Bildradion

Podcast om fotografi med Göran Segeholm

Photoshop som medicin

| 10 kommentarer

R2d2Ismaskinen på Hotell Gävle. Enligt legenden var det den som inspirerade George Lucas till skapelsen av lillroboten r2d2 i starwarsfilmerna. Bilden är inte photoshoppad.

NITTIONIO PROCENT av alla photoshopböcker utgår från problem.

– Titta här vilken tråkig bild. Nu ska vi visa hur vi kan göra den skojig genom att ösa på med skitmycket filter.

– Titta här vilken otur att bilen råkade komma ivägen. Nu ska vi ta bort den med plåsterlappsverktyget.

– Titta här vilken ful karl. Nu ska vi göra honom jättesnygg och smal och trimma hans mustasch.

Det är extremt sällan man hittar en photoshopbok som säger:

– Titta här vilken fin bild. Nu ska vi varsamt lyfta dess kvaliteter något för att göra den ännu något lite bättre.

Slutsatsen: Bra fotografer behöver inte photoshop? Äh, jag vet inte, men idag är min antiphotoshopdag. Jag vill att fotografi ska vara ett sätt att upptäcka världen, ett verktyg för nyfikenhet. Inte att projicera stereotyper för hur människor och bilder ska se ut för att vara ”rätt”.

Senare idag ska jag träffa Pawel Flato och Adam Haglund och prata vidare om en bildjournalistsajt. Det gäller att hålla fingrarna riktigt tätt ihop så att inte idéerna sipprar mellan dem. Så lätt hänt. Alla har egentligen för mycket att göra.

10 kommentarer

  1. ”Jag vill att fotografi ska vara ett sätt att upptäcka världen, ett verktyg för nyfikenhet”
    Vad hindrar dig? Ditt sätt behöver ju inte vara alla andras sätt. Lika lite som alla andras sätt behöver vara ditt sätt. En som jag har mycket stort förtroende för säger dessutom att man måste utmärka sig och är man den ende som inte använder PS så är ju det ett sätt…
    Men du hamnar ju i en rätt intressant diskurs med kameratillverkarna då de flesta kameror optimerar bilden för efterbehandling snarare än för att få ut en schysst bild. Under förutsättning att man använder raw-format. Då är vi tillbaka till hur mycket kontrast man ska lägga på för att det ska anses normalt. Fast det är inte en fråga om verktyg utan möjligtvis bild.
    Mvh
    Fredrik

  2. Fredrik. Jag vet inte hur jag ska säga det här, men jag tycker du missade min poäng. Eller så var det jag som inte hittade rätt tonträff.
    Alltså, jag ville bara skriva något lättsamt som ändå har viss substans.
    Jag avsåg inte att skriva ett fundamentalistiskt manifest.
    För att vara jättetydlig: Jag tänker fortsätta att använda Photoshop som jag brukar. Det skulle vara mig helt främmande att sluta bildbehandla.
    Jag tycker att alla ska få göra som dom vill (om dom inte plåtar för en tidning som har en tydligt skriven policy, då tycker jag att man ska ta till sig den och hålla sig inom ramarna).
    Jag har uppfattat tydligt att du inte vill ha några stelbenta gränser när det gäller bildbehandlig. Jag är vill inte försöka pracka på dig någon annan åsikt.
    Förlåt.

  3. De photoshopsböcker jag har läst har till 99 procent handlat om teknik.
    :-)
    /anders

  4. Ok, i så fall missförstod jag din text. Eller jag uppfattade det mer som du inte ansåg dig ha ett val i att arbeta med PS eller inte.
    Det tror jag många känner idag, att de måste arbeta i PS och att de måste vara digitala.
    Därför skrev jag det svaret, med utgångspunkt från att det ofta är vi själva som begränsar oss och inte omgivningen.
    Mvh
    Fredrik

  5. Intressant iakttagelse. Jag tycker dessutom att 99% av arbetet som iaf jag gör i photoshop just är ”finputs”.

  6. För många år sedan så stod man i mörkrummet och valde mellan hårt eller mjukt fotopapper. Hur länge exponeringen av pappret skulle vara. Efterbelysningar eller hålla tillbaka med pjattar m.m. och innan dess hade man valt film för fotograferingen. Det arbetet gjorde verkligen skillnad på resultatet. Det var en stor del av skapelseprocessen. Det var kul. Lika kul kan det vara med photoshop. Varför denna photoshoprädsla? Det finns inga sanna bilder. Alla ser, uppfattar och upplever olika. Det som eventuellt klonas bort kanske ingen upplever ens i verkligheten. Det är upp till fotografens förnuft att använda bildredigering.

  7. Fredrik: Jag håller med till fullo. Våra begränsningar ligger ofta hos oss själva, även när vi tillskriver dem till omgivningen.
    Mats: Vaddå photoshoprädd? Är man ketchuprädd om man inte gillar att ha så mycket ketchup på maten? Sångrädd om man inte gillar opera? Rädd för grönt om man inte gillar gröna bilar?
    Jag uttrycker bara en åsikt. Det betyder varken att jag vill ”utmärka mig” som Fredrik skrev eller att jag är ”rädd”. Och i det här fallet handlade inte åsikten om att jag ogillar photoshop, utan om att jag tycker att det är lustigt att så stor del av photoshoplitteraturen är orienterad kring att lösa problem i dåliga bilder.
    Inte för att jag vill ställa analogt mot digitalt, men det är ju rätt ovanligt att en handbok i mörkrumsteknik utgår från hur man ska ”rädda” taskiga negativ eller hur man ska ”skoja till” en i grunden kass bild. De utgår i nio fall av tio från att man till att börja med har ett bra exponerat och framkallat negativ av ett angeläget (nåja) motiv.

  8. Det kändes som en photoshopsrädsla på något sätt. En del är rädda för alla möjlighetr som finns. Men vi känner oss nog inte helt vana och bekväma med digital bildredigering ännu. Jag är ketchuprädd tror jag. Bara lite på korv. I PS, klonar nästan aldrig. Bilderna ska kännas äkta, det är viktigt för mig. Bilderna ska uttrycka känslan, intrycket jag hade när jag var på platsen. Men ibland så tar jag ut svängarna lite för att expirementera och då får jag ofta smäll på fingrarna av någon.

  9. Fast jag känner mig bekväm och van vid digital bildredigering. Jag använder det dagligen sedan över tio år tillbaka. Om man ska ta ut svängarna eller inte beror helt på sammanhanget. Jag skriver utifrån att jag är journalist. Jag brukar vara noga med att påpeka det. Mina värderingar i jobbet smetar förstås av sig på privatpersonen. Jag är medveten om det. Det gör inget.
    Jag har flera gånger stått och glott över axeln på Kamera&Bilds omslagsfotograf Bengt O Pettersson när han gör sina fenomenala montage (tyvärr finns nästan inga av hans bilder på webben). Jag beundrar verkligen den karln. Och han Photoshoppar allt han nuddar vid. Men han är reklamfotograf – en helt annan värld (däremot öser han aldrig, aldrig på med ketchup. Tvärtom ser hans mest photoshoppade bilder minst photoshoppade ut). Och – detta är viktigt – det skulle ju aldrig falla honom in att betrakta Photoshop som ett verktyg för att ”rädda” dåliga bilder. Han börjar, naturligtvis, alltid med en exponering av maximal kvalitet. Han är ju proffs.
    Och detta är allt jag vill säga: Som vi pratar om Photoshop idag så blir det lätt: ”Kolla vad tråkig världen är. Men kolla vad kul vi kan göra den i Photoshop.” Jag känner mig inte bekväm i den synen. Om vi tycker att allt är så jävla trist så kanske vi ska titta bättre istället för att tillrättalägga.
    Det är allt. Det är en personlig åsikt som jag inte vill pracka på någon annan.
    Och en sista grej: Jag photoshoppar själv till världen så att den blir läckrare. Det är inte en fråga om antingen eller, utan om hur mycket och på vilket sätt.
    Peace.

  10. Exakt. Man får använda sitt omdöme och känsla så man blir nöjd med resultatet.

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.