Jag vet inte om det är vintermörkret och den isande våta luften som gör det, men jag lägger märke till att jag gör många av mina bilder varmare och ljusare nu än tidigare. Är mätt på stora, kolsvarta partier och hög kontrast. Vill se mer detaljer i skuggorna, struntar ofta i den på senare år nästan obligatoriska vinjetteringen. Bort med det klaustrofobiska och in med mer luft. För mig är det här old school, det var här någonstans jag började i det klassiska idealet om teckning i hela bildytan.
This too will pass, som de säger, men det är ju ändå på något sätt skönt att lägga märke till små förändringar hos en själv.
14 december, 2008 kl. 12:37
Längtan efter de ljusare dagarna kan säkert påverka hur vi i de mörka vintertiderna väljer att skapa våra bilder. Tycker det är en bra bild!
14 december, 2008 kl. 18:14
Har lagt märke till liknande svängningar hos mig själv, och det tycks gå i cykler. I ena vändpunkten: kraftig vinjettering, hög kontrast, mycket svärta; iden andra: mjukare, ljusare, luftigare.
Vad gäller vinjettering så tycker jag dess funktion är att ge bilden tydlighet, inte att ge viss estetik (överdriven vinjettering känns sällan kul). Lätt nermörkade hörn gör det lättare för ögat att läsa av en bild, på samma sätt som det är lättare att läsa en text med dubbel radavstånd istället för enkelt.
/Adam – från ett hotellrum i Pristina
14 december, 2008 kl. 18:56
Johnny: Jomenvisst ser han go ut. Bilden är rättvisande för hur jag uppfattade honom vid det här tillfället – lättsam och öppen.
Adam: Svårt bara att dra en gräns mellan estetisk och funktionell vinjettering eftersom begreppen går i varandra. Sedan beror det på hur bilden var komponerad från början, förstås.
14 december, 2008 kl. 23:25
Bilden har fått något frireligiöst över sig…
15 december, 2008 kl. 00:02
Intressant att du säger det. Göran Hägglund har ju ett förflutet inom pingströrelsen. Men det var inte något frireligiöst jag ville åt, snarare en sorts öppenhet som jag tycker att han utstrålar.
15 december, 2008 kl. 12:07
Den här bilden är ju rena ljusterapin.
Jag får associationer till fotot i Jens Jonssons ”God morgon alla barn” som gick på SVT härom året.