Bildradion

Podcast om fotografi med Göran Segeholm

När upphör en bild att vara en bild?

| 46 kommentarer

Har du läst om fallet med tumnaglarna som gått till prövning i Högsta domstolen? 

I korthet: En fotograf har stämt en webbdesigner för att han lagt upp ett screenshot på sin webbplats. Skärmdumpen visar en sajt hans företag gjort åt en kund. I skärmdumpen fanns två bilder som uppdragsgivaren (webbdesignerns uppdragsgivare alltså) inte hade rätt att ha ens på webbplatsen (det avgjordes som ett separat mål). 

När skärmdumpen med tumnaglarna legat uppe ett år får webbdesignern en faktura från fotografen via hans ombud Bildombudsmannen AB. Enligt än så länge obekräftade uppgifter var summan på fakturan på omkring 75.000 kronor (jag har sökt webbdesignern för att få detta bekräftat). 

Webbdesignern får naturligtvis en chock, men bestämmer sig för att inte söka förlikning. So sue me. 

Målet går till Tingsrätten som avgör till fotografens fördel, men beloppet är fjuttigt. Bara trehundra spänn. 

Trots det överklagar webbdesignern till Svea hovrätt, och vinner. Fotografen får inte en krona, men döms att betala webbdesignerns rättegångskostnader både i tingsrätt och hovrätt. I hovrättens dom står bland annat att "bilderna är en sådan oväsentlig del av hemsidan". 

Men nu är det alltså dags igen. Tumnagelsmålet ska upp i högsta domstolen. Inför det skriver fotografens ombud Staffan Teste på sin webbplats att "Skulle hovrättens dom stå sig skulle alla små bilder tagna av en fotograf plötsligt få användas fritt. Det är en orimlig tolkning. Fotografen har i det här fallet inte medgivit någon förminskning eller förvanskning av sina bilder. Det kan inte vara så att bildtjuvar går fria enbart genom att förminska sitt stöldgods.

Alltså, en bild är en bild, oavsett hur liten den görs. Men stämmer verkligen det? 

Jag tänkte att vi kunde göra ett experiment tillsammans. Jag visar några bilder och så postar du ett svar i kommentarsfältet om var du tycker att bilden upphör att vara en bild. Om du nu alls tycker det. 

Först: En fin originalbild. Den är över fyratusen pixlar bred, så jag visar bara ett utsnitt här: 

Tomte4256
Originalbilden. 


Säg nu att jag norpar den högupplösta bilden från fotografen och lägger ut den här på Multijournalist. Då blir den 470 pixlar bred. Jag gissar att du kanske tycker att detta är ett solklart fall av bildstöld. 

Tomte470
470 pixlar bred. 


Okej. Nu halverar vi antalet pixlar. Det blir hackigare och svårare att avgöra motivet. Är det fortfarande stöld? 

Tomte235
235 pixlar bred. 


Nu börjar vi närma oss vanlig tumnagelstorlek. Så här mycket information återstår när bilden är 100 pixlar bred: 

Tomte100
100 pixlars bredd. 


Vi fortsätter. Varför inte prova med 37 pixlar? Finns det tillräckligt mycket information kvar för att vi ska prata om bildstöld? Vad tycker du? 

Tomte037
37 pixlar. 


Sexton pixlar då? Är det är fortfarande en stulen bild av en tomte på en segway? Eller har det blivit något annat? 

Tomte016
16 pixlar. 


Åtta pixlar. Bildstöld? 

Tomte008
8 pixlar. 


Abstraktionsnivån ökar naturligtvis ytterligare om vi halverar antalet pixlar ännu en gång. Jag har valt att inte göra pixlarna kvadratiska av estetiska skäl, jag behåller hellre bildens proportioner. Men oavsett, är det här en olaglig kopia av verket "tomte på segway"? 

Tomte004
4 pixlar. 


Det här då? Lägg märke till det svaga rödsticket i den högra pix
eln, det är allt som återstår av tomtedräkten. 

Tomte002
2 pixlar. 


Och slutligen. Är det här en kopia av tomtebilden? Rent tekniskt är svaret "ja". Jag har öppnat tomtebilden i photoshop, förminskat den till 1×1 pixlar och förstorat den igen med interpoleringen "närmaste granne". 

Tomte001
1 pixel. 


Nu är jag jättenyfiken på vad du tycker. Snälla, snälla svara. Upphör bilden att vara en kopia någonstans, eller räcker det med vetskapen om att tomtebilden faktiskt ligger till grund för enpixelsbilden för att hävda att det är en kopia? 

Jag är inte ute efter det "juridiskt rätta" svaret, det är ju det som ska prövas. Jag vill bara veta din personliga åsikt. När du klickar in dig på kommentarsfältet för att lämna din bedömning så kan du också läsa, först bland kommentarerna, hur stor tumnageln är i det aktuella rättsfallet. 

Tack för din medverkan! 


46 kommentarer

  1. Tumnaglarna i rättsfallet var 37×14 pixlar stora och ingick i en skärmdump på sammanlagt ungefär 200 x 170 pixlar. (Uppgifterna kommer från webbdesignern.)
    Vad jag tycker? Jag återkommer till det i ett senare blogginlägg.

  2. Strikt juridiskt får du publicera en bild som är oväsenlig i bakgrunden eller om det är i bild som har hamnat på bild vid ett nyhetstillfälle. Jättebra exempel som du har gjort! Jag röstar på 37 pixlar som svar på din fråga. Hoppas många svarar.

  3. Oj vilken moralnöt, men om jag får säga så vid din version på 37 pixlar så övergår det för mig från ett motiv till en samling oregelbundna färger. Men lik förbannat är det ju ändå fotografens bild som ligger i botten. Det blir lite hönan och ägget över det hela
    Personligen tycker jag att när man inte kan se längre och inte kan dra några paraleller till fotografens ursprungsbild så kan ju inte fotografen ta någon skada. Om man nu inte börjar sälja dessa pixelhistorier som modern konst.
    Aj, svårt.

  4. Hade vi inte precis samma diskussion inom musiken för 20 år sen?

  5. Jag röstar också på att bilden slutar vara en ”fotografisk” bild vid 37 pixlar. Möjligtvis är den då konstnärlig.
    Jag tycker att det är småsint av fotografen att driva det här till Högsta domstolen, och att han ville ha 100 000 är rent skrattretande. Sverige skulle behöva en fair use-lagstiftning, där upphovsrätten lättas upp något. Där i skulle mycket små tumnagelsbilder kunna ingå.
    Som Mattias säger har samma diskussion förekommit inom musiken vad gäller samplingar etc, något som idag anses helt ok så länge det inte går till överdrift.

  6. Tycker att en förstorad 37xlare (som ovan) inte är stöld, man ser knappt vad det föreställer. Men är den 37 pixlar (dvs så liten som tumnageln) är det ju lätt att se vilken bild det är – stöld alltså. Sen är summorna orimliga, men korrekta. Jag skulle själv säga till tjuven och informera om att jag egentligen kan stämma honom på xxxxxx kr, men troligen nöja mig med 300 kr och vetskapen om att han lärt sig en läxa.

  7. Någonstans mellan 37 och 100 pixlar blir svaret från mig.

  8. Lina, vilken måttstock använder du när du säger att summorna är korrekta?

  9. Enligt mig är alltihopa bildstöld! När en webdesigner (eller annan människa) publicerar bilder, gör denne det för att just den bilden passar in. Om webdesignen inte själv kan ordna fram den bild som behövs, får han se till att få den utsprungliga upphovsmannens tillåtelse!
    Sedan är det ju klart att det är svårt att bestämma ursprunget till en 1xelsbred bild. Men principen om att behöva tillåtelse för att använda något som man inte kan ordna fram själv, är glasklar!

  10. Enligt mig är alltihopa bildstöld! När en webdesigner (eller annan människa) publicerar bilder, gör denne det för att just den bilden passar in. Om webdesignen inte själv kan ordna fram den bild som behövs, får han se till att få den utsprungliga upphovsmannens tillåtelse!
    Sedan är det ju klart att det är svårt att bestämma ursprunget till en 1xelsbred bild. Men principen om att behöva tillåtelse för att använda något som man inte kan ordna fram själv, är glasklar!

  11. Hm jag tycker det blir lite konstigt när du har förstorat pixlarna på de bilderna som kommer efter den med 470 pixlar. Självklart ser det suddigt ut när de blir så uppdragna, förutsatt att man har samma betraktningsavstånd.
    Jag tycker fotografen har drivit det här på helt fel sätt. Jag tycker inte att man ska få använda andra upphovsmäns bilder som man vill, men man kan väl vara lite mer diplomatisk i sin kommunikation?
    Kan ju inte vara särskilt bra reklam heller för den här fotografen heller, hans kunder måste ju tycka att han är väldigt långsynt.
    För mig hade det räckt med en ursäkt.
    Nu är jag inte så insatt i fallet, men om webbkillen har fått material från sin kund. Är det då inte denna person som borde ställas till svars? Webbkillen måste väl kunna lita på att det material han får är ok att använda?

  12. Jag röstar på 36 pixlar bred kanske också 13 pixlar på höjden.
    Allvarligt talat. Detta var ju en portfolio och bilden kan ju inte direkt tillfört ett speciellt stort värde i sig till vare sig skärmdumpen eller webbdesignerns egen webbplats. Syftet var ju att visa upp ett jobb han gjort åt en kund.
    Borde inte alla fotografer stämma Google? Jag vet att jag borde stämma en hel del forumägare vars användare haft mina bilder både i poster på forumet och som avatarer.
    Eller så låter jag det vara som det är och accepterar att välden håller på att förändras och försöker förändras med den. Därmed inte sagt att jag inte tycker att fotografer ska ha betalt för sina bilder, men det är en annan diskussion.
    Förövrigt är girighet, med rätta, en dödssynd. Om man tror på sådant.

  13. Den enda vettiga kommentaren jag läst hittills är Fredriks, men nu är jag så dum att de flesta bilder jag tar läggs under CC-SA utan den där NC tillägget.
    Fattar inte att folk kan vara så giriga att de ens bryr sig om en bild som är under 100x100px. Var glad att du inte är en dålig fotograf istället.

  14. Alla bilder som går att identifirera samt härleda till specifik fotograf skall vara skyddade.
    Annars kanske bilden som närmar sig 37 pixlar kan betraktas som konstverk.

  15. Håller med Anders, det är inget bra exempel du har här. Hade du bara förminskat bilden till 37px så hade det varit skillnad

  16. Jag tycker allt det här understryker hur pengar tar fram det sämsta hos männsikor. Hur snikna, gnidna och giriga folk kan bli. Och det får än en gång en (stoooor) bit av fotografkollektivet att framstå som en gnällig barnunge som inte vill låna ut sin spade. Vad hände med smidigheten?
    Att man juridiskt ”har rätt” till någonting innebär inte alls att man måste eller ens bör driva saken. Man kan vara smidig. Man kan se människor runt omkring som vanligt folk som gör misstag, ofta utan uppsåt. Bara för att man lever på en viss verksamhet måste man inte bli paranoid och tro att alla andra är ute efter att använda ens grejer i smyg utan att betala.
    Tänk att man lånar ut en gräsklippare till en granne och får tillbaka den en dag för sent. Då säger man ”Tack så mycket, det gör inget”. men en fotograf säger ”Jaha. Då får du betala 50:- i straffavgift”.
    Tänk att man upptäcker att någon tagit fel mössa på dagis och smutsat ned ens eget barns. Då säger man ”Hoppsan. Då får vi nog tvätta den ikväll”. Fotografen säger ”Vafalls?!? Då vill jag omedelbart att du betalar kemtvättskostnader samt 800% pålägg för sveda och verk”.
    Tänk att man skriver en smart sak på sin blogg och sedan hör Reinfeldt upprepa samma sak i plenisalen. Då säger man ”Coolt! Reinfeldt läser och gillar min blogg”. Fotografen säger ”Det är faktiskt JAG som har kommit på det där. Jag förväntar mig nu skattefrihet resten av livet, 100.000 i månaden i 10 år för att inte mitt namn nämndes och ett misstroendevotum mot regeringen eftersom de har våldtagit mitt konstnärskap”.
    Jag tycker dessutom att det finns ett smått patetiskt drag av självömkan i det här. ”Ja, men det är minsann inte så lätt för oss fotografer att tjäna en hacka. Vi har inte råd att vara smidiga. Vi måste tokfakturera så fort vi ser minsta lilla övertramp, snyft snyft”.
    Jag tycker i själva verket att det hade varit fånigt att fakturera Göran för någon av bilderna ovan om det nu inte hade varit han själv som var upphovsman. Att maila Göran och be honom ta bort dem, eller fråga om han inte känner till att de bilderna är skyddade känns rimligt. Men att direkt fakturera är bara sorgligt.

  17. Anders, Mattias & Lina: Vad intressant. Men tycker ni alltså att det *inte* är bildstöld om jag förminskar en bild och sedan förstorar den? Men om jag förminskar en bild och låter den förbli liten så är det bildstöld?
    Det här blir mer och mer intressant.

  18. Anders Jensen: Återkommer om din vinkel i ett särskilt inlägg.

  19. (Nej, jag har inte läst alla inlägg, så om jag skriver något som någon annan redan framfört, so Sue Me för upphovsrättsbrott! :-) )
    Strikt talat är ju orginalbilden upphovsrättsinnehavarens, och det är inte fritt fram att använda sig av en orginalbild för att skapa en ny bild. Man får inte förvanska ett ursprungsverk hur som helst. Å andra sidan, så länge det inte går att känna igen orginalbilden kan det ju kvitta varifrån indata till ett nytt verk kommer. Om man klipper ut ögon och näsor och munnar ur bilder i tidningen, och kombinerar dem till nya bilder, kan ju ägarna av upphovsrätt till orginalbilderna inte riktigt hävda den rätten när det nya verket är klart.
    Jag tycker det här målet känns väldigt märkligt, särskilt med en så hög summa. Att han däremot stämmer arslet av den som olovligen publicerat bilderna på sin site innan någon tog en skärmdump, däremot, är ju ganska rimligt.
    Enligt det resonemanget tycker jag att bilden på 37 pixlar är ett nytt verk, som inte går att härleda till orginalverket, givet att man inte VET hur det gått till.

  20. Förtydligande: Beloppet i tingsrätten var betydligt mindre än det initiala kravet. Jag har inte den exakta siffran (får domen med post idag) men efter vad jag förstått låg det närmare ett halvt basbelopp, alltså i krokarna av 20.000 kronor.
    Inför omprövningen i hovrätten minskade fotografen sitt krav ytterligare till sammanlagt 8.750 kronor fördelat på två olika kravpunkter.

  21. För det första är jag tveksam till att det är tomtebilden du har kopierat på den sista exempelbilden. Jag tycker mig känna igen just det utsnittet från en av mina bilder, jag måste dock kontrollera det och återkommer med fakturan när jag hittat orginalfilen.
    För det andra, rättsmålet. Om man fotograferar Mona-Lisa och publicerar så är det ju fotografiet ett eget verk och i princip ok att publicera. Om man gör en skärmdump av en webplats så tar man ju en ögonblicksbild av den och publicerar. Vad är skillnaden mellan att trycka på en avtryckare på kameran (bildinfångningsenhet) eller printscreenknappen på datorn (också en bildinfångningsenhet)

  22. Göran, jag antog att summorna var korrekta bara för sammanhangets skull – men jag har inte kollat upp dem. :)
    Göran, jag tyckte att det verkade ok att ta en förstorad pixelbild (som din 37px-bild ovan). Men nu börjar jag luta mer åt Tobbes håll – kan inte webbdesignern ta fram en egen bild som funkar, utan måste ta någon annans, så är det stöld. Fast det blir svårt att bevisa ju färre pixlar det är. Men som sagt, det är inte bara stöld som är otillåtet – även manipulering.

  23. Oh you guys crack me up. Man kan inte äga information.
    Endast individer (nej, inte abstrakta beskrivningar av samarbete så som ”företag”, ”länder”, ”vänskap” eller ”förhållanden”) kan äga, och endast fysiska objekt kan ägas.
    Det gör ingen skillnad om man skriver ner detta i en bok, kallar det lag, och sedan hotar alla som inte dansar efter ens pipa med våld, stöld och kidnappning.
    Vill man ha en idé för sig själv, så får man behålla den för sig själv.
    Fysiska objekt begränsas av att materia endast kan existera på en plats i taget, information däremot, har inga som helst begränsningar, endast hur vi väljer att representera det.

  24. Sen kan man väl tala om sammanhang också?
    Jag har själv blivit utsatt för bildstöld, då av ett utbildningsorgan inom EU som använde en bild från min blogg i ett nyhets/reklambrev till olika personer i europa.
    Detta förargade mig eftersom bilden var ett ögonblicksverk och verkligen inte något jag velat skryta med. Hade jag inte varit krediterad hade detta förmodligen fått ligga utan anmärkning, men det hela slutade nu pga detta i en faktura (och jag ringde och talade om vad som gällde först).
    Vad jag vill säga med detta är att man får se till sammanhanget.
    Detta fall du beskriver känns inte alls som samma sak då väl webdesignern hade gjort en sida åt denna fotograf? Eller kanske i samarbete? Jag vet inte. Men jag kan väl säga som så att när jag gör jobb så använder jag självklart bilderna eller vad det nu må vara i min egen portfolio. Det ser jag som ett absolut måste, och skulle någon gnälla över det så får jag lov att avsäga mig det aktuella uppdraget.
    Vad som däremot är oroande är det som Anders J tar upp om fotografers gnällighet.
    Tyvärr är det ju ganska nära sanningen att man kollektivt ses som det när såna här saker uppdagas. Det man inte får glömma är dock att fotografen kan ha haft andra anledningar än just girighet för detta, summan talar inte för det, jag är medveten om det, men det kan lika gärna ha varit en rabiat bildombudsman som hausat upp beloppet.
    För mig personligen handlade det inte om pengarna utan snarare om en markering att det inte var okej, och money talks som ni vet så det fick bli medlet!
    Slutsats: Göran, jag tycker av princip att alla bilderna är bildstöld, sen om jag reagerat eller inte är en annan femma.

  25. Bara en liten förtydling: Jag talar förstås om en allmän attityd man känner av i olika sammahang. I det här ensklida fallet känner jag inte alls till förutsättningarna. Säg att fotografen ringt upp webbdesigern och bett honom ta bort bilderna. Svarar webbkillen då ”F*k you!”, så förstår jag ju att fotografen ilsknar till och fakturerar.
    Sen måste jag tvyärr som vanligt påpeka att jag pratar om en viss grupp fotografer. Den stora massan är hur trevlig som helst och inte alls så petiga eller giriga eller vad det nu kan bero på.
    Så jag är inte alls emot att fotografer fakturerar när deras verk olovligen dyker upp i något sammanhang. Men det finns ju en gräns och sunt förnuft måste fortfarande få råda. Det sunda förnuft som får Magnus Rydström att sklija på olika fall. Beröm till honom.
    Bildstöld är också ett fånigt ord eftersom ”stöld” i någon mening förutsätter uppsåt. ”Olovlig användning” eller nåt borde det heta.
    Dessutom är det en stor skillnad på att stjäla fysiska saker. En stulen bild finns kvar hos upphovsmannen, en stulen bil finns inte kvar. Därmed inte sagt att något är rätt, men det finns hur som helst en tydlig skillnad. Men det är en helt annan (och låååååååång) diskussion.

  26. En annan sak. Rätta mig om jag har fel, men om jag förstår Görans beskrivning rätt så var det inte webbdesigern som medvetet snodde några bilder. Det var uppdragsgivaren som sa ”De här bilderna ska vara på hemsidan”. Och han gjorde som kunden sa, ovetandes om bildernas copyright-status? Och nu blir han stämd.
    Det blir ju fruktansvärt orimligt om alla webbdesigners ska säga till sina kunder ”Nja, jag litar inte på att du har rätt att använda de här bilderna. Ge mig bevis annars gör jag det inte”. Gissa hur många uppdrag en sådan webbdesigner skulle få…
    Du som är insatt Göran får gärna bringa klarhet i det här. Visste webbdesigern att bilderna inte fick användas eller litade han bara på sin uppdragsgivare att allt var grönt?

  27. Det förvånar mig att man kan hamna i domstolen så lätt. Vad gäller skrivna verk finns ju en citaträtt, som ger möjlighet att återge passager ur andra verk inom citationstecken och med uppgivande av källa. Alla journalister och vetenskapliga författare citerar ju ständigt och jämnt och detta är viktigt för att man ska kunna vidareutveckla teser, idéer och teorier.
    Jag trodde att något liknande gällde bilder så länge de återges i sitt sammanhang, dvs. att man har rätt att ”citera” t.ex. en del av en tidningssida som innehåller en bild för att illustrera eller underbygga något man själv skriver. I så fall borde detta väl också gälla hemsidor på internet. Hur ska man annars kunna föra meningsfulla diskussioner, där man bygger vidare på andras idéer? Och hur skulle man kunna skriva om exempelvis mediernas behandling av specifika företeelser utan att citera dem och på så sätt underbygga sina sanningsanspråk?
    Göran: Kan du utreda det här med citaträtt och bilder?

  28. Anders: Jag uttryckte mig kanske oklart ovan men jag håller helt med dig om den självgoda och giriga attityd som lätt sveper över fotografkollektivet (nu blir jag hatad, haha).
    Bara att jag inte är säker på att den var syftet till just detta fall.
    En högst personlig observation från min sida bara.

  29. @Fredrik Shoug: Lätt som en plätt. Det finns ingen citaträtt. Om du vill visa en bild måste du ha tillstånd av fotografen (eller bildbyrån).
    Så är det juridiska läget.

  30. Mellan 37 och 16 pixlar upphör väl DENNA bilden att var identifierbar, men det kan ju var olika från bild till bild. En bild med stora konstraster och en identifierbart konstnärlig vinkel etc kan ju vara unik ner till kanske t o m 16 pixlar.
    Frågan här är väl kanske istället uppsåt..

  31. Göran -> Att jag gör skillnad på de bilder du lägger in där uppe och tex en bild som man bara minskar ner (det som man normalt kallar tumnagel) är ju att en tumnagel är lättare att ”identifiera” än en sådan bild som man ”förstorar sönder” pixlarna på.
    Men sen håller jag helt med Anders Jensen, verkar som att det är mycket gnällande från fotografer (yrkesverksamma) när det kommer till att fakturera folk, lite väl nitiskt i många fall (där detta är ett lysande exempel). Om man ska behöva jaga såna här tillfällen att ”straff-fakturera” folk för att få sin verksamhet att gå runt så kanske man borde söka sig vidare till något annat yrke.
    /Mattias
    (skrev tidigare inlägg ”den 12 februari 2009 at 07.50”)
    PS. Hoppas vi får tillfälle att kanske diskutera vidare om sånt här på HJ’s kurs till hösten som du skulle medverka i, om man nu kommer in:) DS.

  32. Medvetet eller omedvetet. Ointressant. Om jag har upphovsrätten till bilden och faktiskt livnär mig som fotograf så vill jag ju ha betalt för det jobb som är nedlagt. Investering utav utrustning, tid för planering, ev resekostnader osv. Och det vet alla fotografer att utrustning inte är billigt.
    Det är inget som är konstigt.
    Men det finns alltid människor som vill göra det lätt för sig genom att stjäla från andra. Investering skall ju ge avkastning eller. Är det något konstigt i detta?
    ”Straff-fakturera” … jag förstår inte uttrycket. Är det bättre att bli fälld i domstol för stöld och hamna i straffregistret med diverse kända påföljder?
    Ja för för att bilden fortfarande är en avbild oavsett en pixel eller flera pixels samt fortfarande tillhör den som har upphovsrätten till den. Och bilden har inte upphört att vara en bild bara för den är förvanskad
    Till sist … om nu Webbdesigner är så lat att denne inte orkar investera i en kamera och ta bilden själv samt att inte kunna fakturera sin kund så är problemet webbdesignerns och jag skulle då inte anlita en sådan tvivelaktig resurs under affärsmässiga förhållanden.
    /Ulf

  33. Jo, men webbdesignern var inte ute efter att få en bild, utan efter att visa en skärmdump av en webbplats han designat. Hans uppdragsgivare hade försäkrat att bilderna på den webbplatsen var okej att använda.
    För honom var det inte fråga om lättja. Det var lite som om en fotograf plåtat av en tidningssida där den egna bilden finns med och får en faktura från den grafiska designern av sidan.

  34. Fotografen framstår onekligen som en småsint paragrafryttare i och med sitt agerande. En lång och bitter tvist med webbdesignerns kund kan i viss mån förklara – men knappast rättfärdiga – beteendet.
    För att återgå till spörsmålet i fråga så är nog 37 pixlar (tumnageln) en rimlig gräns i mitt tycke. Att jag som fotograf sedan inte går och kräver ersättning annat än som sista utväg är väl ganska självklart.

  35. Det väsentliga i detta är egentligen bara att okunnigheten skall övervinnas, sen är det upp till var och en att agera som man bäst vill.
    Har inget med att fotografen i detta fall är en paragrafryttare. Det viktiga är att man skall ta ansvar för sitt agerande oavsett vad man gör.

  36. Göran, aha, webbisen ville visa sin produktion? Då hade jag inte gnällt ens om bilden varit större och tydligt min. Jag gör ju samma sak mot designers när jag visar upp tearsheets på min sajt. Sånt är tyst överenskommet tycker jag.

  37. Japp, så var det. Bilderna följde liksom med ”på köpet” eftersom han ville visa hur sajten såg ut. Att bilderna låg på sajten var fel, men det avgjordes i ett annat fall med webbkillens uppdragsgivare. Jag vet inte utfallet av det fallet säkert, men läste på ett forum att det blev förlikning.

  38. @Ulf Lundin: Är du möjligen den Ulf Lundin som tog självporträtt av sig själv under jättelång tid? Frågar bara av ren nyfikenhet.

  39. Tack för tipset. Nej det är det inte. Råkar bara ha samma namn och samma intresse för foto.
    Ha en bra dag!

  40. Med risk för att verka totalt knäpp kan någon förklara eller ge mig ett tips om var jag kan läsa om pixlar. Jag förstår inte hur det räknas, för mig blir bilden mindre och mindre ju färre pixlar jag använder. Den sista, 1 pixelbilden, tycker jag borde vara lika många som den första men alla är samma färg.
    Tacksam för svar.
    Andreas

  41. @Andreas: I princip har du ju rätt. Ju färre pixlar, desto mindre blir bilden. Och den sista 1pixel-bilden innehåller 470 pixlar på bredden, precis som alla andra bilder i inlägget.
    Men Göran har gjort en förstoring för att du tydligare ska se hur mycket information som är kvar. Eftersom han har gjort förstoringen med närmsta granne-metoden så blir bilderna en helt trovärdig representation av hur bilderna skulle se ut om du tittade riktigt riktigt nära.

  42. @Anders: Ok tack så mycket.

  43. ”Vad jag tycker? Jag återkommer till det i ett senare blogginlägg.”
    Väntar spänt…

  44. Anders, jag syftade framåt på inlägget ”kramar vi sönder upphovsrätten”.

  45. Naturligtvis är det stöld. Bilden med en pixel är en bearbetning av orginalverket, och det går inte rimligen att argumentera för att man får sno fritt bara om man bearbetar stöldgodset. Stöld är Stöld.

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.