Bildradion

Podcast om fotografi med Göran Segeholm

Dagens tanke

| 4 kommentarer

”Ibland tror jag att det i Sverige härskande Strömholm/Petersen-arvet, där fotografens berättelse utgår ifrån självet och där den egna estetiken ges företräde, har hämmat utvecklandet av ett klassiskt berättande foto.”

Jenny Maria Nilsson skriver om Mary Ellen Mark i Kvällsposten.

4 kommentarer

  1. Precis de raderna stannade jag till inför när jag läste Jenny Marias text. Det känns som att det ligger nåt i det.

  2. Absolut. Om man läser den intervju som du gjorde med Anna Clarén om estetik i pressbilder i Kamera & Bild så lever i alla fall tanken om det personliga, estetiska berättandet väldigt starkt i Sveriges ledande (får man väl ändå säga om Biskops-Arnö?) bildjournalistutbildning.

  3. En mycket bra poäng Jenny Maria har.
    Kom i håg att Strömholm även byggde en slags personkult kring sig.
    Jag har alltid haft problem med Strömholmsskolans bristande ödmjukhet och eviga traskande i ett ego-fixerat träsk. Där rollsammanblandning av samhällsskildraren/journalisten och konstnären upphöjts till förebild.
    Det vore i allra högsta grad välgörande för svensk fotografi att frigöra sig från detta arv, som spillt över långt in i de bildjournalistiska leden. Se bara dessa oäääändliga skildringar av marginaliserade individer. Skildringar som oftast känns pliktskyldiga och snarast tycks fungera som inträdesbiljett till de fina salongerna.
    Vågar man drömma om att det en dag skulle bli rumsrent att skildra annat än utanförskap, gud bevars!
    //Pawel Flato

  4. Må hända kan jag för lite om både Strömholm och Petersen. Men de har väl likhet med Sune Jonsson bara hävdat att en fotograf ska vara väl insatt i det ämne han/hon skildrar. Sedan har de tagit ut svängarna mer i kopieringen än vad Sune har gjort. Men de har också skildrat helt olika saker så det är svårt att jämföra.
    Just det förhållningssättet är svårt att ha som yrkesarbetande fotograf inbillar jag mig. Det finns inte den tiden att sätta sig in i och vänta ut bilderna helt enkelt. Man får ju va gla om man får en förmiddag på sig att plåta när man är på tidning. Dom riktigt bra bildreportagen verkar göras av frilansande fotografer när de inte har annat att göra, läs fakturerbar tid.
    Socialporren brukar väl också diskuteras och jag tycker nog att den har minskat. Men det är väl så att vardagsreportagen inte är lika heta på marknaden när de senare ska säljas, vad vet jag. Samtidigt kan jag tycka att vardagsbilder är viktiga ur det perspektivet att visa att man inte är ensam om att ha en grå vardag. Men skulle jag värdera jämtemot de problem som utmarginaliserade människor har så skulle jag inte ha svårt att välja det senare. På en skala så känns det fortfarande viktigare. I interna kretsar kanske det uppskattas för att alla vet hur svårt det är att få till ett sådant reportage av olika skäl.
    Mvh
    Fredrik

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.