Bildradion

Podcast om fotografi med Göran Segeholm

”Skär ner på effektsökeriet, pressfotokollegor”

| 8 kommentarer

Aretsbild2008

Det är inte ofta man hör en åsikt från PFK nuförtiden, inte sedan den tröttsamma servettdebatten. Men nu har ordföranden Mia Karlsvärd tagit bladet från munnen och gjort ett uttalande om Årets bild, ni vet Karl Melanders etanolfabrik. Bilden har ju visats i två versioner. Dels den vinnande, dels en tidigare version på sajten E24. När Journalistens Paul Frigyes

8 kommentarer

  1. Kan vi få en åsikt från Göran också? =)

  2. Jag håller med. Kollar man på Jimmy Wixströms bilder tror man inte att det är pressbilder. Det är så mycket svärta och kontrast i bilderna att man knappt ser vad det är på. Visst det är jättesnyggt i många situationer, men det passar inte alltid i tidningen.
    /Johan

  3. Åsikt? Givetvis! Jag är av åsikten att det är på tiden att frågan kommer upp på dagordningen och att det är absolut nödvändigt att pressfotografkollektivet tar den här diskussionen en gång för alla.
    Jag anser också att reglerna för Årets bild måste bli tydligare. Formuleringen om ”det gamla mörkrummet” är inte ett tillräckligt vasst redskap för juryn för att skilja det ena från det andra. Men innan det kan ske måste PFK bestämma sig för hur de ser på kopieringsfrågan. En gemensam värdegrund måste till för tävlingen.
    I övrigt är jag just nu mer inställd på att lyssna än att tycka.

  4. Effektsökande, eller den bildbehandling fotografen borde/kunde gjort från början om det funnits tid för det?
    Jag tycker det skulle vara märkligt om fotografernas tvingas tävla med bilderna som de såg ut när de först publicerades. Självklart vill man presentera en så bra bild som möjligt för juryn, och den bild som publicerats i tidningen är knappast den bilden.
    Om man bildbehandlar för bildbehandlandets skull blir det fel, men nog ska en fotograf kunna göra det bästa av sina alster utan att det ska bli en massa tjafs om manipulering etc.

  5. Göran: Jag håller inte helt med om att pressfotografer ska få göra riktigt vad dom vill med sina bilderi efterbehandlingen.
    I fallet ovan har bilden ändrats såpass mycket att motivet ser mycket värre ut än vad det gör på den första bilden. Jag vill fortsätta att läsa tidningen och se på pressbilder utan att ständigt misstänka att jag är lurad.
    Sedan är ju aldrig en bild objektiv per se, men det är en annan diskussion.

  6. Oj, min kommentar var riktad till Anders och inte Göran.

  7. Magnus: jag håller med om att en pressfotograf inte ska kunna behandla en bild hur som helst, men i just det här fallet är det färg och kontraster som ändrats – något som oftast blir bättre när man ger sig på en bild en andra gång efter den initiala bildbehandlingen.
    Jag tycker inte det ser såå mycket värre ut efter bildbehandlingen – men det ser annorlunda ut.
    Huruvida man känner sig lurad eller inte beror mer på bildens budskap än innehåll i det här fallet.

  8. Ska kanske tillägga att jag tycker det är mer ok att hårdbehandla en featurebild på det här viset, än en ren nyhetsbild.
    Kan vara svårt med gränsdragningen där dock …

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.