Bildradion

Podcast om fotografi med Göran Segeholm

Istället för åsikter: Livserfarenhet

| 2 kommentarer

Igår: Träffar två gamla bekanta, var och en för sig. Båda har varit närmare oss än de är nu, som saker och ting har utvecklats har vi blivit köpcentrumsbekanta. Man står där och hänger på sin kundvagn och uppdaterar sig om den senaste månaden, det senaste året.

”Vi har haft så dåligt samvete för att vi inte bjudit igen sedan den där grillfesten”, säger en.

”Vilken grillfest?” tänker jag. Måste ha varit fem år sedan. Hur kan hon minnas?

Sedan blir det jobbprat, och som så många gånger tidigare får jag en obehaglig känsla av att inte syssla med någonting alls när vi ska redovisa vad vi gör.

”Lite av varje”, säger jag och hör att det låter halvkriminellt. Jag får som vanligt blackout och kommer inte ihåg någonting. ”Skriver en del”, drar jag till med.

Jag inbillar mig att frågorna lät annorlunda under de två åren som jag tog frilansuppehåll och var chefredaktör. Då räckte det med att jag hade ett jobb. Någon trodde tydligen tillräckligt på mig för att ge mig en summa pengar varje månad, och det lugnade mina bekanta. Som frilans kan jag få för mig att folk pejlar. Går det tillräckligt bra för honom? Tar han ansvar för sin familj? Jag vet, förmodligen är det bara inbillning.

Bekant nummer två frågar inget om jobbet. Vi pratar barn istället. När hon säger att hennes son älskar höstlovet och alltid skulle vilja vara ledig så får jag världens flashback, och jag ser en scen från mitt gamla pojkrum där jag och min bäste vän sitter och smider planer för hur framtiden ska bli.

”Vi ska bli rika”, säger jag. ”Vi ska aldrig behöva arbeta”, säger min bästis. Vi är ungefär tolv och vi tycker att livets mening är att ha kul och lata sig om vartannat.

2 kommentarer

  1. Jag och Fredrik hade samma planer när vi var 22. Vi skulle leva på musiken innan vi var 30 var det tänkt. Och lata oss en massa.
    Nu jobbar vi visserligen ihop äntligen (33år ålder) men 12h om dagen istället för latandet.

  2. Haha. När jag läste sista styckena så visste jag att Mattias skulle ha kommenterat. För jag tänkte samma sak.

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.