Bildradion

Podcast om fotografi med Göran Segeholm

Don’t let your babies grow up to be freelancers

| 2 kommentarer

Frilansmarknaden i Stockholm: Det finns jobb, massor. De stora uppdragsgivarna blir anlitar oftare frilansar istället för att anställa. Mindre krångel. Lättare att göra sig av med folk. Men samtidigt som mängden uppdrag faktiskt tycks öka upplever samtidigt många av mina kollegor att möjligheterna att överleva minskar. För det ska vara billigt. Kvalitet kommer i andra hand. Jag har ett par bekanta som är nere i en månadsomsättning på omkring tjugotusen. Det ger tiotusen att leva på efter skatt och sociala avgifter. Det vill säga om du inte har några som helst utgifter för lokal, telefon, dator, kamera, resor och… ja, allt det där.

Två tecken i tiden:

1. Min journalist-sambo får ett bud från en uppdragsgivare: Vi gillar kvaliteten på det du gör och att materialet alltid är korrekt och i tid. Men vi måste tyvärr be dig att gå ner till halva priset. (Vilket motsvarar ungefär en tredjedel av Journalistförbundets rekommenderade minimitaxa.)

2. En kollega får ett bud från Aftonbladets resebilaga: Fortsätt gärna skriva för oss, men vi måste sänka arvodet med femhundra spänn per jobb. Och vi vill kunna publicera artiklarna fritt i alla Schibsteds kanaler. En sak till: det där om den fria publiceringen måste gälla även retroaktivt för allt du skrivit för oss tidigare.

Och nej, i mina två konkreta exempel nappade ingen. Min sambo slutade skriva för kunden. Min kollega vägrar att skriva på avtalet. Inte för att det leder till någon förändring. Det kommer att bli sämre innan det blir bättre.

2 kommentarer

  1. Kanske är prisdumpning ett Stockholmsrelaterat problem i första hand? Många frilansare som slåss om jobben.
    Från min Malmö-horisont sett känner jag inte riktigt igen det du beskriver. Visst finns det uppdragsgivare som betalar dåligt och kommer med korkade förslag på kontrakt, men min erfarenhet är ändå att det finns gott om uppdragsgivare som betalar som de ska.
    Sedan tycks det också finnas ett samband mellan tråkiga jobb och bra betalning, och vice versa. En värld av kompromisser.

  2. Dumpningen är nog ett stockholmsfenomen just nu, men jag gissar att det kan sprida sig. Det gäller säkert inte alla sammanhang, men är väldigt tydligt i magasinsvärlden i dagspress. Fackförbundstidningarna betalar som vanligt bra. De är inte prispressare.
    Men även om priserna ligger kvar på tidigare nivå i många fall så ökar kraven på att allt material ska få publiceras i många kanaler. Det är också dumpning.

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.