Bildradion

Podcast om fotografi med Göran Segeholm

Huvudfotingar

| Inga kommentarer

Passerby

Morgonens arbete som jurymedlem för Metro Photo Challenge har gett upphov till två tankespår.

1. Hur många olika vägar finns det att ”lära sig” fotografera (vad nu det är)? När jag bläddrade igenom tävlingsbidragen kom jag plötsligt ihåg hur det kändes att tycka att fotografering är svårt. Det var som om jag tittade på egna gamla bilder, och jag mindes en del tankegångar om bild som jag glömt för länge sedan. Finns det vissa saker som nästan alla går igenom, som när barn lär sig rita? Alla ungar gör väl huvudfotingar under en period? Vad är fotografins huvudfotingar?

2. Den passerande personen. Utan att värdera – visst är det intressant med den passerande människan i stadsvyer? Den där mannen eller kvinnan som befinner sig precis i steget och förmodas ge liv åt en annars död bild.

Jag tror att det går att leda i bevis att bilder där den passerande människan har som störst steg – när fötterna är så långt från varandra som möjligt – är kraftigt överrepresenterade. Vi vill verkligen visa att någon går, och därför trycker vi inte av när fötterna är nära varandra. Och om vi trycker av då så väljer vi i alla fall inte den bilden till slut, för det ser ut som om folk tippar på såna där bilder.

Någon borde skriva en doktorsavhandling om den förbipasserande människan i nittonhundratalsfotografin.

Så en annan insikt: Mitt kategorisystem på bloggen har havererat. Det är så illa genomtänkt att det är fullständigt oanvändbart. Usch. Jag ska göra om, men först har jag en del videoband att indexera och lite bokföring att gå igenom.

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.