Bildradion

Podcast om fotografi med Göran Segeholm

Jobbigt självmedveten

| 20 kommentarer

KoncentrationJust nu: Så less på fotografi. Jag har tänkt för mycket sista tiden, blivit för självmedveten. Jag hatar när jag tittar på en bild jag tagit och tänker på mig själv och vad jag gjort och inte gjort istället för på motivet. Hatar att inse att jag är en bimbo som står och kråmar mig och tänker på vilket intryck jag gör när jag egentligen bara borde koncentrera mig på vad som finns framför mig.

Har tänkt för mycket på kameror också. Det är en sjukdom det där, en arbetsskada som aldrig leder till något bra. Fattar just nu inte varför jag ställt mig på kö till en stor jävla presskamera när det jag trivs bäst med är en liten Ricoh GRD. Klart att det räcker med min D200 till det jag gör. Inte bara räcker, förmodligen blir det bättre ju mindre kamera och ju mer journalist. För mig alltså. Vore jag pressfotograf så skulle jag slå till på en D3 på stubben. Men det är jag inte. Jag gör reportage och porträtt i ett ganska stillsamt tempo.

Om jag hade vett nog att inte vara så löjligt rationell så borde jag följa min intuition och lägga D3-pengarna på en Leica M8 istället. Men man är ju rädd för att bli sedd som en idiot som slänger bort pengar på undermålig teknik i ett överprissatt hus. Fast jag har ju ett sånt sug efter det enkla. Den enda kamera jag tycker om just nu är min Ricoh GRD. För att den inte är i vägen. Jag försökte plåta privata bilder med en D200 med 28/1,4 igår kväll, men man blir ju så… stor. Jag vet inte. Påträngande. Som att gå på släktmiddag i kostym och slalompjäxor. Att komma släpande med en D3:a som privatperson finns inte på kartan, och därmed är det oklart om jag överhuvudtaget skulle behöva den. Mina betalda fotouppdrag klarar jag fint som det är. Det som betyder något just nu i mitt eget fotograferande är hur jag klarar mina privata bilder. De viktiga, de som ingen betalar mig för.

Usch. Jag är så tacksam för att jag har mina filmjobb, mina föreläsningar, ett fotografcoachuppdrag och rätt mycket att skriva så att jag inte behöver göra mer än ett eller två rena fotojobb i veckan. Det är okomplicerat. Där har jag lättare att skilja mellan bra och dåligt. Lättare att ställa mig själv i bakgrunden och läsaren, åhöraren och ämnet främst.

Fotografi, däremot, är ett känslomässigt träsk.

20 kommentarer

  1. Jag har sålt min presskamera och har inte saknat den.
    Misstänker att du lockas av större dynamiskt omfång och fullformat, men vem hos dig tilltalar det egentligen? Yrkesfotografen, privatfotografen eller teknikkillen. Antagligen den senare som gått och blivit kvalitetsjunkie.
    Jag plåtar obehindrat privat med systemkamera. It’s all in our head.

  2. Bra analys. Teknikkillen är den skyldige. Men det blir nog inget för honom den här gången. Han får vänta tills det kommer en fullformatsnikon utan inbyggt vertikalgrepp, så att yrkeskillen också blir blir nöjd.
    För privatkillen däremot gnisslar det. Han hade det bättre på filmtiden. Ricoh GR D har mycket som är bra, men den pyttelilla sensorn är inte alltid så kul. Sigma DP-1 vågar han inte ens hoppas på av rädsla att bli besviken. Hoppas den kommer snart så vi får veta vad den går för.
    Jag håller med om att allt sitter i huvudet. Men det försvinner inte bara för att man vet det.

  3. hej Göran…du är en bra pojk, gillar prylar, är snäll och medveten om dina svaga sidor( kameror). oroa dig icke,,,allt går över med åldern.
    mb

  4. Tack Micke. Jag hoppas att du har rätt.
    Ibland misstänker jag att jag från början skapade ett behov av att fotografera för att jag gillade tekniken. Fast med tiden har behovet blivit djupare och mer äkta, men konflikten kvarstår.
    Fast jag vet ingen annan grupp som problematiserar prylar lika mycket som fotografer. Ni som gillar skidåkning, ni köper väl bara det bästa som budgeten tillåter och så är det bra med det?

  5. Ja Ricoh GRD är helt fantaisk, framförallt så är den verkligen roliga att fotografera med.
    D3 å D300 är säkert jättebra men inte säkert för just själva känslan i bilden.
    Sedan så kommer det väl en uppföljare till grdn runt jul tror ja.
    Göran var du på fotografi för välfärd förresten?

  6. Jag hade bilder där – i alla städerna – men jag kom inte ifrån själv. Vi hade släktbusiness hela dagen.
    Var det mycket folk? Var det kul? Sålde bilderna bra?

  7. jag hade åxå bilder med i alla städer men ja var inte heller där, tydligen så var det inte så mkt folk i malmö va ja har hört.

  8. Jag hoppas att Thomas rapporterar under veckan på sin blogg.
    Kul förresten att läsa om ditt projekt i K&B. Det där om tresekundersregeln var intressant. Jag förstår tanken, tror jag.

  9. Det finns två saker som dämpar höstångest, åtminstone för stunden. (Och oftast räcker med stunden eftersom hösten innehåller ett begränsat mängd stunder innan våren kommer):
    1. impuls-shopping.
    2. vara utomhus när solen oxå är det.
    Så egentligen är du på rätt spår med kameraköpet. Men mitt heta tips är att köpa massvis med små grejer som måste provas, gärna utomhus.

  10. ”ett fotografcoachuppdrag”! Låter intressant. Berätta gärna mer!

  11. Det är en mellanstor dagstidning som har två bilddagar med sina fem fotografer. Jag är med för att hålla styr på det hela och se till att dagarna blir så fruktbara som möjligt för alla inblandade. Det är ju inte jag som drar det tunga lasset, det är fotograferna själva. Dagarna är till för att skapa ett välbehövligt andrum och tillfälle till reflektion i det dagliga slitet. Vi ska prata utveckling, idéer, bildstilar och mycket annat.
    Det ska bli superkul. Det är en utveckling av en annan sorts uppdrag som jag haft de senaste åren då jag besöker tidningar för att en hel redaktion ska prata bild och hitta gemensamma värdegrunder och ett gemensamt språk för bildarbetet.
    Allt detta gör jag genom Fojo. Den aktuella tidningens namn vill jag inte skriva här, för jag har ingen aning om dom vill gå ut med det eller inte.

  12. Mattias: Hur mycket bedömer du att man måste lägga på impuls-shopping per dag? Hur länge räcker… säg femhundra spänn?
    Fast jag har nog inte någon riktig höstångest. Jag är nog bara lite less för att jag tänker för mycket.

  13. är det bara jag som gillar hösten :)
    äppelkaka, hög luft, innetofflor, värmeljus, alla underbara färger, jag gillar det.

  14. Mattias och Anders: jag förstår inte var ni fått ifrån att jag inte skulle gilla hösten?
    Har jag verkligen skrivit det?
    Jag kan väl också gilla innetofflor, sol och shopping. Eller hur?

  15. Jag hatar hösten. Så ibland tar jag för givet att alla andra gör det oxå.

  16. D3:an, fullformat, 40 % mindre brus.
    Är det verkligen en fråga om teknikfreek?
    Rätta mig om jag har fel, men är det inte bara en önskan om att komma fram till den kvalitén det analoga erbjöd?

  17. Nej, allmänt sett är det inte fråga om att vara teknikfreak. Om jag arbetat som pressplåtis så skulle jag som sagt huggit på D3:an utan att tveka. Jag gillar ju kameran stenhårt och är glad över att Nikon äntligen tagit itu med brusfrågan. Skulle jag jobbat som pressplåtis skulle jag bara använda D3:an och 2,8-zoomar.
    Men om jag skulle skaffat en D3:a i min nuvarande situation så är jag rädd att det mest en fråga om att vilja ha det bästa för sakens egen skull. Jag råkar sällan eller aldrig ut för problem som bara kan lösas med högre ljuskänslighet. Jag har ofta rätt goda förutsättningar för mina fotojobb. Gott om tid, möjlighet att välja tidpunkter på dygnet, möjlighet att ljussätta med lösa blixtar. Jag kan ta den extra tid som krävs när man använder fasta brännvidder och därmed kan jag använda 1,4-optik. Och – inte minst viktigt – jag plåtar inte sport.
    Det andra är känslomässigt. Jag vet vad kameror i D3:ans storleksklass gör med mig mentalt. Jag blir industriell och påträngande, stor och lite klumpig. Jag skulle lika gärna kunna skriva PRESS med stora, vita bokstäver över ryggen och i pannan.
    Det är inte det tilltalet jag behöver just nu. Jag behöver hitta något annat. Att välja kamera är som att välja kläder. Ibland fungerar inte yrkeskläderna så bra ur ett rent socialt perspektiv.

  18. Jag fattar inte vad ni snackar D3 för,,,det finns ju en d40, som är precis lika bra som en Leica M6,bildmässigt,,,whats the problem?

  19. Usch, så bitter du låter, men ack så rätt du har. Det går inte att komma ifrån att många fotografer ibland fokuserar tekniken mer än motiven; Jag är tyvärr själv mer tekniker än fotograf, även om det händer att jag då och då gör en bra bild (och då menar jag inte tekniskt bra).
    När jag slutat plåta yrkesmässigt tog jag knappt några bilder alls privat. Mycket på grund av att jag inte hade råd med ”rätt” utrustning – den utrustning jag var van med från jobbet som fotograf.
    Nu när det finns bra digitala systemkameror för något så när överkomliga priser, och jag dessutom har ekonomiska förutsättningar, plåtar jag desto mer (men inte bättre). För mig känns det inte konstigt att hänga på mig en stor tung kamera med stort ljusstarkt tele, även för privat fotografering.
    Jag önskar att jag kunde lära mig mentalt att det går precis lika bra med mycket enklare utrustning, men prylmänniskan i mig vinner nästan alltid.
    Om man varken är riktigt nöjd med sin utrustning, eller bilderna man gör – då har man en fot i varje träsk. Hellre sitter jag nog då totalfast i känsloträsket …

  20. Nejdå, jag är inte bitter alls. Blev lite less bara. Det känns bättre nu.
    Micke: D40:n är jättefin.

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.