Bildradion

Podcast om fotografi med Göran Segeholm

…the camera depicts them all at once…

| 8 kommentarer

GruppbildJAG HAR EN bekant som slutade arbeta som fotograf för att han hatade att ta gruppbilder. I varje fall var det en viktig del i hans beslut att byta karriär. Hela dagen och kvällen innan en bokad gruppfotografering hade han ont i magen av oro.

Det är jobbigt med gruppbilder, av flera skäl. För det första är det så in i bomben många faktorer att hålla reda på – det är ju som att ta x antal porträtt i ett enda tryck. För det andra blir bilderna sällan särskilt bra (undantag finns naturligtvis). För det tredje är det sällan som beställaren av en gruppbild anlitat dig för att du har ett sånt fantastiskt bildspråk – de vill ha en rak avbildning där alla ansikten är glada och skarpa. Bara det kan vara lite ångestskapande för känsliga personer, som exempelvis undertecknad. Man vill ju helst vara lite svårmodig om man får välja.

Redan för tio år sedan gav jag mig tusan på att försöka hantera gruppbilderna på ett vuxet och moget sätt. Göra mitt bästa. Så jag har utvecklat vissa tekniker genom åren. Stort skärpedjup genom tokmycket ljus är en möjlighet som jag precis börjat testa. Kräver krallig blixt eller solljus.

Hursomhelst: Inför en lite lätt ångestfull gruppfotografering i veckan öppnade jag mitt hjärta för Eva-Teréz Gölin (vi gör artiklar för Kamera&Bild tillsammans) och fick tillbaka följande trösterika citat ur något av William Henry Fox Talbots häften The Pencil of Nature (vi pratar 1840-tal här):

”Groups of figures take no longer time to obtain than single figures would require, since the Camera depicts them all at once, however numerous they may be…”

Det tycks som om folk i alla tider (nåja) haft svårt att fatta det där med gruppbilder.

8 kommentarer

  1. Kalmar i september; minns ditt engagemang angående gruppbildernas vara (eller icke vara). Lärde mig, och lät mig övertygas, om att gå försiktigt fram och inse att det ofta bara är för grupperna själva som bilden är viktig och relevant. Nu är det bara den praktiska verkligheten som gäller…

  2. Hej Jan, vad kul att du läser Räta linjen.
    För dig som journalist är gruppbilderna enkla att hantera: undvik när du kan eftersom de sällan har något läsvärde utanför gruppen. Jag kan inte minnas när jag senast tog en gruppbild för ett eget berättande.
    Som frilansfotograf går det naturligtvis inte att undvika att ta gruppbilder (jo det går, men det skulle verka rätt märkligt). Då gillar jag läget, som det heter, och tänker jag att jag är världens bästa gruppbildsfotograf och att bilden jag tar just då är det viktigaste jag sysslar med.

  3. Jag snappar upp allt som är intressant, och där ingår Räta linjen sedan någon vecka. Känner mig väldigt peppad att utveckla fotograferandet efter kalmarveckan, hoppas bara få tid (och förtroende från våra grafiska formgivare) att ta mer bilder.

  4. Annie Leibovitz skulle nog kunna aspirera till titeln världens bästa gruppbildfotograf. Nästan varje månad i Vanity Fair är det nya gruppbilder av henne. Hennes budget är dock nog något högre än för de flesta av oss :-)
    Tycker att din lösning på bilden ovan är bra. Grymt skärpedjup!!!

  5. Tack Thomas. En Pro 1200 med softbox och bländare 22 på objektivet gör tricket.
    Det blir lite extra att släpa på, men vad gör man inte för (grupp)bilden?
    P.S. Håller med om att Leibovitz tagit en del fenomenala gruppbilder. Har du några fler namn?

  6. Kommer inte på några fler namn på rak arm.
    Kanske han som fotograferar hundratals nakna människor på offentliga platser vad han nu heter.
    Själv minns jag en gruppfotografering för Elle för ett antal år sedan. Det skulle vara en bild av 17 st. framgångsrika svenskar som bor i New York. Problemet var att det var helt omöjligt att få dem att ställa upp på samma dag. Så jag gjorde två fotograferingar med en veckas mellanrum på samma terrass. I tidningen ser det ut som en och samma bild.
    Kolla in det här: http://www.thomasnilssonphoto.com/utvandrarna.htm
    Hoppas att jag inte öppnar upp mig för kritik om manipulerade bilder nu :-)
    Annars är ju ett av de större problemen med gruppbilder att någon alltid blundar på nästan alla bilder.

  7. Snygg bild, elegant lösning. Jobbade du ihop med en stylist? Alla ser så otroligt matchade ut.
    Det där med manipulation måste man nog ställa i relation till var bilderna publiceras. Jag skulle tippa att Elles bildpolicy ligger väldigt långt från DNs. Nej förresten, jag tror inte ens att det finns någon.

  8. Tack.
    Ja, det var med stylist.
    Ett enkelt grepp som gör bilderna mindre röriga är ju att be dem man ska fotografera att ha ungefär samma färg på kläderna.
    Grått eller svart är ju bra.
    Jag jobbade ett tag en hel del åt Hachette-tidningarna.
    Porträtt med mellanformat.
    Det var kul men är nu svårt att kombinera med mina jobb för VG.
    Bildpolicyn på Elle är nog bara att det ska se snyggt ut i tidningen.

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.