Bildradion

Podcast om fotografi med Göran Segeholm

Bra verktyg är ett förbannat handikapp

| 8 kommentarer

Två män står och hänger mot ett stålräcke. Kollar in några ungar som leker. Den ene är proffs och har en stor Canon 1D hängande oanvänd på axeln, den andre tar kort med sin kameramobil. Mobilkillen nickar mot canonklumpen.

”Den där kameran… ”

Innan han avslutat meningen vet jag vad han kommer att säga.

”…blir det väl bra bilder med?”

Jag ser på fotografens min vad han tänker svara. Det rycker i hans mungipa.

”Du, ha ha, det skulle verkligen vara skönt om det var så att det var kameran som tog bilderna, men…”

Jag går för att slippa höra resten.

Är fotografer den enda yrkesgruppen i universum som inte har tillräcklig ödmjukhet att öppet erkänna vikten av bra verktyg? I andra sammanhang heter det att bra verktyg gör halva jobbet. När fotograferna kommer loss låter det som om bra verktyg är ett handikapp.

Om snickare hade samma attityd som fotografer och du frågade om sågen är bra så skulle du få en lång jävla utläggning om att det förbanne mig inte är sågen som bygger huset.

Men i allmänhet utgår snickare från att den som frågar fattar det själv.

Till skillnad från malliga fotografer.

8 kommentarer

  1. Kul reflektion!
    Men, skillnaden är att förvånansvärt många ”vanligt folk” ser kameran som en verklighetkopieringsmaskin. Sloganen ”Du trycker av, kameran gör resten” har funnits i reklamkampanjer för kameror ända sedan Kodak Brownie på 1890-talet, om jag minns rätt.
    Och således, många tror och anser att en bra kamera ger en bättre bild, vilket bara är delvis sant.
    För att ta jämförelsen med snickaren, så tror ju ingen att huset bygger sig själv om det finns bra verktyg. Alla inser att det krävs en hantverksskicklighet. Vad gäller fotografi är inte den insikten lika självklar.
    Tror jag. =)

  2. Om jag förstår dig rätt: De flesta har snickrat själva någon gång och insett att de inte kan komma i närheten av samma resultat som en proffssnickare och att det är mer än verktygen som gör det.
    Samtidigt: De flesta har fotograferat mycket mer än de snickrat, men ändå inte kommit till insikt om vilken skicklighet som krävs för att få bra resultat?
    Det kanske är lättare att fotografera än att snickra?
    Eller är det så att fotografer är mer paranoida än snickare? Frågan om kameran tar bra bilder kanske inte är menad som en insinuation?

  3. En stor bov i dramat är ju det faktum att man vanligtvis måste vara initierad i fotografi för att förstå skillnaden mellan bild och bildfil. För profanum vulgus som står med nyinköpt kompakt och funderar över varför blixten inte räcker fram till tomtarna när man fotograferar lussetåget utomhus och samtidigt sneglar på den professionella utrustningen bredvid och en display som faktiskt visar det mesta är ju saken uppenbar, utrustningen gör jobbet. Han bryr sig inte om komposition och liknande.
    I de flesta fall brukar det vara bättre att svara precis som folk förväntar sig så man slipper verka dumdryg.
    -”Ja, den tar faktiskt riktigt bra bilder men den kräver ganska mycket av användaren.”
    -”Ja, den kostade fruktansvärt mycket pengar.”

  4. Min svärfar har kommit på varför jag tar så bra bilder:
    ”Du tar ju så många kort av allting”
    Min svärmor har en annan teori.
    ”Du har ju så fin kamera”
    Fast nog snackar även fotografer om verktygen, men många verkar göra det ”off the record”.
    Det snackad ju om vilka gluggar som ger snyggt skärpesläpp, vilka studioblixttillbehör som er snyggast ljus, sökarens betydelse hos en H3:a osv. Men utåt ska det pratas om bilder…
    Fast bland sportfotografer låter det annorlunda. De tvingas ofta vara i framkant med det tekniska. Jag pratade med fotochefen på Sports Illustrades som hade en lång utläggning om skillnaderna i slutarfördröjning mellan olika kameror dess inverkan och bilderna.
    Mest skrämmande är väl tidningsägare som tror att man kan säga upp fotografer nu när fototekniken är så enkel. Synen på fotografer som ”bildtekniker” är skrämmande. Men jag tror faktiskt inte att den är så vanlig.

  5. Tord: Jo, visst är det så. Exemplet med luciatåget är bra. Jag visade en luciabild häromdagen. Inte fan hade jag kunnat ta den med någon digitalkompakt, hur bra jag än är på att komponera. Utan en vass systemkamera och en ljusstark glugg hade det ju inte gått.
    Sen har du rätt i att det inte räcker med bra utrustning. Men det är nog något som var och en upptäcker bäst på egen hand om de ger sig in i fototräsket.
    Magnus: Båda dina svärföräldrar är klarsynta. De kanske inte ser hela sanningen, men i alla fall en del av den. Eller hur?
    Det är inte bara en fråga om att snacka verktyg. Det jag efterlyser är lite ödmjukhet, ärlighet nog att inte försöka ge gemene man intrycket att man kan få lika bra resultat med alla kameror. I synnerhet om man inte är beredd att byta ner sig till något betydligt enklare.
    Sen vill jag ge lekmannen lite mer cred. Jag tror ärligt talat inte att någon är dum nog att tro att det bara hänger på kameran. Och om dom nu skulle göra det så lär jag inte kunna omvända dem med ett par meningar. Frågan är om jag ens har någon anledning?
    Ja ja, djupt blir det när man pratar prylar.

  6. Den där ”malliga fotografen” är nog bara osäker. Han har ju inga bilder att visa,(ute på stan alltså) kanske inte heller skulle vilja det…
    Snickaren springer inte runt med sina verktyg, han finns där resultatet finns gjorda med verktygen. Han behöver inte säga vad han kan.
    Sen finns det ju folk som skaffar hund för att få lite socialt umgänge. Kanske han med den oanvända Canon D1 runt halsen, inte alls är proffs, utan bara vill ”vara någon”?
    En del skaffar ju också värstinghojjar, eller värstingbilar. Inte för att de varken får köra mer än 110 eller ens önskar det. Men stannar de, snackas det hojjar/bilar. Socialt alltså.
    Jag vill nog tro att alla som är yrkesverksamma fotografer faktiskt bara säger ”- Ja, den tar bra bilder”. De behöver inte rättfärdiga sig.
    Om en intresserad o kunnig möter en annan likadan, så visst snackas det teknik och vad de olika grejorna har och inte har för finesser… och det kan ju vara kul, om man har tid.
    För du har så rätt, antingen inser gemeneman att det inte bara är kamerans förtjänst, eller så kan det kvitta.
    Men frågeställningen är rätt kul!
    Man kan ju undra vilken värstingdator du har som skriver så bra?!!!

  7. Där fick du mig. Jag har precis uppgraderat till Word fempunktåtta.

  8. Jag har till en del av mitt liv försörjt mig som snickare. Och måste nog säga att den attityden att verktygen skapar kvaliteten är verkligen förhärskande.
    Mest bland män (förvånad?). Alla gör-det-självprogram som visar att du inte är en riktig man om du inte smäller (ja, det är väl ett vanligt ord?)ihop din egen altan.
    Den stora skillnaden tror jag ligger i att om en lekman har proffsverktyg kommer resultatet att bli kanske något bättre, men en erfaren människa kan få mycket bra resultat även med enkla hjälpmedel.
    Anders Jensen gjorde i din intervju med honom en bra liknelse.
    En kock som är bra kan komma vart som helst och göra bra mat med befintliga råvaror, men en mindre bra måste ha recept och vissa verktyg.
    Jag tror att man ofta försöker kompensera avsaknad av erfarenhet och kunskap med prylar. Sedan behövs ju det tekniska utan tvivel. Det är helt uppenbart att man gör skillnad mellan t ex två olika kameror.
    Men så trött jag blev helt plötsligt! :-)
    Fram för tekniken, kunskapen men med bilden i centrum!
    tycker en God Jul-önskande anders

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.