Bildradion

Podcast om fotografi med Göran Segeholm

Kulturredaktörer trötta på oskarpa bilder

| 14 kommentarer

”Vi är alla trötta på alla oskarpa, påstått konstnärliga tidningsbilder” skriver Aftonbladets kulturredaktion angående att Jacob Forsell ”angripit” Pieter ten Hoopen i en artikel i Fotografisk tidskrift där han menar att ”sneda horisonter, obegriplig oskärpa och groteska perspektiv” är som Kejsarens nya kläder.

Samtidigt som Aftonbladet håller med Forsell i sak tycker redaktionen att just bilderna som varit på tal – tagna vid den sista stora intervjun med Povel Ramel – hade ”fint liv”.

Jag har inte sett inlägget i Fotografisk Tidskrift än och undrar om någon vet ett försäljningsställe i Kalmar som kan tänkas ha den?

För det är i Kalmar jag är. Jag ska ägna veckan åt att göra skribenter till multijournalister.

P.S. Om det här inlägget ser konstigt ut kan det bero på att det är mejlat från en mobiltelefon.

14 kommentarer

  1. Men gör du själv multijournalister, trodde du var emot det? Konstigt att du själv väljer att delta i det där.

  2. Jag uttryckte mig vårdslöst. Jag gör inte multijournalister, mina elever vid Fojo både skriver och fotograferar sedan länge när jag träffar dem. Många jobbar på lokaltidningar, andra är frilansjournalister.
    Självklart tycker jag att det är tråkigt när tidningar sparar pengar genom att avskeda fotografer, men jag är varken för eller emot multijournalistik som princip. Jag hoppas att det ska finnas plats för alla – rena skribenter, rena fotografer och journalister som gör både- och. I synnerhet när multijournalistiken är självvald.

  3. Ja hoppas kan man ju alltid. Men i vår verklighet med besparingar, särskilt på lokaltidningsnivå men även i DN, Vi, vilken tidning du vill, så plåtar skribenter. Och jag tycker det är lite tråkigt att någon som verkligen verkar vara intresserad av bildjournalistik inte tar ställning för fotograferna tydligare.

  4. Eftersom jag är intresserad av bildjournalistik är jag också intresserad av multijournalisternas förutsättningar att sköta sitt jobb, oavsett de har bakgrund som skribenter eller som fotografer.
    Multijournalisterna producerar ju, precis som du säger, en stor del av bildjournalistiken i Sverige idag. Jag tycker inte att det försämrar läget för bildjournalistiken som helhet att de som utövar den får bättre kunskap.

  5. Är det mest journalister som får plåta, eller finns det många fotografer som får skriva? Jag är en av de sistnämnda, fotograf som ibland får skrivuppdrag. Men jag känner mig rätt ensam om det, har jag rätt?

  6. Du har rätt. Tidningsledningarna anser att det är lättare att lära en skribent att fotografera än en fotograf att skriva.
    Dessutom har många tidningar en ganska egendomlig syn på bildjournalistikens roll. Det är inte helt ovanligt att målet är att alla läsare under ett år ska se minst en människa de känner på bild. För att klara det behöver man ingen särskild kunskap. Det räcker att kunna rikta kameran ut mot folkhavet eller arrangera många gruppbilder.
    Det är en väldigt tråkig syn på fotografiets roll i tidningen.

  7. Helt paff, du verkar bara acceptera! Att fotografera kräver inte bara teknik utan även talang, tajming, träning, tid! Det är inget man kan lära ut på en veckokurs på FOJO! Du förbättrar ganska lite tror jag. Snarare spelar du med i spelet, som går ut på att fotografi är lättare utbytbart än skrivande i tidningarna.
    När fotografer förlorar sina jobb, när amatörer tar över de professionellas roll – och kvalitén och bildspråket går förlorat, hur tror du då att någon ska kunna leva och försörja sig? Och inser du inte att det kreativa urvalet kommer att bli mindre för de tidningar som bryr sig?
    Var ska t ex Biskops Arnös fotografer jobba? Upphovsrätten är redan på väg att urholkas när fotografer tar jobb utan att ta betalt, multijournalistiken är bara ytterligare ett problem för oss som jobbar med foto, och jag hoppas att alla som vill att fotografi, och bildjournalistik ska gå att leva på, hjälper och inte stjälper oss.
    Hur argumenterar du för professionell bildjournalistik när du handleder morgondagens chefredaktörer i på din multikurs?

  8. Så jag ska rädda den svenska bildjournalistiken genom att vägra att lära skribenter som tagit sina egna bilder i decennier att utveckla sitt fotograferande?
    Intressant ståndpunkt. Det måste betyda att du också tycker att Poppius journalistskola ska vägra att ta emot fotografer som elever?

  9. Hej!
    Testa kiosken/tidningsstället på Storgatan. Det ligger mitt emot Kapp Ahl. De borde ha kamera och bild.
    Är det inte så med allt skapande? Att vi måste ut i tassemarkerna för att hitta nytt? Och då blir det märkliga bilder en tid. Jag tycker mig se det på mitt eget fotograferande att de sjunker i perioder, jag tar halvtaskiga bilder och så efter en tid lyfter bilderna igen. Så är det väl med all utveckling? Vi måste testa, våga oss utanför ramarna för att komma vidare. Självklart så återspeglas detta i våra bilder.

  10. Tack Kristina. Det är i och för sig tidningen f, Fotografisk tidskrift, jag vill åt, men jag testar där.
    Jag håller med dig om att vi måste ut och testa nytt. Men det finns naturligtvis alltid en risk att nytt snabbt blir manér.
    Jag är lite kluven. Jag tycker att Pieter har gjort många fantastiska jobb, men jag tror också att jag förstår hur Jacob Forsell ser på det.
    Nu vill jag bara läsa artikeln i sin helhet så fort som möjligt, men jag är inte hemma i Stockholm igen förrän på fredag.

  11. Jag blir lite beklämd när jag läser Ninjas inlägg. Jag tillhör den där gruppen så föraktfullt kallad ”mulitjournalister”. Jag är reporter, fotograf och redigerare på en Motorsporttidning. Jag har gått Poppius, JMK och den Fojokurs, ”Fånga Bilden” som Göran undervisar på i Kalmar. Under mitt åttaåriga yrkesliv har jag gått från att identifiera mig som reporter till redigerare och därefter ivrig fotograf, sugen på att lära nytt. Numer känner jag mig mest som journalist, med goda kunskaper inom alla tre områdena.
    Enligt min mening är god bildjournalistik inget som är förbehållet fotograferna allena, det är något som ska genomsyra en hel redaktion. Det är dessutom inget man får gratis bara för att man gått en flådig fotoskola, det är nåt man måste kämpa för varje dag. De ”multijournalister” som väljer att vidareutbilda sig i Kalmar går ju där just för att de vill lära sig mer och utvecklas. Hur kan det vara dåligt? Är vårt bildintresse, vår vilja att bemästra de fotografiska handgreppen mindre värda bara för att vi inte föddes med en kamera runt halsen?
    Jag lärde mig enkla handfasta knep under veckan i Kalmar, tips som hjälpt mig mycket i jobbet. Framför allt gav det mig en stor dos av lust – en arbetsingrediens som inte ska underskattas.
    Det är sant att man kan ha dalar både i sitt skrivande, fotograferande och redigerande, men jag tror också att de olika yrkesområdena kan ge inspiration om man har förmånen att jobba med flera av dem. Multijournalistik har en negativ sida om redaktionerna skär ner på personalen och tvingar allt för få att göra allt för mycket, det håller jag med om. Det är inte heller alla som passar att jobba som multijournalister. Men jag vägrar ta skit för åsikter som att vi multijournalister inte skulle bry oss om eller förstå bildjournalistik. Det gör vi visst. För att det ska bli bra tidningar måste text, bild och form samspela. Hur mycket bryr du dig Ninja, om hur man arbetar professionellt och kreativt med text och form på tidningarna?
    En som är multijournalist och stolt över det.

  12. Ja just det! Fotografisk tidskrift var det. Teflonminnet gör sig påmint titt som tätt…
    Jo, jag håller med om kluvenheten och jag tycker att diskussionen om bra eller dålig bild är både viktig och märklig. Nog ligger väl upplevelsen av en bild i betraktarens ögon?
    Är vi medelålders kanske lite rädda för det nya? Samtidigt tänker jag att Pieter (som har tagit och tar fantastiska bilder) förklarar sig med att de hade kul. De hoppade tillsammans (han skriver så) och bilderna är ett resultat av en dag i Ramels trädgård. Där känner jag igen någonting; jag tittar kanske på en nytagen bild och minns hur kul det var när jag tog den. Den känslan överskuggar bildinnehållet. Är bilden bra eller förmedlar den en känsla endast till mej av att det var ju så kul!? Där tror jag att det kan vara lätt att gå vilse och kanske gjorde Pieter det. Vem vet?
    Jag minns en föreläsning och bildvisning av Tujja Lindström för några år sedan. Bilderna hon visade var tagna av hennes fotoelever i Göteborg. Jag minns inte bildinnehållen men jag minns att jag reflekterade över att jag saknade något slags nyfikenhet i bilderna så jag frågade Tujja om eleverna inte var nyfikna. Hon svarade att nej, det var de inte. Tyvärr blev det ingen diskussion utan bara ett konstaterande. Kanske är det nyfikenheten som saknas idag? Och glädjen över att få upptäcka världen genom en kamera? Jag vet inte men jag undrar ibland. Och ibland blir jag bara lyckligt överaskad!
    Jag gillar förresten din indelning av bilder i fyra olika grupper. Intressant!
    Och någon på FOJO borde väl ha tidningen?! Eller…

  13. Bra inlägg Johanna. Om bra bildjournalistiskt tänkande ska genomsyra arbetet så är duktiga multijournalister en stor tillgång.

  14. Ett litet tillägg bara:
    Eftersom jag arbetat i flera av produktionsleden, jag har både skrivit, fotograferat, redigerat och även tillverkat annonser, så har jag fått en djupare förståelse vad det innebär att göra tidning än vad jag fått om jag exempelvis arbetat enbart som reporter eller fotograf. Det är en erfarenhet som jag värderar väldigt högt. Jag upplever att jag har en fördel ute på fältet eftersom jag ofta redan vet vilka komponenter (bild- och textmässigt sett) som behövs för att det ska gå att redigera på ett bra sätt.
    Så multitänket kan visst vara bra, för det leder till att man tar större ansvar för helheten och slutresultatet än om man bara tänker på ”sin” del.

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.