Bildradion

Podcast om fotografi med Göran Segeholm

Fönstertittare gör comeback

| 4 kommentarer

Av alla "det finns två sorters fotografer"-indelningar så är John Szarkowskis trettio år gamla "Fönster och speglar" en av de mest användbara. I korthet: En fotograf som är ett "fönster" (window) intresserar sig för det som ligger utanför den egna personen och strävar mot en objektiv avbildning där motivet är centrum för intresset. "Speglar" (mirrors) är fotografer som eftersträvar det subjektiva och projicerar sina egna känslor och reflektioner på den färdiga bilden genom att använda ett starkt och uttrycksfullt formspråk. 

De senaste 10-20 åren har speglarna dominerat svenskt fotoliv. Det subjektiva är det rätta. Det finns inga objektiva sanningar. Fotografen ska lämna ett tydligt personligt avtryck. Till och med inom den konservativa naturfotografin är supersubjektive Terje Hellesø inte längre något undantag, utan en förebild för många. 

Men nu svänger det sakta. Vi intresserar oss för Brutus Östlings artbeskrivande fågelbilder och jättevolymen Dokument Stockholm som är en nästan plågsamt rak avbildning av huvudstadens gator och byggnader. 

Plötsligt tycks det mig att vi blivit intresserade av världen utanför fotografen igen. 

4 kommentarer

  1. Intresset för bild i allmänhet har nog ökat och det är kul. Det är nog lättare för en nybörjare att ta till sig Brutus bilder än Terjes. Jag var inget större fan av Terje i början, men uppskattar honom mer och mer för varje dag som går. Fast Brutus bilder kan man inte klaga på heller…maken till fågelfotograf!

  2. Kan vi verkligen tala om en trendsvängning?
    Brutus bilder är visserligen raka fönsterbiler. Men han sätter sitt signum på den ”personlighet” han fångar i sina fåglar. Dessutom kopplat till timmar i kylan i områden dit gemeneman inte gärna åker till alla gånger.
    Terjes bilder är många gånger tagna i den miljön vi ”vanliga dödliga” också har lätt tillgång till. Då är ”spegeln” nästan ett måste. Hans signum.
    Dokument Sthlm, är jag inte hundra på att jag sett, men jag tror det. Så det ska jag inte uttrycka mig om.
    Men både Terje och Brutus är ju underbara fotografer, och Terje har många många riktiga fönsterbilder han med… Tagna under de senaste årtiondena…
    Det är väl bägge sorter som varit uppmärksammat under denna period?
    Eller har du fler exempel som skulle påvisa att det kanske är en trendsvängning?
    Moa’s traffichus kanske?
    Eller så bråkar jag bara lite för bråkandets skull… *skratt*

  3. Trendsvängning… tja. Jag håller med om att två exempel är i tunnaste laget. Men lägg till detta Per-Anders Petterssons öppna kritik i senaste Kamera & Bild av World Press Photos svaghet för de ”konstnärliga” bilderna, PFK-ordföranden Mia Karlsvärds vädjan till sina medlemmar att inte äventyra trovärdigheten genom kraftig bildbehandling och Reuters nya, stenhårda bildbehandlingspolicy.
    I mitt yrkesumgänge noterar jag att allt fler tittar allt mer kritiskt på bilder ur ett formperspektiv.
    Du har helt rätt i att båda sorterna varit uppmärksammade. Det är inte fråga om antingen eller, utan en förskjutning av tyngdpunkt. Det bottnar kanske främst i hur vi ser på bilder. I vissa perioder permierar vi kanske mer ett personligt bildspråk, och i andra har vi en mer funktionalistisk syn på bilden.

  4. Pingback: Window och Mirror | Robie Aqvilin #1

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.