På parkeringsplatsen utanför ica står jag och fotograferar utan att ha någon särskild plan för bilderna. En man kommer fram, vad fotograferar jag?
”Trädet.” Fast det egentligen är mer än så. Men det låter så obegripligt att svara lyktstolpen och dimman.
”Det där trädet”, säger mannen, ”får mig att tänka på Sagan om ringen. Någon får en vision om ett träd som dör. Det ser ut precis sådär.”
Jag tycker om att någon upptäckt en länk mellan Farstaplan och Tolkiens sagovärld och nickar medhåll bara därför. När mannen gått vidare och precis ska kliva in i sin bil ropar han:
”Förresten, om det inte funnits ett enda löv kvar, skulle du fotograferat trädet då?”
”Aldrig”, svarar jag. Och trots att det är femtio meter mellan oss uppfattar jag att han blir glad över svaret.
25 oktober, 2007 kl. 20:28
Bor du i Farsta?
I så fall får vi ta en fika i Farsta Centrum nästa gång jag är i Sverige.
Bor alltid hos min mormor och morfar i Farsta vid mina Stockholmsbesök.
25 oktober, 2007 kl. 20:46
Läskigt. Frödis berättade precis om era gemensamma förortsreferenser.
Klart att vi ska fika i Farsta. Jag räknar stenhårt med att du slår mig en pling så går vi på det där bra stället närmast tunnelbanan.
25 oktober, 2007 kl. 22:13
Farsta och Hässelby/Vällingby är mina förorter.
Gamla klassiska 50-tals centrum.
Vällingby var först sen kom Farsta. Mitten av 50-talet om jag inte minns fel. I varsin ände av linje 18 (innan de ändrade nr och slutstationer). Sitter på Starbucks i San Diego och sänder bilder (hur kunde man leva utan WiFi?
Om två timmar flyger jag hem till New York.
Från kust till kust.
Nästan som gröna linjen mellen mina förorter :-)
25 oktober, 2007 kl. 23:10
Men…
Är det löv eller fåglar i trädet?
(Tack för en härligt välskriven blogg! Korta, men informativa inlägg)
26 oktober, 2007 kl. 07:32
Tack Joel! Det är rätt sätt att börja dagen, med lite beröm.
Det är faktiskt bara löv. Men de är spretiga och hopklumpade.
26 oktober, 2007 kl. 16:21
Ibland kan vardagen vara förunderlig. Och underbar.
26 oktober, 2007 kl. 16:35
Och tur är det eftersom nittiofem procent av livet består av just vardagar.
Ja, jag talar naturligtvis bara för mig själv här.
28 oktober, 2007 kl. 01:04
Mjae, räknar man även lördagen som en vardag så har vi fortfarande bara ca 85% vardagar. 15% av ditt liv består av söndagar. ;)