Bildradion

Podcast om fotografi med Göran Segeholm

Varför fotografer skriver, om än motvilligt

| 3 kommentarer

Whypeoplephotograph
I min nattduks- och tunnelbanebok för tillfället, Why People Photograph, finns en kort text av Robert Adams om varför fotografer har så svårt att prata och skriva om bilder, men varför de ändå måste göra det. 

I botten ligger en förväntan. "Photographers look like they just record what confronts them – as is. Shouldn't they be expected to compensate for this woodenness (jag gissar att han använder ordet i betydelsen att akten att fotografera inte uppfattas som lika "inspirerad" som att till exempel måla) by telling us what escaped outside the frame and by explaining why they choose their subject?" 

Men, skriver Adams, detta är ett felaktigt antagande. Det är bara det att det är så få som känner till det. 

I Adams värld har vi å ena sidan fotografen som erfar en känsla av misslyckande närhelst han avkrävs en förklaring eller verbal utveckling av sitt verk. Å andra sidan har vi en publik som är mycket lite intresserad av att "bara" ta in stillbilder, och kräver en "substansiell text" för att alls befatta sig med bilderna. 

Adams använder sig av ett trick som gör att han kan tala och skriva om sina bilder och samtidigt undvika att beröra bildens budskap. Han talar om innehållet, och enbart om innehållet. Om sanden, lövet, huset eller molnen, men aldrig om vad det "betyder", och aldrig om processen att nå dit. 

3 kommentarer

  1. Min läsning just nu består av Tidningen FOTO:s bok från 1977…”En dag i Sverige”. Riktigt trevlig sak!

  2. Vilket bra exempel på hur en läsare kräver ett sammanhang, ett klister, för att acceptera en bok som mestadels innehåller bilder. Det kan räcka med något så enkelt som att alla bilderna är tagna samma dag.
    Hur mycket text är det i boken, Johnny?

  3. Tja….det är mest korta förklarande stycken till varje bild, så du läser ut boken på en dag om du vill. Men för mig finns där text som inte syns, text som måste sökas rätt på. Varje bild i boken innehåller så mycket som boken inte berättar, det finns en djupare historia bakom varje bild som man måste hitta själv. Boken i sig är ju lite av en raritet, den bygger på tävlingen som tidningen FOTO hade samma år där 2750 bilder skickades in. I juryn satt bland annat Carl Adam Nycop. Det här var på den tiden då Guy Jamais var chefredaktör på tidningen.

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.