Bildradion

Podcast om fotografi med Göran Segeholm

I färgrymden kan ingen höra dig skrika

| 12 kommentarer

En uppgift för de närmaste dagarna: Ungefär tolvtusen skrivtecken ska förmedla grunderna i digital färghantering så att en normalt fotointresserad person både förstår och tycker att det är intressant. Om det vore ett dataspel att skriva kunskapstexter så skulle det här uppdraget motsvara nivån nightmare. Tur att vi kör co-op och att jag har Eva-Teréz på mitt lag.

Men tills artikeln är klar: Visste ni att det finns ett system som gör att man kan sätta en siffra på varje färg som går att se? Ja, det är kanske inte alltid är praktiskt genomförbart, men teoretiskt är det möjligt. Varifrån kommer denna iver att systematisera?

12 kommentarer

  1. Ibland önskar jag att jag kunde hoppa in i en telefonkiosk och komma ut som Göran Segeholm. Det här är en av gångerna jag inte fylls av en sådan önskan. Nightmare är en underdrift. Apocalypse, kanske. Eller Havoc. Eller Ragnarök. Eller Permafrost. Usch och fy.
    Nåväl. Lycka till! :o)

  2. Du inser att jag nu måste brodera din första mening i korsstygn och sätta upp på köksväggen?

  3. Ouch, polettkunskap är jobbigt. Poletten måste trilla ner hos eleven. Först då begriper han/hon. Och fram tills dess så kan man bara traggla på som lärare och försöka med alla små infall som hjälper. Man står där och bokstavligen dunkar maskinen från alla håll för att poletten ska rulla längre in i maskinen.
    Det jobbigaste är att man aldrig vet vilken del som ska slås på först för varje unik individ.

  4. Angående siffror och färg kom jag att tänka på en annan sak. Visste du att det finns oändilgt många siffertal (sk. naturliga tal)? Ja, förmodligen visste du det. Oavsett hur länge du räknar så tar de aldrig slut. Inget konstigt med det, det vet t.o.m. min åttaåriga son.
    En funktion är exempelvis 2+2=4. Även det vet både du och jag. Till och med min son vet att output i denna funktion är 4. Men det min son inte kan greppa är att fastän talen är oändligt många, så finns det ännu fler funktioner. Mängden funktioner är alltså mäktigare än mängden naturliga heltal. Vilket kan bevisas. Visst är världen förunderlig!

  5. Eero, bevis!
    Den enda möjlighet jag kan se finns till bevis, är att man ser allt detta uppträtt på en……….rät linje.
    Då springer funktionernas antal hela tiden framför de naturliga talen med ett steg.
    Men så är väl inte världen inrättad?
    Jag får nog kolla upp Alberts ideer igen och se om dom har förändrats.
    Göran: är det inte ganska bra att det är systematiserat? En dator förstår ju bara detta: siffror.
    Eller menar du att det har med bildmässigheten att göra, att man gör det för tekniskt (inte för att jag påstår att du säger så, jag vill bara checka läget vad det är du menar inte skall systematiseras).
    Tycker /anders

  6. På det sätt du radar upp dem är de till synes lika mäktiga. Men om du istället radar upp dem lite annorlunda, så kan det bevisas.
    Du håller väl med mig när jag säger att för varje heltal kan vi hitta på en funktion? Heltalen är oändliga. Låt oss säga att vi för varje heltal hittar på en funktion. Vi låter heltalen vara input i funkionerna. Som exempel kan vi skapa en funktion som ser ut så här:
    x+1=y
    Vi låter x vara input (ett positivt heltal. Om input(x) är 1, kommer ouput(y) att vara 2, eller hur? Vi skapar en till funktion, låt oss säga x*2=y. Och en till. Och en till. Vi kan alltså skapa oändligt många funktioner. Men kan vi skapa fler funktioner än heltal? Om vi skapar en funktion för varje heltal, så kan listan se exempelvis ut så här (… tre punkter i listan markerar att talserien fortsätter oändligt).
    Funktions____Input_____1___2___3__…
    nummer
    __1__________Output____2___3___4__…
    __2__________Output____2___4___6__…
    __3__________Output___34__68__92__…
    _…
    Nu har vi i verkligheten inte definierat alla dessa funktioner här, så därför hittade jag bara på vad output blir. Om du tittar på tabellen så ser du att output bildar en diagonal där talen är 2, 4, 92 …
    Vi låter denna output vara input i en ny funktion, låt oss säga exepmelvis:
    x+3=y
    Ouputserien som den funktionen ger blir 5, 7, 95 …. Nu har vi alltså skapat en ny funktion som ännu inte fanns bland de tidigare. Och alla heltalen är upptagna med att bilda den oändliga listan på funktioner. Alltså har vi bevisat att funktionerna kan vara minst ett fler än heltalen.
    I verkligheten kan de vara oändligt fler än heltalen. Vilka är oändliga de också, heltalen alltså. Visst är matematikens värld förunderlig, man kan bli tokig för mindre. Därför håller jag hellre på med fotografering. ;)

  7. Ja, antagligen menar vi samma sak, fast tvärtom.
    OM man utgår från ett linjärt förlopp så är funktioner alltid en, eller mer troligt oändligt antal, fler än de naturliga talen. Men det kräver ett förlopp som är tidsbundet
    ”Och alla heltalen är upptagna med att bilda den oändliga listan på funktioner”. Upptagenheten ligger på ett plan som kräver tid, resurs etc. Det var det jag menade med en rät linje. Men sker allt i exakt samma ögonblick, vilket nog vi måste anta när vi nu pratar om oändliga antal, så blir det oändligt många funktioner liksom oändligt antal naturliga tal.
    Men, vi skall nog inte göra om Segeholms eminenta blogg till en matematikblogg.
    Jag håller också hellre på med fotografi!
    /anders

  8. Matematik. Mmmmmmm. Alef-0…

  9. Anders G: Om du kände mig skulle du veta att jag är den förste att försöka systematisera allt jag får lära mig, med blandad framgång. Den ivern jag beskriver är självupplevd.
    Det jag undrar är *varför* det är så. På något plan tycker jag att om en människa är mätt och varm så borde hon väl först och främst dåsa, som alla andra djur. Men nejdå. Då börjar vi fundera över varför blommorna har olika antal kronblad. Typ.
    Kan man kalla det intellektuell drift eller nåt?

  10. Göran,
    enligt ”Liftarens guide till galaxen” så är svaret på den stora frågan avseende livets mening 42.
    Och är det inte den du ställer? (nåja, gör rätt, ta det med en nypa salt :-))
    Eller så är det evolutionen som har gjort så att vi har fått så stora hjärnor så att vi har haft tid, möjlighet och resurser att skapa både gud, fan, himmel, helvete, barnmisshandel (och vuxenmobbing!), internet, trilskandes skrivare, hårddiskar som kraschar.
    Ä, inte fasiken vet jag!
    /anders

  11. Mobbing tror jag kommer från vår reptilhjärna, det förekommer även inom djurriket. Inget som vår logiska och tänkande del av hjärnan egentligen sysslar med. Hoppas jag!
    Jo, Anders, appråpå heltalen, det var naturligtvis i hastigheten en felsägelse när jag sa att heltalen ”var bundna”. De är naturligtvis inte bundna till någonting.
    Det jag ville säga var att för varje heltal kan vi få en output på våra funktioner, men att det dessutom går att bilda nya funktioner av outputen på de tidigare funktionerna. Alltså är funktionerna ”mäktigare” än heltalen. Det är en accepterad sanning inom matematiken.
    Men ändå är det mycket svår att greppa, fastän man lägger fram bevisen och bevisen verkar logiska; att greppa att det finns något som har ännu fler element än en oändlig mängd, det är så att man kan bli tokig för mindre.
    Fast det tror jag att jag sa redan, att man kan bli tokig. Kanske är jag på god väg redan? Eller heter det glömska när man upprepar sig? Nej…hmm detta tål att funderas på. Fattigt ordspråk heter det. Nej, vad säger jag, inte ordspråk, _ordförråd_ ska det vara. Fast ord har jag så det räcker, kanske inte oändligt mycket, men visst kan jag använda även andra ord. Det är bara det att jag tyckte att uttrycket var rätt, uttrycket att ”man kan bli tokig för mindre”. Så snarare lider jag av fattigt uttrycksförråd än ordförråd. Eller så är jag bara tokig, vem vet?

  12. Nja, du verkar inte tokig :-)
    /anders

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.