Bildradion

Podcast om fotografi med Göran Segeholm

Men det är dokumentärt för mig

| 34 kommentarer

När jag läser Lena Kvists intervju med Helga Härenstam i senaste Foto (5/2008) kan jag inte låta bli att undra om Lars Fahlén (fd bildchef GP och Expressen) Greger Ulf Nilsson (formgivare och stort namn i fotoboksutgivningen i Sverige), Ayperi Ecer (Reuters), Per Lindström (adjungerad professor i bildjournalistik) och Anna Clarén (kursansvarig på Sveriges mest prestigefyllda bildjournalistutbildning) hade en susning om att de nominerade ett projekt med inslag av både photoshopmontage och medhavd rekvisita till Scanpix stora Fotopris 2007.

Ur artikeln:

”– Jag hade inte själv tänkt på Samhället som ett dokumentärt projekt. Jag har skapat en låtsasplats som leker med begreppet. Jag skickade in till Scanpix-tävlingen mest för att det var kul att testa.”

[…]

”[Hon] säger att Samhället kanske inte är ett dokumentärt projekt, men det är dokumentärt för henne själv. Ändå har Helga lagt samman vissa bilder själv i Photoshop, iscensatt vissa eller lagt till rekvisita.”

Detta med Scanpix definition av dokumentärfoto har avhandlats tidigare av Adam Haglund.

Helga Härenstam går sista terminen på Högskolan för Fotografi i Göteborg.

Uppdaterat: Helgas projekt Samhället kan du se här.

34 kommentarer

  1. Det ska bli intressant att se vad som händer framöver med Scanpix-priset och dess definitioner…

  2. Bra att du tar upp detta Göran. Foto-sverige behöver en rejäl diskussion om vad vi egentligen menar med t.ex dokumentär fotografi, konstfotografi, bildjournalistik.
    Här pågår sedan länge en sammanblandning av termer som omöjliggör diskussion.
    //Pawel Flato

  3. Adam: Tja, det händer kanske ingenting. Men du, var kan man läsa att Scanpix stora Fotopris är för dokumentär fotografi? Jag hittade det inte på någon av Scanpix sidor. Är det bara ett antagande som många gjort eftersom priset från början var Pressens Bilds?
    Jag menar, Scanpix är ju mer än pressbilder nuförtiden.
    Pawel: Jag håller med, det är många begrepp som verkligen skulle behöva redigare definitioner.

  4. Här Göran:
    ”Scanpix Stora Fotopris ges till den som juryn anser bäst skildrat det svenska samhället på ett sätt som tar tillvara god traditionell bildjournalistik eller som på ett ungt och nyskapande sätt bidrar till att utveckla dokumentärfotografiet.”
    http://www.scanpix.se/pbWebapp/info/fotograf/scanpix_stora_fotopris.do
    //Pawel

  5. Fast om priset nu ska gå till traditionell bildjournalistik ELLER något som bidrar till att utveckla dokumentärfotografiet så är det väl inte så mycket vi kan säga om det oavsett vad vi tycker är rätt och inte? Kanske är framtiden photoshopmontage…
    Nånstans måste man ju också gå vidare i utvecklingen. Det kan gå åt vilket håll som helst. Vissa saker har vi slutat med och andra har vi börjat med.
    Jag tycker iaf inte att det är självklart att säga vad som är rätt och fel. Även om jag på ett personligt plan har ganska klart för mig vad som är okej för mig och inte…
    /Fredrik

  6. Är dokumentärtbegreppet subjektivt? Det är en ontologisk fråga.
    Det kan verka uppenbart men det är kanske inte så enkelt? En svart/vit bild gentemot en där du klonat bort något? Vilken är mest dokumentär? Det kan väl inte bara ha med kultur, kontext och psykologi att göra? Hur vi definierar bilder.
    Jag vet att jag betraktar mig själv som dokumentärfotograf.

  7. Vet inte om jag tolkar texten (i Pawels kommentar) fel. Men det låter i mina öron som en beskrivning som egentligen inte utesluter något.
    Ett nyskapande sätt att skildra det svenska samhället skulle ju t.o.m. kunna vara en arrangerad bild och det förknippar inte jag med dokumentärfoto direkt… Nej, för mig blir det bara snurrigare när jag läser definitionen. Men det kanske måste sjunka in innnan jag fattar vad som menas, eller så är det precis så krångligt som det låter ;)

  8. Jenny Maria: Eftersom jag inte riktigt hänger med i din tanke här så lämnar jag din kommentar okommenterad tills vidare.
    Men: Om vi går till NE så lägger de i begreppet ”dokumentär” in att något ”stöder sig på autentiskt material”.
    Och under ”autentisk” kan vi läsa att det kan vi säga om något som ”verkligen existerat på det sätt som påstås”.
    Då är frågan om ett fotomontage kan sägas vara ett påstående om att något existerat som det ser ut i bilden. I såna fall är ju i alla fall inte fotomontage dokumentära.
    Jag är nog inne på att när du sätter etiketten ”dokumentärt” på ett fotografi så är det just att göra ett påstående att något ”verkligen existerat på det sätt som påstås” och att det är underförstått att det inte är fotografen som skapat situationen / miljön / händelsen, även om man aldrig kan undvika att närvaron av en fotograf påverkar den.

  9. Annelie: Det som krånglar till det är väl att Scanpix vägrar att definiera ”dokumentärfotografi”. Vilket innebär att de lika gärna bara kan säga ”foto” istället.

  10. ”verkligen existerat på det sätt som påstås” – i en sträng tolkning diskvalificerar sig fotot helt och hållet, det är ju till exempel två- dimensionellt, dessutom vidvinkel, vitbalans – existensen är ju (såvitt jag vet) aldrig avdelad. OK man kan göra en ”lindrigare” tolkning men autencitet är väl lika komplicerat som dokumentärt?
    Jag är ledsen för obegriplig kommentar, de två stora ämnena i min akademiska examen är fototeori och filosofi. Fotots ontologiska status är som ett svart hål och man bör ha goda anledningar för att sugas in i det.
    :-)

  11. Man kan ju välja krånglighetsgrad. Men om ett begrepp som ”dokumentärt” överhuvudtaget ska gå att använda så måste vi fylla det med ett innehåll som alla kan förstå och vara överens om.
    Men jag även om jag absolut inte suktar efter att ge mig in i ett svart hål så kan jag i alla fall hänga med dig en liten, liten bit: Du säger att ett foto inte kan vara ”autentiskt”. Då kan väl inte heller ett fingeravtryck sägas vara det? Det är också (i stort sett) tvådimensionellt och det saknar en massa information. Ändå berättar det något. Är det inte på samma sätt med ett foto? Även om det inte berättar allt så avslöjar det i alla fall *någonting* om hur det såg ut ur en viss vinkel med en viss brännvidd vid ett visst tillfälle på en viss plats.

  12. Nä du har naturligtvis rätt man behöver inte problematisera till den milda grad… Utan kan hantera ord på den nivå de är hanterbara.
    Men bara för att göra det ännu svårare; http://www.fotojournalistik.se/node/68#157
    – kan man säga att Sven-Erik Sjöberg tog en autentisk bild när han fotade Per Winberg?

  13. Roligt att en diskussion om dessa begrepp har uppstått!
    Även om man lätt blir snurrig i skallen, men någonstans måste man ju börja.
    Med risk att krångla till det ytterligare vill jag lägga fram följande,
    långt ifrån färdigtänkta resonemang, som jag varit inne på tidigare på Adam Haglunds gamla blog.
    I diskussionen ovan saknar jag ett grundläggande element, nämligen intentionen bakom en bild. Syftet med den.
    Antag för en stund följande definitioner.
    -Dokumentär bild: Gjord i syfte att bevara något.
    -Journalistisk bild: Gjord i syfte att förmedla något tidigare okänt
    -Reklambild/PR-bild: Gjord i syfte att sälja en vara/tjänst eller att
    påverka en specifik åsikt/attityd.
    Exempel 1:
    Intentionen bakom Sven-Eriks Bild som Jenny Maria syftar på måste ju anses vara journalistisk. Sjöberg vill förmedla något för oss tidigare okänt om Per Wiberg.
    Bilden är därför journalistisk. MEN det betyder inte att det är en bra journalistisk bild! Personligen uppfattar jag den som lögnaktig, men dock en journalistisk bild.
    Intentionen definierar alltså vad för slags bild det är. Sedan kan ju en bild ha andra kvaliteer utöver det.
    Exempel 2:
    Jag tar en bild på ett paket knäckebröd för en annons. Definierat av syftet är det alltså en reklambild. 20 år senare tittar någon på bilden och tycker den är intressant för att den visar hur knäckepaketen såg ut en gång i tiden. Bilden har nu ett dokumentärt VÄRDE, men förblir en reklambild.
    Sven-Eriks bild kan också tillmätas ett dokumentärt värde. T.ex kan man se hur en man kring millenieskiftet kunde se ut.
    Exempel 3:
    Du tar en bild på ett hus som du vet ska rivas. Syftet är att dokumentera byggnaden så att folk i framtiden ska kunna få en uppfattning om hur platsen en gång såg ut. Bilden är alltså dokumentär.
    Hundra år senare plockar någon fram bilden i syfte att publicera den i en artikel om platsens historia. Bilden har nu ett journalistiskt värde men är och förblir en dokumentär bild.
    Vid bedömningen av en bild bör man alltså i rättvisans och kunskapssökandets namn försöka göra klart för sig vad som är syftet med bilden. Med syftet som utgångspunkt kan vi diskutera om den är bra eller dålig. Utöver detta kan vi även diskutera om bilden har andra värden.
    // Pawel Flato

  14. Jenny Maria: ”Autentisk” är ett svårt begrepp för mig, jag är så ovan att använda det. Däremot kan jag direkt säga att jag inte tycker att Sven-Erik Sjöbergs bild var dokumentär, och därmed har jag väl förmodligen också sagt att jag inte heller anser att den är autentisk.

  15. Ett fotografi är ett dokument.
    Alla fotografier som inte är manipulerade är dokumentära som minsta gemensamma nämnare.
    Att ett journalistiskt syfte enbart skulle vara att förmedla något nytt, eller tidigare okänt stämmer inte.
    Journalistik kan inte vara icke dokumentär. Hur man än vänder på det kan den dokumentära aspekten försvinna. Det spelar ingen roll vad syftet är.
    Så fort ett fotografi tagits eller en artikel skrivits blir det ett dokument. Oavsett syftet är det ett dokument.
    Fotografier är alltid i ett första skede dokumentära. Dom dokumenterar vad som exponerats. Sedan kan dom användas i olika syften eller skifta karaktär genom att manipuleras. Men, dom dokumenterar det som syns genom objektivet.

  16. Låter krångligt det där.
    Som Pawel skriver så tror även jag att det är i syftet svaret ligger.
    Dokumentära bilder har oftast inte en journalistisk vinkel och är ofta vardagsbilder som inte tas med syftet att publiceras i morgondagens tidning (eller nästa månads magasin). Men de kan såklart användas i journalistisk samanhang. Men det sker då ofta lång tid efter bilderna är tagna och via bildbyråer.
    Journalistiska bilder är tagna för att beskriva ett skeende eller en händelse med syftet att publiceras i en tidning (eller internet etc) inom en snar framtid.
    Sedan är det ju inte helt vattentäta skott mellan dessa två genrer och de syftar ju båda till att visa verkligheten.
    Vad Scanpix gör i sin beskrivning är ju att bunta ihop två olika bildgenrer i samma tävling. Om det är bra eller dåligt kan ju diskuteras.

  17. Jovisst är journalistiska bilder tagna för att beskriva en händelse eller ett skeende. Det dom gör när dom beskriver dessa saker är att dom dokumenterar dessa saker. Det går inte att komma undan eller förbi.
    Att det är en nyhetshändelse påverkar ingenting. Att det är ett syfte som någon inte vill kalla dokumentärt påverkar ingenting.
    Det är inte två olika genrers. Journalistiska fotografier ingår i den dokumentära genren.
    Om ett fotografi skildrar en nyhet, hur flyktig den än må vara, kan det fotografit aldrig tas ifrån sin dokumentära beståndsdel. Det journalistiska syftet vid fotograferingen kan dock försvinna.
    Diskussionen måste grundas i denna förståelse.

  18. Knepigt. Jag får det till att Eriks resonemang leder fram till en punkt där även ett genomarrangerat porträtt blir en dokumentärbild. Att den är ett dokument råder inget tvivel om, men vad vi behöver är ett ord som beskriver fotografering som utförs i akt och mening att inte påverka skeendet, alltså med hög grad av autencitet.
    Visserligen överlappar den journalistiska och den dokumentära genren varandra, men jag håller inte med om att journalistiska bilder är en undergrupp till den dokumentära genren. Exempel: Jag tänker på en bild som Expressen tog för en herrans massa år sedan för att illustrera trafikdöden. Fotografen (Kan det ha varit Jan Delden?) lät placera ut en stor mängd likkistor på en landsväg för att visa hur många som omkom årligen.
    Bildjournalistik? Absolut.
    Ett dokument över en iscensatt händelse? Absolut.
    En dokumentärbild? Absolut inte. I alla fall inte som vi använt begreppet hittills i svenskan.

  19. Arrangerade bilder som den med kistorna är för mig del av gruppen illustrationer. Ett journalistiskt fotografi som är underordnat gruppen bildillustration.
    Jag tog väl för tidigt för givet att arrangerade bilder inte var det intressanta i diskussionen och lämnade dom helt enkelt därhän.
    ”vi behöver är ett ord som beskriver fotografering som utförs i akt och mening att inte påverka skeendet, alltså med hög grad av autencitet.”
    Jag anser att ordet dokumentärfotografi gör just detta.

  20. Erik:
    Teoretiskt sett har du rätt i att alla fotografier är dokumentära.
    Du skriver:
    ”Så fort ett fotografi tagits eller en artikel skrivits blir det ett dokument. Oavsett syftet är det ett dokument.
    Fotografier är alltid i ett första skede dokumentära. Dom dokumenterar vad som exponerats.”
    Och:
    ”Journalistiska fotografier ingår i den dokumentära genren.”
    Att alla bilder är dokumentära är möjligtvis någon slags absolut minsta gemensamma nämnare för alla fotografiska bilder.
    Men det är ju ointressant när vi ska diskutera om en viss reklambild eller reportagebild är bra eller dålig.
    Man kan ju på samma sätt säga att alla former av texter, skönlitteratur eller bruksanvisningar, är ett slags dokument – nedtecknad skrift. Men när vi ska diskutera en bruksanvisnings kvalitet så måste det ju ske utifrån skriftens syfte.
    Annars riskerar vi att rata en utmärkt bruksanvisning för att vi bedömmer dess skönlitterära kvalitéer.
    Och det ju just dessa förvirrande diskussioner som år ut och år in pågår inom fotografin, typ Scanpix:s fotopris.
    Vi måste alltså sluta fokusera på tekniken och titta på vad den används till.
    Göran du skriver:
    ” (Vad) vi behöver är ett ord som beskriver fotografering som utförs i akt och mening att inte påverka skeendet, alltså med hög grad av autencitet.”
    Varför tycker du ett sådant ord behövs?
    //Pawel

  21. Pawel,
    ”Att alla bilder är dokumentära är möjligtvis någon slags absolut minsta gemensamma nämnare för alla fotografiska bilder.
    Men det är ju ointressant när vi ska diskutera om en viss reklambild eller reportagebild är bra eller dålig.”
    För mig är det högst intressant. För mig är det viktigt att inte försöka bryta journalistiska bilder från sina dokumentära rötter. För mig verkar detta oftast som ett sätt att ge dåliga bilder ett berättigande utöver det dom förtjänar. En dålig bild är en dålig bild oavsett dess syfte. För mig blir syftesdebatten vilseledande. Nu pratar jag inte om reklambilder eller illustrationsbilder.
    Jag ser även detta behov av ett exakt reglverk som säger vad som är dokumentärt eller inte och som efterlyses av Scanpix är oväsentligt.

  22. Pawel: Oavsett vad jag tycker och tänker om det faktum att Robert Doisneaus berömda kyssbild från Paris var arrangerad så är det praktiskt att ha ett ord för det.
    ”Jaha”, kan jag säga, ”var den inte dokumentär?” Och med det tänker jag mig att andra förstår att jag menar att händelsen inte skulle ha inträffat om inte fotografen skapat den.
    Varför skulle man inte vilja ha ett ord för det?

  23. Erik:
    Jag vet inte om vi missförstår varandra.
    Låt säga att vi på en tidningsredaktion ska diskutera en bild från gårdagens fotbollsmatch.
    Var bilden bra eller dålig och i så fall varför?
    Om vi utgår från de definitioner av begrepp som jag föreslog tidigare så är bilden journalistisk.
    Och det är dess journalistiska egenskaper som ska diskuteras och inte dess dokumentära värde.
    Vad bilden en gång kommer betyda för framtida betraktare är ju irrelevant i sammanhanget.
    Bara för att en bild är journalistisk så frånkopplas den inte alla sina dokumentära värden, som t.ex en hög grad av autencitet. Här sammanfaller kraven på vad som är en bra journalistisk bild och en bra dokumentär bild.
    Men alla krav är inte identiska – t.ex bör en journalistisk bild ha allmän relevans och kanske aktualitet. Dessa egenskaper behöver inte en dokumentärt bild ha.
    Just genom att skilja på en bilds syfte möjliggörs en vettig diskussion.
    Du skriver:
    ”En dålig bild är en dålig bild oavsett dess syfte.”
    Jag håller definitivt inte med.
    Självklart finns det dåliga bilder, men innan man dömer bör man göra klart för sig vad som var syftet med bilden. Det är först i förhållande till vad bilden var ämnad att åstadkomma som man eventuellt kan komma fram till att bilden var bra eller dålig.
    Enligt vilka premisser ska vi annars döma en bild?
    Göran:
    Bra exempel med Doisneau.
    Jag menar att problemet är inte att vi saknar något specifikt ord.
    Problemet är att vi har förletts att tro att bilden faktiskt var dokumentär och att vi betraktat Doisneau som dokumentärfotograf, bara för att hans bilder ser ut som dokumentära bilder. Eller för att han sa att han var dokumentärfotograf (gjorde han det?).
    OM han påstod att hans bilder var autentiska, dokumentära, så kan vi säga följande:
    -Kyssbilden är inte en dokumentär bild utan en arrangerad bild, ett konstverk kanske (med visst dokumentärt värde).
    -Doisneau är en opålitlig lurendrejare (om han medvetet försökt förleda betraktarna)
    Du skrev:
    ” (Vad) vi behöver är ett ord som beskriver fotografering som utförs i akt och mening att inte påverka skeendet, alltså med hög grad av autencitet.”
    Ordet du saknar kanske helt enkelt kan vara ”bildjournalistik”. Det borde väl rimligen inbegripa det du efterlyser. Att det sedan finns bra och dåliga journalister är en annan diskussion!
    //Pawel

  24. Pawel,
    Ordet bildjournalistik ryms under dokumentärfotografi.
    ”Låt säga att vi på en tidningsredaktion ska diskutera en bild från gårdagens fotbollsmatch.
    Var bilden bra eller dålig och i så fall varför?
    Om vi utgår från de definitioner av begrepp som jag föreslog tidigare så är bilden journalistisk.
    Och det är dess journalistiska egenskaper som ska diskuteras och inte dess dokumentära värde.”
    Dom definitioner du föreslår anser jag inte fungera.
    Bilden kan vara journalistisk om den används journalistiskt. Den är dock ständigt dokumentär oavsett hur den används. Om den skulle användas i reklamsyfte är den en bild som togs dokumentärt men används i reklamsammanhang. Den kan alltså sluta vara journalistisk men aldrig dokumentär. Det är inte nödvändigt att diskutera dess dokumentära värde om man inte vill. Men det är i grund och botten en dokumentärbild. Jag förstår inte varför man vill komma ifrån detta faktum?
    ”Men alla krav är inte identiska – t.ex bör en journalistisk bild ha allmän relevans och kanske aktualitet. Dessa egenskaper behöver inte en dokumentärt bild ha.
    Just genom att skilja på en bilds syfte möjliggörs en vettig diskussion.”
    Det är rätt att när en dokumentär bild används journalistiskt bör den oftast ha dessa saker. Detta argument frigör dock inte på något sätt den journalistiska bilden från att vara dokumentär.
    Jag tror att man på redaktioner och bland många fotografer försöker undvika begreppet dokumentär för att kunna använda och rättfärdiga bilder av sämre kvalitet. Om man säger att bilden är journalistisk tycker man att det räcker med att ett innehåll finns i bilden. Om man skulle erkänna att det är en dokumentärbild skulle kravet på fotografisk kvalitet bli uppenbar.
    ”Självklart finns det dåliga bilder, men innan man dömer bör man göra klart för sig vad som var syftet med bilden.
    En dålig bild kan endast vara bra om dess syfte är att vara dålig. Att en dålig bild alltid är en dålig bild betyder inte att jag anser att alla bilder måste se likadana ut. Endast att dom är dåliga när dom är dåliga. Om syftet med en bild som publiceras är journalistisk och denna bild är från fotbollsmatchen och denna bild är dålig så spelar det ju ingen roll vad syftet är och att man inte vill kalla den för dokumentär… Den är fortfarande dålig. Det spelar ingen roll om syftet på tidningen var att endast ha en fotograf på plats i två minuter mellan andra jobb eftersom matchen var ganska oviktig och inte många bryr sig… Den är fortfarande dålig.
    Du undrar enligt vilka premisser vi ska döma en bild.
    Det behöver inte definieras med ord. Det behöver inte skrivas ner i ett regelverk av olika syften. Det behöver inte göras eftersom det inte går. Det är en smaksak upp till betraktaren. Därför är Scanpix förklaring på Adams fråga den enda rätta. Denna vilja att hitta tio budord som ska definiera är en vilseledande väg att vandra.

  25. Erik, bara för att klargöra: Det faktum att Scanpix jury nominerade bidrag som var photoshopmontage har alltså ingen betydelse? För din del får gärna även den typen av bilder rymmas inom begreppet dokumentärfoto?
    Inte för att mucka, bara för att bättre begripa din ståndpunkt.

  26. Göran,
    Nej, jag tycker att en jury som tar Scanpixinstruktionen –
    ”Scanpix Stora Fotopris ges till den som juryn anser bäst skildrat det svenska samhället på ett sätt som tar tillvara god traditionell bildjournalistik eller som på ett ungt och nyskapande sätt bidrar till att utveckla dokumentärfotografiet.”
    – och inrymmer photoshopmontage i en tolkning av den misstolkar begreppen ”traditionell bildjournalistik” och ”dokumentärfotografiet”.

  27. Erik: Och det jag tänker då är att när två parter tolkar ett begrepp olika så är en redig definition vad som behövs.
    Jag ser två möjligheter här:
    1. Juryn vet inte att photoshopmontage förekommer och skulle inte ha nominerat Helga om den känt till det. I såna fall har Helga Härenstam å ena sidan och juryn å andra sidan tolkat instruktionen olika. Det är inte önskvärt. Bästa medicinen? En tydligare definition.
    2. Både juryn och Helga Härenstam tycker att photoshopmontage är en utveckling av dokumentärfotografiet, men en stor del av publiken kan inte se hur ett montage kan kallas dokumentärt. Återigen olika tolkningar. Återigen kan en definition enkelt reda ut problemet.
    Om det är som du säger att ”begreppen misstolkats” så beror det på att begreppen är luddiga.

  28. Erik:
    Att alla bilder i någon mån är dokumentära är en akademisk poäng som jag inte försöker motbevisa.
    Du har inte lyckats förklara varför diskussionen om fotbollsbilden i mitt exempel skulle bli bättre av att man beaktar bildens eventuella dokumentära värden.
    Jag tycker helt enkelt din poäng är irrelevant i sammanhanget.
    Du tycker att en dålig bild är en dålig bild. Hur du kommer fram till att en bild är dålig förklarar du aldrig. Allt är bara en smaksak upp till betraktaren.
    Denna värderelativism är jag starkt emot.
    Om någon tycker om en bild, oavsett dess syfte, har jag inga invändningar mot. Man kan t.ex av djupt personliga skäl fatta tycke för en bild. En reklambild kan t.ex påminna en om en lycklig barndom. Bilden kan naturligtvis fortfarande vara en utmärkt eller usel reklambild för det.
    Om det är så att samma reklam bild påminner dig om din hemska barndom så förstår jag att du inte tycker om den. Men jag tycker inte att du i och med det kan säga att det är en dålig bild!
    Den kan fortfarande vara en en bra eller dålig reklambild. Men detta måste ju bedömas utifrån vad bilden var tänkt att åstadkomma.
    //Pawel

  29. Pawel,
    Du skrev:
    ”Allt är bara en smaksak upp till betraktaren.
    Denna värderelativism är jag starkt emot.”
    Och jag är emot att man ska definiera vad som är bra. Alla kan inte tycka om samma fotografiska stil. Bara för att jag tycker att en bild är dålig behöver inte du eller någon annan göra det. Jag tycker att hela diskussionen om ett nytt regelverk är ovidkommande. Det som anses vara god dokumentärtradition är inte påverkat av ny teknik, dess värden är beständiga.
    Du skrev:
    ”Du har inte lyckats förklara varför diskussionen om fotbollsbilden i mitt exempel skulle bli bättre av att man beaktar bildens eventuella dokumentära värden.”
    Jag har aldrig sagt att bilden blir bättre för att man skulle betrakta den så.
    Att du tycker poängen är irrelevant har jag förstått. Det betyder inte att den är irrelevant.
    Du skriver:
    ”Om det är så att samma reklam bild påminner dig om din hemska barndom så förstår jag att du inte tycker om den. Men jag tycker inte att du i och med det kan säga att det är en dålig bild! ”
    Nej, vem har sagt att man kan göra det? Inte jag i alla fall. Men reklambilder är inte det relevanta för mig i diskussionen. Dokumentärbilder är det jag är intresserad av. En dokumentärbild är bra eller dålig oavsett vad som varit syftet eller om den fått dig må bra eller dåligt. Reklambilder är en helt annan fråga. Och i ärlighetens namn bryr jag mig inte om reklambilder. Photoshoppa på så mycket man orkar i den världen tycker jag.
    ————
    Göran,
    Jag tycker inte att begreppen är luddiga. För mig är montage inte dokumentär fotografi. Jag tar det som ett faktum. Att sen juryn kanske väljer en annan väg är upp till dom.

  30. Erik, jag tycker att det faktum att en deltagare skickat in montage och arrangerade bilder faktiskt bevisar att begreppen *är* luddiga.

  31. Göran,
    För mig betyder det enbart att den deltagaren valt en alldeles egen tolkning av begreppen. Montage har aldrig varit dokumentärfotografi trots att även Eugene Smith använde sig av den tekniken mellan varven. Gör man montage sysslar man med illustration eller konst.
    Problemet med att få bort all luddighet som upplevs är att den processen lätt kan bli för långtgående och utrotande. Den kan snabbt innebära ett hinder mot bildspråkets utveckling. All denna uppståndelse över den nya teknik som photoshop inneburit är för mig alldeles överdriven. Traditionell märkrumsteknik är det enda jag anser vi behöver tänka på. Ett exempel på hur jag ser risker i luddighetshetsen är den för mig absurda idén att tävla med raw filer. Att inte få välja svart vitt om man vill. När jag hör dessa idéer blir jag bara trött.

  32. Tack Erik för klargörandet. Till skillnad från dig tror jag att vi behöver klarare definitioner, och jag tycker att nomineringen av Helga Härenstam visar det.
    Begreppet ”traditionell mörkrumsteknik” har förlorat sin betydelse. Många verksamma fotografer idag har inte ens de referenserna. Om vi ska använda det uttrycket så måste det först få en tydlig definition. ;-)

  33. Måste säga emot dig i ännu en sak Erik…
    Men vill samtidigt säga att jag verkligen uppskattar diskussionen!
    Erik du skriver:
    ”Jag tycker att hela diskussionen om ett nytt regelverk är ovidkommande. ”
    Att vilja definiera begrepp ska inte förväxlas med att man vill ha regler för vad som är tillåtet att göra.
    Bara för att vi är överens om vad vi ska kalla olika typer av fotografi så hindrar det ju ingen att fotografera precis hur man vill.
    Diskussionen handlar om vad vi ska kalla saker och inte vad som är tillåtet!
    Om någon vill tänja på vad begreppet ”dokumentär” ska innebära så är det ju fritt fram. En diskussion kan uppstå och begreppet kan vidgas.
    Men om man som Scanpix vill utveckla dokumentärfotografin genom sitt pris så bör man ju veta VAD det är som ska utvecklas.
    Håller med Göran om att mörkrummet som referens inte är någon väg framåt. Det vore att motsätta sig alla de möjligheter digitaltekniken bär med sig.
    //Pawel

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.