Bildradion

Podcast om fotografi med Göran Segeholm

Turning torso – Stockholms stadshus 92–41

| 6 kommentarer

Okej, siffrorna är kanske inte exakta. Men de speglar i alla fall min känsla för vad bilderna handlade om i Metro Photo Challenge som nu stängt dörrarna för fler bidrag. Malmös skyskrapa Turning torso är en lika stark fotografmagnet som solnedgång över vatten.

Undrar hur det såg ut för jurymedlemmarna i landets fototävlingar 1967? Föreställde hälften av alla bilder Kaknästornet (som invigdes det året), eller tänkte amatörfotograferna annorlunda då?

6 kommentarer

  1. När jag var liten var jag besatt av TV. Min låtsasmormor i Stockholm hittade inga vykort på TV-huset så jag fick jämt vykort föreställande Kaknästornet varvat med vaktparaden. Hon tyckte väl att det blev enahanda med Kaknäs..

  2. Det du beskriver är väl just dessa fotografins huvudfotingar som du skrev om i ett tidigare inlägg. ”Det som är snyggt/vackert/häftigt i verkligheten blir bra på bild”.
    Det är ju delvis sant, men samtidigt vet vi mer erfarna fotografer att tex vackert väder med starkt solljus är hopplöst. Och en soluppgång blir aldrig lika häftig på bild som i verkligheten. Förmodligen något med att 3D blir 2D, att rörelser fryses och ramas in.
    Steget efter huvudfotingarna brukar väl sedan bli det motsatta, dvs att fotografera så fula saker som möjligt för att upptäcka att nästan allt blir snyggt om det görs svartvitt.
    /Adam – som förövrigt plåtat några ganska häftiga bilder på Turning Torso genom åren

  3. Ja, Turning Torso är kanske en huvudfoting. Det finns ett talesätt som lyder ”Varav hjärtat är fullt, därom talar munnen.”
    Det gäller nog fotografin också.
    När jag växte upp pratades det väldigt mycket om Kaknästornet. För en liten grabb fanns det massor av spännande fakta att ta till sig, som att Kaknästornet på den tiden hade Europas snabbaste hiss, och att man fick lock för öronen när man åkte upp.

  4. På tal om Turning Torso. I sydvästra Skåne där jag råkar bo är det i stort sett omöjligt att ta ett landskapsfoto utan att få med det där huset. I början var det bara trevligt, men nu börjar det faktiskt bli en smula irriterande. /S.

  5. Vilken tur att jag inte bor i Malmö då. Risken skulle annars ha varit överhängande att jag skickat in en bild på en gammal gumma i sjal och långklänning som hoppar (med fallskärm) från taket på Turning Torso. Nu bor jag som sagt inte i Malmö, så jag har inte kunnat ta den bilden. Lyckos mig!

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.