Bildradion

Podcast om fotografi med Göran Segeholm

Jag gör en Fröderberg

| 4 kommentarer

Först skriver jag med anledning av den här ledaren att jag aldrig tar några bilder utan syfte . Sedan om en läsare som undrar varför jag visar så lite bilder. Finns ett samband? Mycket troligt.

Så, det kanske är dags för omprövning? Igår tog jag bilden nedan, mest för att känna efter hur det skulle vara att vara Magnus Fröderberg. Skulle det inte varit för den här bloggen så hade jag omedelbart skickat iväg exponeringen i arbetslöshet i någon obskyr sektor på någon hårddisk. Sedan skulle den ligga där tills tidernas ände, dömd att ständigt migrera från lagringsmedia till lagringsmedia utan att någonsin komma till glädje för någon.

Men alright, jag är ändå beredd att testa syfteslösa bilder ett par veckor. Nu blir ju testandet ett indirekt ett syfte ändå, men man kan inte få allt.

Alla Räta linjen-läsare, stammisar och tillfälliga besökare, är mer än välkomna att skrika ”STOPP” när ni fått nog.

Okej, först ut är det här huset, fotograferat igår.

Hus
Bild utan syfte 1.
Orsak att lyfta kameran: Kuslig-mys. Ser ni hur trädskuggan på gaveln liksom övergår i ett av träden bakom huset? Stjärnorna är nog inte stjärnor utan plan på väg till och från Bromma flygplats. Tror jag.
Känsla vid fotograferingen: Jaha, här står jag och tar en helt random bild.
Känsla för bilden: Jomen visst för tusan. Lite prydligt kanske med skärpa och inga nedmörkade hörn, men man är ju inte tjugonågonting längre.

4 kommentarer

  1. Intressant diskussion om bild och syfte. För egen del plåtar jag nästan aldrig utan syfte, kanske en yrkesskada. Och jag har inte bestämt mig för om det är bra eller dåligt. Något att fundera vidare på.
    Din bild är förresten riktigt tjusig tycker jag!

  2. Åh tack. Ja, man vet inte vad man missar om man bara syftes-fotograferar.
    På morgonen har vi pratat en del om fotopromenader här på frilansbyrån. Ett par var ute så sent som i helgen och fotograferade motiv för HDR.
    Själv har jag börjat tänka på dagens syfteslösa bild. Jag står i valet och kvalet mellan en låda med diverse sladdar och en soffa. Men det är jobbigt att plåta på kontor, för man blir ju så lätt en Tunbjörk-wannabe utan att riktigt veta om det. Fast eftersom jag inte har blixt så har jag väl i alla fall minskat risken något.

  3. Jag undrar lite över ”Känsla för bilden”-stycket.
    ”Lite prydligt kanske med skärpa och inga nedmörkade hörn, men man är ju inte tjugonågonting längre.”
    Vad menar du med det? Du har inte ork/tid att lägga på sånt? Eller att folk i tjugoårs åldern tenderar att bildbehandla i större utsträckning?
    Jag tycker bilden är bra som den är, utan mörka hörn och med skärpa, men reagerade ändå på det du skrev.
    Själv tar jag gärna spontana ”Fröderberg”-bilder men är sällan nöjd med dem i efterhand. Bör kanske nämna att jag inte jobbar som fotograf på heltid.

  4. Viktor, det var slarvigt och onödigt raljant skrivet av mig.
    Vad jag menade var att jag blivit prydligare med åren och att jag tror att jag skulle ha ruffat till bilden om jag varit yngre. Men det är ett val och har inget med lättja att göra.
    Annars tror jag inte att fotografens ålder i allmänhet står i relation till mängden efterbehandling. Men i mitt fall kan det nog vara så att jag blivit mer benägen att låta motiven vara med tiden.

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.