlars bild från ditt bildarkiv?
    Nic

  2. Om man anser att det räcker med att kunna identifiera bilden, dessutom tack vare hjälpmedel (originalbilden) så letar man verkligen efter chanser att få fakturera folk. Borta är det sunda förnuftet, medmänskligheten och smidigheten.
    Hur skulle det se ut om sunt förnuft får råda? Ungefär så här (detta är ett annat exempel, ingen likelse):
    Säg att vi har ett förbud mot att slänga tuggummi i naturen.
    Fall 1: En man läser förbudsskylten men slänger ändå sitt tuggummi.
    Rimlig åtgärd: Böter.
    Fall 2: En man har inte sett skylten så han slänger sitt tuggummi utan att veta att det är förbjudet.
    Rimlig åtgärd: Mannen får veta att han gjorde något som inte var tillåtet. Han får också plocka upp sitt tuggummi själv och lova att han inte ska kasta det igen.
    Fall 3: En man har något som fastnat mellan tänderna. Han pillar bort och slänger det på marken. SKL lyckas med hjälp av ett svepelektronmikroskop hitta 27 molekyler från ett hubbabubba.
    Rimlig åtgärd: Ingen.
    Vissa fotografer hade bötfällt i samtliga fall. Mest av girighet förmodligen.
    Obligatorisk motfråga: Får man också köra för fort och slippa böter bara för att man inte såg hastighetsskylten? Nä, men då handlar det om lagar som har med säkerhet och människoliv att göra. Då kan det vara av yttersta vikt att personen får en påminnelse om hur oerhört viktigt det är att vara uppmärksam i trafiken.
    Men nu pratar vi om bilder. Ingen dör för att några tumnaglar ligger och skräpar på fel ställe. Sunt förnuft måste vara att påpeka saken, men inte att fakturera eller ta det till domstol.

  3. Som jag det det så är det bildstöld oavsett hur mycket en bild förvanskas. Du har ju de facto stulit originalet och sen ändrat upplösning osv.
    Lite som att själa en bil och sen måla om den eller krocka den lite.
    Ytterligare en aspekt på detta är vad som händer om du kör hårt med tex klonverktyget. Du kan då ändra bildinnehållet. En tomte kan bli 3 och alla med olika färg på kläderna osv.
    Utan att ha riktiga belägg för det jag nu skriver så tycker jag att du då har skapat din egen bild av en iofs stulen.
    /p – som e kluven

  4. 20 px = stöld. Själv skulle jag inte fakturera något för den stölden, inte påpeka heller. Men från 37 px och uppåt, tja, visst.. då skulle jag göra något.

  5. Anders J, det är ju en helgalen liknelse. Varför i h-e skulle man slippa böter i tuggummifallet för att man ”inte kände till reglerna”? Det är varje persons plikt att känna till hastigheter/upphovsrätt/läsa förbudsskyltar.

  6. Sorry om jag lät lite för arg. :)

  7. Vid 120 pixlar tycker jag det är OK för andra att publicera din bild, under förutsättning att den inte publiceras ryckt ur sitt sammanhang – en skärmdump av din sajt är OK, tex i en puff för din blogg. Det är också att ha den i en puff för något annat som handlar om dig, under förutsättning att det framgår att du tagit den..
    Det är aldrig OK att publicera din bild, oavsett storlek, om den tas ur sitt sammanhang – tex inlagd i ett foruminlägg eller blogg som handlar om något annat, även om det framgår att du tagit den.
    (”Bildstöld” är det aldrig, det finns inget sådant brott – däremot brott mot upphovsrättslagen)

  8. Vad gäller bilderna i det specifika fallet så handlar det om en skärmdump från en hemsida. Aktuella bilder som det handlar om finns på http://konstfoto.se
    Visst, det kan nog ses som sniket, men det är nog en principsak för fotografen – inte ett sätt att tjäna pengar på. Allt kanske hade sett helt anorlunda ut om man använt lite mer kommunikation mellan parterna innan publiceringen skedde.

  9. Yrkesfotografen: Min Bild, Mitt verk, BETALA (om inte annat som ren principsak)
    Amatörfotografen: Jag såg min bild skymta förbi, ”Kul med lite gratis reklam”
    Vid 20 px har jag svårt att se vad det föreställer i allafall än mindre dra några paraleller till någon ursprungsbild.

  10. @lina h: Om du tittar noga ser du att jag till och med explicit påpekade att tuggummi-exemplet inte var en liknelse. Främst för att tuggummikastaren aldrig tjänar pengar på sina tuggummi som ju fotografen gör.
    Men! Tuggummi-grejen skrev jag bara för att visa att sunt förnuft faktiskt kan få råda när det inte gäller liv och död. Visst är det ens ansvar att veta om alla regler osv. Men vilket uppsåt man har tycker jag ändå är viktigt i sammanhanget.
    Juridiskt sett kan man ju bötfälla tuggummikastaren som inte kan reglerna, men som medmänniska kanske man kan nöja sig med en tillsägelse och kravet att han ska städa undan efter sig. Du skulle ju själv inte fakturera tumnaglar så förmodligen är vi på samma plan där.
    Jag tycker det är orimligt att bara låta reglerna styra. Säg att jag publicerar en av dina bilder på min blogg utan lov. Juridiskt sett har jag ju då gjort ett snedsteg eftersom det är min skyldighet som ”ansvarig utgivare” att veta om bilden är grön vad gäller upphovsrätt.
    Men tänk dig följande två alternativ:
    1. Jag har snott bilden från din hemsida rakt av. Trots att det fanns ett tydligt förbud emot det.
    2. Jag fick bilden mailad från Göran som sa att den var grön. Jag litar blint på Göran.
    Juridiskt sett är det ju ingen skillnad. Du har rätt att fakturera/stämma mig i bägge fallen. Men ditt sunda förnuft borde väl ha mer överseende med fall 2? Att profitera på andras ärliga misstag är bara girigt i min värld. Då räcker det väl med att påpeka att Görans info inte stämmer och att jag bör ta bort bilden. Så stryker vi ett streck över det så att säga.
    Nu ser du säkert analogin med tuggummikastaren.
    Hur vet man att skurken inte bara hittar på en ursäkt? Tja, använd din magkänsla. Det gör du säkert om någon skulle ta dina skor på gymmet. Kanske är det stöld, kanske är det ett misstag. Du frågar personen och går på magkänsla. Du anmäler om det luktar skumt, du ler och säger att det inte gör något eftersom personen uppriktigt ber om ursäkt.
    Men det tycks finnas en bara-för-att-princip bland vissa fotografer. GÅR det ta betalt för någonting så SKA man göra det, oavsett omständigheter. Och då är vi tillbaka i självömkan – ”Det är så synd om oss så vi måste ta varje chans att skrapa ihop några ören”.
    För örvigt: Varje gång man i livet säger ”Det är en principsak” så har man troligen anledning att ifrågasätta sin åsikt. Gör man saker av rätt skäl? Gör man folk ledsna i onödan?
    Ang. bildmontage: I Sverige krävs det väldigt mycket innan man kan hävda att ett montage som använder skyddade bilder är ett ”eget verk”. ”Verkshöjd” är ett av de mest missförstådda begreppen som finns.

  11. Tycker nog aldrig att det upphör vara stöld. Men jag är också inne på att det måste finnas nån form av citaträtt.
    Som när man gör en skärmdump av min hemsida för att sedan skriva nått om den t ex.
    Fast hela upphovsrättsfrågan känns rätt frustrerande nu. När det finns bolag som skriker sig hesa över upphovsrättens betydelse men samtidigt skiter fullständigt i enskilda upphovsmäns rätt.
    /Fredrik

  12. Liten fortsättning på min kommentar i förra inlägget.
    Om jag skulle reagerat eller inte handlar nog mest om som Anders säger om magkänslan.
    Om Microsoft snott en bild för att ha som standardbakgrund i Windows 7, då jäklar hade det tagit hus i helvete.
    Men om Stadsmissionen eller typ Läkare utan gränser hade tjuvat något till en kampanj tror jag faktiskt inte jag hade gjort någonting alls förutom att vara stolt.
    Syftet med bägge är ju att tjäna pengar, men det känns som den goda saken väger upp stölden i fall nr 2, och hade jag blivit tillfrågad om att göra uppdrag åt någon av dessa hade jag ändå utan att tveka gjort det gratis.

  13. Jag har nu läst en del av kommentarerna på både del 1 och 2 och det verkade som om jag missuppfattade ursprungsinlägget. Jag tolkar det som om att en webbdesigner gjorde en webbplats åt en uppdragsgivare. Sidan levereras till uppdragsgivaren. Det framgår inte om bilderna i fråga levererades från uppdragsgivaren och webbdesignern sedan la till dessa på sidan eller om uppdragsgivaren gjorde det i efterhand. I vilket fall som helst, så var det en tvist mellan uppdragsgivaren och fotografen och är avklarad.
    Webbdesignen vill givetvis sedan visa sina kunskaper i sin portfolio (som många webbyråer gör) och tog därför en skärmdump av sidan, som han förminskade ner och lade upp bland sina övriga alster. Olyckligt nog innehöll givetvis den här skärmdumpen två av fotografens bilder – och resten är historia.
    Fattade jag det hela rätt?
    I så fall tycker jag följande:
    – Webbdesignen borde plocka ner skärmdumpen, alt. censurera fotografens bilder i skärmdumpen. Webbdesignen skall frias.
    – Fotografen borde stå för rättegångskostnader med motivering att han agerat oklokt och att han istället borde ha kontaktat webbdesignern och att de genom en dialog borde kommit fram till en lösning Till exempel att bilderna plockas ner helt och hållet, eller att fotografen betalas en lite ersättning (á de 300kr som beslutades). Mer är inte skäligt.
    (Fortsättning följer på flera inlägg – det blev tydligen för långt)

  14. (fortsättning från ovan)
    Vardagsexempel:
    Pelle är i New York med sin flickvän för ett fira en romantisk treårsdag. Pelle och flickvän, som heter Lisa, beslutar sig, efter en mysig morgon att ta sig ut i den tidiga vårsolen på Manhattan och ta tunnelbanan till Time Square.
    Medan de väntar på tunnelbanan sätter sig Lisa på en bänk och Pelle noterar hur vacker Lisa är i skenet av de dunkla lamporna i tunnelbanan och vill därför föreviga ögonblicket med sin nyinköpa kompaktkamera från Canon. Pelle riktar kameran och knäpper av.
    Det Pelle inte vet är att han inte är en mästerfotograf utan det är de japanska programmerarna bakom den högteknologiska kompaktkamera som gjort det mesta jobbet. Följande hände därför när Pelle fotograferade bilden:
    Focus hamnade på reklamskylten bakom Lisa. Det är en annons från det fiktiva resebolaget South American Travel. Förutom texten ”Discover South American shoreline on a luxurious 7 day cruise” innehåller det också tre stycken bilder – på kryssningsfartygets trygga miljö. Dessa bilderna är tagna av den frilansande fotografen James Polsh Jr.
    (fortsättning följer nästa)

  15. Eftersom att de japanska programmerarna hos Canon programmerat att kameran ställer in sig efter vad som är i fokus – utlöses bland annat inte blixten, då reklamskylten är upplyst av en extra strålkastare. Utöver att inte utlösa blixten justerar också kameran sin ISO-nivå, slutartid och brännvidd utefter detta.
    Pelle hinner inte att granska bilden i displayen under en längre tid, för tåget kommer, men han är ändå nöjd med resultatet. Pelle och Lisa stiger på tåget och sätter sig på tåget och börjar titta på sin karta över Manhattan och planerar vad de ska se i anslutning till Time Square.
    Snabbspola ungefär en vecka. Hemma i Hyltebruk efter en underbar resa med Lisa sitter Pelle ivrig att dela med sig av sina bilder till sina vänner på sin blogg. Pelle öppnar upp bilden av Lisa i tunnelbanestationen och ser direkt vilken fin bild av Lisa det är. Givetvis är bilden inte direkt bra, och Lisa är en aning ur fokus och lite mörk över Lisas ansikte – men sådant ser inte Pelle, då han är så kär i Lisa. Det är därför som Pelle, i en sorts blandning av kärleksrus och okunskap som Pelle lägger upp bilden på sin blogg med bildtexten: ”Min kärlek”.
    Hade Pelle kanske gått kursen Digital bildbehandling hos Moderskeppet hade han troligtvis sollat bort bilden eller lyckats förbättra den i Photoshop. Hade han läst någon av Göran Segeholms böcker om fotografering hade han kanske kunnat ta en bra bild från första början – men så är inte fallet.
    Tre veckor passerar med avundsjuka kommentarer av vintertrötta svenskar om deras fantastiska resa. Alla kommenterar de fina dagsljusbilderna tagna utomhus – ingen noterar den vackra bilden på Lisa. Nu dimper det ner ett brev från utlandet i Pelles postfack. Kanske är det någon som hittat Lisas scarf som hon tror sig ha glömt på hotellet. Avsändaren var en James Polish Jr.
    Pelle öppnar och ser ordet ”Bill” och ett belopp å 450 dollar med texten ”Fee for redistribution of images from cruise ship”. Pelle undrar vad detta är och beslutar sig för att kontakta fotografen. Efter ungefär 45 minuter i telefonkö med en dyr utrikestaxa kopplas Pelle till James. James berättar att det rör sig om tre bilder, som Pelle publicerat på sin blogg. Pelle förstår inte riktigt och efter ungefär ytterligare en halvtimme är Pelle riktigt konfunderad och undrar varför han måste betala rättigheter för tre bilder som visade sig vara på en bild i en bild.

  16. Allting är bildstöld, ja hela världsalltet är en enda stor orgie i bildstöld.
    Jag tycker det borde inrättas särskilda mysrum överallt i samhället med max 20 meters mellanrum. Dessa måste utrustas med extra mjuka fotograf-kuddar och speciellt utvalda fotograf-massöser. Där kan fotograferna få vila ut efter sitt hårda och alldeles enastående komplicerade arbete, och söka tröst och lisa inför allt detta kränkande och påfrestande bildstölderi som pågår.
    De borde också få extra mycket i pension, egna filer på vägarna, godare mat än alla andra och naturligtvis månatligt bildstöldsbidrag så att de har råd stämma de eländiga typer som köper deras bilder och har fräckheten att faktiskt använda dem sedan.
    Ja, och så förstås hårdare straff!
    Bildstöld, eller misstanke om bildstöld borde bestraffas med offentlig stegling, och bildtjuvarnas familjer ska också straffas intill fjärde led.
    Barnen till bildtjuvar borde bli trälar till de stackars stackars fotografer som blivit bestulna eller beköpta på sina geniala och ovärderliga alster.
    Gud skapade fotografen som herre över övriga usla kreatur.
    Utan fotografer går jorden under.
    Utan fotografer kan inget liv existera.
    Tack herre för att du välsignar vår värld med högvördiga fotografer och den helige överhögste bildombudsmannen som kan ledsaga oss.

  17. Äntligen någon som förstår!
    Men allvarligt, det där med egna filer på vägarna är väl inte för mycket begärt?

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.