Bildradion

Podcast om fotografi med Göran Segeholm

En fråga om mod

| 2 kommentarer

Ba

VAD GÖR EN bra fotograf? Exakt vilka kunskaper och färdigheter skiljer… säg Lars Tunbjörk eller varför inte Magnus Wennman… från de skrivande journalister jag försöker ge en grund stadig nog att klara av de eviga personporträtten, vernissagerna, presskonferenserna, första spadtagen, vifemmorna, familjedagarna med minsta möjliga ångest och största möjliga självförtroende och arbetsglädje.

Oavsett allt annat: Mod och självtillit hjälper. Och självkännedom.

Jag kommer att tänka på allt detta när jag träffar Mikkel Ørstedholm på Nordens fotoskola. Han visar en bild av en bonde och en häst på snö mot en himmel med jämntjockt molntäcke. Det en av eleverna, Annika af Klerker, som tagit den. Den föreställer hennes far.

Mikkel säger något om bilden som får mig att haja till:

– Jag skulle inte våga ta en bild som den här, med så mycket ljus. Jag fotograferar helst i mörka miljöer där det knappt är möjligt att fotografera. Jag behöver svärtan.

Mikkels ord följer mig hela dagen. Vilka bilder vågar jag inte ta? Vilka texter vågar jag inte skriva? Vilken självcensur ägnar jag mig åt utan att veta om det?

2 kommentarer

  1. Det ligger väldigt mycket i det faktiskt. Även om man inte vill begränsa sig, så gör man det. Det är bara att ta exemplet solnedgång. Hur många fotografer undviker INTE att ta bilder på en fin solnedgång? Jag gör det ibland och slår vad om att du minsann också gör det ibland.
    Och egentligen är en sorts självcensur det faktum att man inte har med sig kameran överallt och särskilt inte vid vissa tillfällen. Jag släpar exvis aldrig med mig kameran på en kväll med kompisarna (även om alla utom jag har kameror med sig). Dels för att jag känner att jag ”aldrig” kommer att kolla på dem och dels för att man känner sig så … överlägsen när man sitter med en systemkamera med batterigrepp, det är väldigt mycket ”kolla på mig” känns det som…

  2. Du har så rätt Joel. Jag känner igen det där Mikkel pratade om också med vita bakgrunder. Jag drabbas ibland av en känsla av hopplöshet inför mulna himlar och tänker att det här kan jag aldrig få bra.
    Vad beträffar solnedgångarna så är jag på igen, efter ett uppehåll på ett kvartssekel.

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.