Bildradion

Podcast om fotografi med Göran Segeholm

Jag vill festa med Felix Herngren

| 2 kommentarer

Omslaget på Svenska Dagbladets helgbilaga idag: Vad fan, är det Mattias Klum i skala 1:1? Allt stämmer sånär som på skägget. Ett koncentrerat öga som tittar fram bakom en något sänkt kamera, som en jägare som väntar på det avgörande ögonblicket. Fast reflexen från en softbox i ögat? Softbox i djungeln? Och inte är det en Nikon han håller i. Men vad tusan är det? 

Nej, det är ju inte Klum. Det är Felix Herngren, av alla människor. Hans stora fotointresse är ämnet inte bara för ettan, utan för fyra sidor inlaga också. Visar sig att Felix är en extremt inbiten amatörfotograf. Tänker att beskrivningen på honom stämmer ganska väl in på mig själv, fast jag har vita perioder också. Det har tydligen inte Herngren. Han plåtar alltid. 

Men kameran då? Skummar texten efter ledtrådar. Kan inte komma på någon systemkamera som ser ut så där, och det stör mig (motvilligt). Ah, där: "…avancerade halvformatskameran som är hans favorit". Vaddå halvformat? Vad kan det vara? Är halvformat ett annat ord för APS-C och DX? Så avancerat. 

Bläddrar. Faktaruta: Nej nej, MELLANFORMAT skulle det ju vara. Felix favvo är en Phase One. Och "med extragarantin får du dessutom en ny om den gamla pajar inom 24 timmar". (Ja, det står faktiskt så. Kort garantitid för en så dyrbar pjäs, kan man tycka. Om det inte är en felskrivning förstås.) 

Kul att se någon som tar sin hobby på allvar. Och kul att inse att om Felix och jag skulle hamna på samma fest någon gång (inte så troligt) så skulle ingen ögonvråsnegla på min Nikon D3. Tänk vad skönt att ta med grejorna man gillar bäst och ändå inte behöva vara värst. 

Och så över till till min mediekritik till Svenska Dagbladet: Hur fan kan ni göra ett jobb på fyra sidor om Felix Herngrens brinnande fotointresse och bara visa en enda av hans bilder, och det i formatet (jag tar fram linjalen här) 3 x 2 centimeter! Hela texten handlar om hans roliga bilder ("…till och med hos tandläkaren") och så inte ett enda jävla exempel. 

Vad får vi istället? Två (tre med omslagsbilden) helsidesbilder föreställande Felix själv. Ganska konventionella också. Alla tre i softboxljus snett från höger. Ja tack så mycket, det hade vi ju aldrig sett förut.

Nej, jag vill se felixbilder. Och jag vill ta tillfället i akt att föra två av hans utmärkta fototips vidare till mången magasinsfotograf ute i landet. 

• Ta bilden fort. 

• Hellre mer ISO än blixt. 

P.S. Kanske min hangup på softbox just idag har att göra med att jag har två softboxdagar framför mig på måndag och tisdag. Tvåhundrafemtio porträtt på två dagar. I magasinsljus. 

Tillägg: Sexton minuter efter att jag lagt upp det här inlägget plingar det till i inkorgen. Det är ett extraerbjudande från Phase One. Om jag köper bakstycket P45+ för en dryg kvartsmiljon så får jag själva kameran, Felix kamera, på köpet. Vilket klipp, 82.000 spänn på ett bräde! Och vilket egendomligt sammanträffande. Någon på Phase One är glad idag. 

Tillägg till tillägget: Fast kanske inte så jätteglad ändå, i alla fall inte om ryktena stämmer att anledningen till erbjudandet är att det brinner i knutarna att skaffa marknadsandelar inför Nikons förväntade mellanformatare av mätsökarmodell i en stil som liknar Fujis underbara klassiker

2 kommentarer

  1. Varför är det fel med att använda blixt i Sverige? Så fort blixt kommer på tal så är det alltid snack om att man helst inte ska använda den och befintligt ljus är det enda man ska använda osv osv…
    Fast det kanske beror på att de fotografer som syns i Sverige är dokumentär/journalistfotografer…

  2. Vad är det för fel med att sätta tidningen i Times Roman?
    Vad är det för fel med gå på presskonferens i vita träskor?
    Vad är det för fel med göra hela bilden svartvit, utom just rosen?
    Inga fel alls. Det är smaksaker. Åsikter. Precis som med softboxen.
    I just det här sammanhanget kan jag peka på en av grunderna till min åsikt – att använda softbox motverkar felixtips 1: Ta bilden fort.
    Samtidigt ska jag medge att jag själv lider av softboxmissbruk. Många av mina uppdragsgivare gillar looken. Att inte gilla softboxljuset är möjligen en yrkesskada. Kanske projicerar jag min egen syn på softboxanvändandet på andra.
    För jag vet ju, att när jag monterar upp softboxen så kommer jag att få höra en del OH och AH från dem som gillar det milda, men ändå lite riktade ljuset. Och jag vet att de kommer att tänka att jävlar, vilken proffsig fotograf.
    Softboxen är en easy ride, liksom. Min genväg till framgång.
    Jag vet att inte alla tänker som jag. Men there you go.

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.