Bildradion

Podcast om fotografi med Göran Segeholm

Nu måste bildspelen upp till nästa nivå

| 9 kommentarer

Skulle det inte varit för bildspelspappan Lars Dareberg och hans blogg skulle jag inte ha någon vidare koll på vilka ljudbildspel som produceras av stillbildsfotografer på webben idag. Mycket finns hos tidningar som ligger vid sidan av mina vanliga surfstråk. Det är Nerikes Allehanda, Berlinske Tidene och inte minst Sydsvenskan, där Lars själv jobbar.

Men medan Lars är en positiv kille som skriver väl om det mesta så är jag mer kritisk. Pessimistisk. Jag ser en framtid där en sur chefredaktör slår näven i bordet och säger att nu får det vara slut med bildspelandet. Resurserna ska läggas på gammal hederlig webbteve.

Varför?

För att fotograferna inte vågar stå upp för sina berättelser. Nittio procent av allt som görs är bildsamlingar med ljud. I bästa fall inspelat tal varvat med miljöljud, men sällan någon speaker som sammanfattar, slår an tonen, sköter berättandet. I värsta fall är det bara musik. Hundkapplöpningsbilder till tonerna av Who let the dogs out? Det spelar ingen roll att bilderna är bra. Det räcker inte. Journalistik utan berättande är inte bara fattigt – det är inte ens journalistik. Snarare fotoklubbsverksamhet. Eller i bästa fall returinformation, intressant endast för de närmast inblandade.

Loppet är inte kört, men bildjournalistsverige måste arbeta med barnsjukdomarna. Först: Vi måste göra oss av med de tonade övergångarna. De kan vara på sin plats någon enstaka gång, men med tonade övergångar går det bara att berätta i ett tempo – sirapssegt. Det är nästan rörande att se hur Erik Refner försöker höja tempot i sitt bildspel om en fotomodell (gå tills det är 1:38 kvar) genom snabba bildväxlingar trots att övertoningarna gör att allt ändå blir oändligt långsamt.
Nästa steg är att bejaka multijournalistrollen, som NA:s Pavel Koubek gör i sitt bildspel från Kina. Antingen det, eller att arbeta tillsammans med någon annan som är beredd att prata. Och så måste vi vara försiktiga med långa texter mellan bilderna. Det är inte stumfilm vi sysslar med.

Det går ju bevisligen att göra den här genren bra. Intresset finns både bland fotografer och utgivare. Tekniken finns. Tittarunderlaget finns. Lars Dareberg, som med stor förtjänst ständigt för upp ämnet, finns. Och rätt behandlat så kan en bra mix av ljud, stillbild och rörlig bild bli så mycket bättre än traditionell webbteve. Det kan bli nytt och fräscht och det behöver inte föra tankarna till skoltidens bildljudband. Det yttersta beviset heter Mediastorm. Inte för att alla bildspel måste nå den kvaliteten, utan för att vi alla måste ha våra ledstjärnor.

Jag gissar att de närmaste två åren blir helt avgörande för ljudbildspelens framtid. Antingen kör vi genren i botten genom att ösa ut snabbproducerade bildvisningar med enkla ljud och tonade övergångar. Eller så lyfter vi den till en nivå där bildspelen utvecklar journalistiken i ordets rätta bemärkelse.

9 kommentarer

  1. Problemet är att det inte finns några resurser att lägga på bildspelsproduktion. Jämfört med webbTv som ofta är företagsledningsinitierade projekt med många miljoner i bakgrunden. Rätt ofta helt drivet i syfte att håva in ytterligare några annonsmiljoner.
    Det är enskilda fotografers intresse som är underlag för tidningarnas bildspelproduktioner. Inte uppdrag från en ledning eller som ett krav från någon webbredaktion.
    Därför ligger bildspelens kvalitetsnivån på den höjd den kan.
    Och för att motverka tristessen måste fler fotografer utbildas i ljud, teknik och allmänt journalistiskt berättande.
    På många tidningar utbildas alla redaktionnella medarbetare i filmning.
    Men få fotografer uttrycker ens viljan att kunna mer om bildspelsproduktion med risk för att få mer att göra.
    En tråkig utveckling där många fotografer kommer få se sig själv förbisprungna av pigga alerta skrivare och annan personal på redaktionen.
    Det är lätt att bli deprimerad…

  2. Har tänkt ungefär samma sak. Varför bildspel, varför inte göra film istället? Har svårt att se fördelarna med bildspel.

  3. Jan O: Du har rätt i att det är en resursfråga. Du har också rätt i att många tidningsägare inte ser någon stor ekonomisk potential i stillbildsspelen.
    Samtidigt: Jag håller med Adam om att det egentligen är onödigt att göra åtskillnad mellan bildspel och webbteve. Det kan kännas lite löjligt att det finns en startsida för ljudbildspel och en annan för webbteveinslag. Läsarna ser nog hellre en sortering efter ämne än efter teknik.
    Jag kan också undra om inte fotograferna gör sig en otjänst genom att använda ordet bildspel. Det för lätt tankarna till gamla tiders diabildsvisningar, och dom var inte alltid så hippa. Vissa tidningar, bland annat DN, kallar även vanliga bildgallerier för bildspel – även när de är utan ljud och läsaren måste klicka sig fram själv bild för bild.
    Men om nu webbtevesatsningar är på väg att knipa resurser från bildjournalistiken så måste väl någon stå upp för stillbilden. Varför inte genom att göra skitbra webbteve i stort format baserat huvudsakligen på stillbilder?

  4. Bra inlägg. Fast personligen tror jag problemet liggar i att många fotografer inte står för sina berättelser över huvud taget. De har ju bara registrerat en bild. Berättelsen står texten för.
    I TV-världen, av praktiska skäl, så är det nån annan än fotografen som står för åsikterna.
    De flesta är nog inte vana att berätta helt enkelt. De har inte journalistrollen på samma sätt som de skrivande kollegorna.
    Men vem vet det kan ändras. Det finns saker som stillbild kan förmedla på ett sätt som inte rörlig bild kan. Tvärtom också för den delen. Men att man nu kan kombinera stillbild med ett berättande är ju lysande för möjligheterna att ta det vidare. Eller som du själv skriver, varför inte blanda allt ihop? Jag tror iofs att det i början kommer likna skit men förr eller senare är det nån som kommer på ett bra koncept för att få det bra.
    Mvh
    Fredrik

  5. Jan O, snacka om att du slår huvdet på spiken. I tillägg skulle jag vilja säga att många fotografer i huvudsak inte lägger så mycket tid på audio i i bildspelen för att det är ett nytt medium för många av dom. Att redigera audio är extremt tidsödande, men att slänga ihop ett bildspel utan audion är i nuläget extremt enkelt med mjukvaran soundslides. Många tar då genvägen att de spelar in en eller två minuter av ljud som dom använvänder i bildspelen, utan redigering. Det vattnar ut konceptet som sådant.

  6. Fredrik: Apropå att blanda film och stillbild, har du kollat in Mediastorm? Där finns många exempel på lyckade mixar. Här är ett: http://www.mediastorm.org/0018.htm

  7. Bildjournalistiken är nästan död – länge leve bildjournalistiken!
    När utrymmet för bra bilder och bildreportage i våra papperstidningar stadigt minskar – ser jag ljuset i gluggen och utvecklingsmöjligheterna för bildjournalistiken.
    Webben är den nya möjligheten för dagens bildjournalister. Bilder i samklang med ljud – egen speakertext, intervju, bakgrundsljud och / eller musik – förhöjer värdet på det goda reportaget; både det skrivna (lästa) och det fotograferade.
    Vi bildjournalister har de bästa förutsättningar att utveckla bildjournalistiken
    (bildseende och en förmåga att berätta i bild), nu gäller det också att lära sig spela in ljud.
    Kom ihåg; alla papperstidningar behöver stillbilder, med relativt enkla medel kan vi förädla värdet av stillbilder.
    Tidningars webbsidor får en ökad trafik och det är väl det som ekonomerna vill…
    Frågan är om dagens fotografer vill se chansen?
    Har dagens fotografer något att berätta?
    Är du bildjournalist; ge dig själv en puff framåt. Köp en digital inspelningsapparat!
    Bjud sen en radiojournalist på lunch…
    Mitt nästa bildspel kommer att handla om en semla…
    Hälsningar
    Erland Segerstedt, Skellefteå
    frilansfotograf

  8. Om bildspelen måste upp en nivå vad måste då inte webbtvinslagen, oftast ser det ju ut som skit. Jag tycker att det har två olika användningsområden. Webbtv inslagen är egentligen mer objektiva och sanna än bildspelen som oftast hellre förmedlar en känsla. Jag tror aldrig att man kan få fram samma intensiva känsla i webbtv som från stillbilder i ett bildspel. Men en kombination är nog ingen dum ide.
    Jag håller inte alls med dig om att musiken måste bort från bildspelen då det ofta mer är frågan om att förmedla en känsla än den objketiva sanningen.
    Vad gäller nyhetsrapportering i form av webbtv tycker jag att det många gånger bara drar ut på tiden, en vanlig stillbild och en kort beskrivande text uppskattar jag många gånger mer, det går snabbare att ta till sig.

  9. Webbteve har en lång väg att gå, men det rör på sig. Tidningarna satsar, journalisterna lär sig och tittarna börjar hitta fram till materialet. Webbteve har kommit för att stanna. Tror jag.
    En känsla eller en stämning är en av många byggstenar i en engagerande berättelse, och där går det att göra mycket med stillbilder. Men känslan ensam är ingenting värd om den inte sätts i ett sammanhang. Där måste vi bli bättre.

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.