Bildradion

Podcast om fotografi med Göran Segeholm

Min sambo köper vänner

| 5 kommentarer

Jag: Funkar det bra att skriva på frilanskontoret?

Sambon: Njae, sådär. Det kan ju bli lite pratigt ibland. Ska jag skriva mycket och viktigt måste jag vara någon annanstans.

Jag: Ringa då? Telefonintervjuer? (Hon är journalist.)

Sambon: Nä, det går inte. Man måste hitta ett rum att sätta sig i, om det går.

Jag: Men ditt jobb går ju ut på att vara ute på stan, ringa folk och sitta och skriva?

Sambon: Jo, men jag gillar kompisarna på frilanskontoret. Att ingå i ett sammanhang liksom.

Jag: Så man kan säga att genom att hyra en plats så köper du vänner?

Sambon: Ja.

5 kommentarer

  1. Det var elakt. Det du gjorde är som nån slags superanalytisk version av:
    ”Är det inte jobbigt att slå ihop låren när du går? … jo … Gå ner i vikt då.”

  2. Elakt? Kanske. Jag bad sambon att läsa det direkt när jag lagt ut det och lovade att jag skulle ta bort på stubben det om hon ville. Men hon skrattade så mycket att hon inte kunde prata på tio minuter, så det fick vara kvar.

  3. Vad är det för fel på kontorslandskap? Undertecknad har tre ganska högljudda kolleger plus en säljavdelning bakom ryggen och det går utmärkt att både skriva och göra telefonintervjuer. Klart man kan bli distraherad ibland, men jag stör nog kollegerna minst lika mycket som de stör mig. Och blir det jobbigt få man väl bara smita in i i-podlurarna. Jag skulle inte byta bort mina kollegor för allt i världen. Men det är klart, ska man prata hemligt hemligt i telefon så får man väl smita i väg,men det löser sig oftast.

  4. Vad man känner för kontorslandskap kanske har att göra med om man arbetar ensam eller i lag? I mitt tycke är kontorslandskap en bra miljö för en redaktion. Men för ett antal människor som arbetar med olika saker och olika mål är det kanske inte lika självklart?

  5. En hälsning från min sambo: Hennes köpta vänner är väldigt prisvärda.

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.