Bildradion

Podcast om fotografi med Göran Segeholm

Tabasco, persilja och saffran

| 12 kommentarer

Sandrabearb

Sandraobearbliten

MAN SKULLE HA en kopist. Pax i såna fall för Eva-Teréz Gölin. I våras lånade jag ut några råfiler till henne, hon skulle använda dem som undervisningsmaterial vid en workshop av något slag.

I torsdags råkade jag få se printarna som hon gjort – dels av det mina obehandlade ursprungsbilder, dels av hennes tolkning. Och jag blev så glad, särskilt över en bild på Sandra Qvist. Jag var inte så nöjd med den, Sandra har ett skönt leende, men den kändes lite uppställd. Men i ET:s nya version började jag gilla den. Plötsligt har bilden ljuset och färgerna som krävs för att Sandras leende ska komma till sin rätt.

Bilderna här i bloggen gör inte ET:s arbete rättvisa för fem öre. Bilden ska, naturligvis, ses i utskriven form.

Men är inte det här ketchup? frågar vän av ordning. Nej för tusan. Ketchup blaskar man på. Det finns två ketchupsmaker som är inne just nu. Den ena är superhög kontrast + superhög färgmättnad. Den andra är superhög kontrast + superlåg färgmättnad.

ET:s bild har inte ketchup. Den har har Tabasco. Och persilja. Och kanske en gnutta saffran.

SandraketchupSå här ser bilden ut med när jag blaskat ner den med ketchup. Uppskruvad kontrast över hela ytan och sedan kraftig vinjettering. Ja, ni vet. Inte precis samma sak, eller hur?

Bortsett från allt annat börjar jag få en känsla av att jag kanske underskattat efterbehandlingen under en period. I såna fall kommer det ju väldigt lägligt så här till hösten.

12 kommentarer

  1. Ketchup hit, tabasco och saffran dit… hmmm nu blev jag hungrig :)
    För övrigt tror jag att debatten angående ketchupens vara eller inte vara lite är en generationsfråga.
    Kan det inte vara så att man i framtiden kommer att acceptera en viss mängd photoshoppande eftersom det krävs för att få det där lilla extra i kortet, kunde man inte göra det på dinosariernas tid med velviafilm och en helsikes massa filter? Idag gör vi det helt enkelt i ett datorprogram.
    Kanske är ute och snurrar lite i debatten (har i ärlighetens namn inte läst alla rader som skrivits) men visst är det lite delade läger mellan dom som tycker att efterbearbetning är ok och dom som inte tycker det lite är det samma som dom som fotograferade ”the old fasion way” och dom som vuxit upp med tekniken?
    Nu är ju inte tekniken så fasligt gammal men man kanske kan dra den paralellen (iaf så är det så i min begränsade bekantskapskrets)
    Märk väl att även på den här sidan teknikstrecket så är vi emot kloning och manipulering av foton som ska få läsaren att uppleva en viss situation, ex. pressfoto osv..
    aja… vet att du stängde ketchupflaskan förut men nu när det kom upp igen ville jag bara ge mitt bidrag (om även lite luddigt och kortfattat) ;)
    Fortsätt att skriva Göran, alltid kul att läsa här.
    / Jörgen

  2. Du har nog rätt Jörgen, det är säkert delvis en generationsfråga. Delvis kanske för att de tekniska förutsättningarna har ändrats, man präglas nog en del av vad som gällde när man började.
    Samtidigt tror jag att det ligger något i vad Micke Berg skrev i sin blogg för något tag sedan – man återvänder alltid till ”det normala”. Många är kanske som mest experimentlystna tidigt i karriären.
    Sen är det kul med alla de nya som kommer in i fotovärlden via Photoshop. De brukar ha en ganska osentimental syn på själva fotograferingsprocessen.

  3. Kul att smaken är olika!
    Med all respekt för alla inblandade, men tvåan gör mig lätt illamående faktiskt. Där är det så uppenbart att selektiv eftebehandling har använts, och då blir Photoshop-faktorn så mycket tydligare. Bakgrunden snygg, men ljuset i ansiktet ser ut som ett illa ”dodgat” område, även om det väl är en selektiv kurva som har löpt amok. Men jag vet ju hur skicklig Eva-Teréz är, så jag antar att trycket döljer en del.
    Trean är ju visserligen också over-the-top, men jag är inte längre säker på vad som går att åstadkomma inuti kameran med vivid colors, super sharpen och allt vad det heter.
    Jag ser trean och tänker: Hmmm, här har nog fotografen försökt kompensera för att fotot är tråkigt. Men han har tagit i alldeles för mycket.
    Jag ser tvåan och tänker: Hmmm, här har nog fotografen försökt kompensera för att både personen och fotot är tråkiga. Alldeles för uppenbart dock. Det här fotot ska man inte lita på.
    Jag ser ettan och tänker: Hmmm, rätt trist foto. Undra vem den där Sandra är? Varför ser hon så lurig ut? Varför har fotografen valt att inte efterbehandla? Intressant… Hmmm, hmmm.
    Så talar i alla fall mitt förorenade, yrkesskadade jag.

  4. Anders, du är helt förstörd. Du är värre än alla fotografer som tänker ”hmmm… undrar vilken optik han använt där”.
    Jag blev jätteförtjust i tvåan. Jag skulle inte låtit den passera som pressbild, men som porträtt, jättefin. Kolla in den snygga övergången mellan lampljuset och väggen. Nu ska det väl tilläggas att den ser mycket bättre ut som print.
    Trean är väl – är jag rädd – inte helt långt ifrån vad jag kan lämna ifrån mig när det är lite halvbråttom. Alla blaskar vi på ketchup ibland. Jag med.
    Och du, sååååå jävla tråkig är inte originalbilden. Buffel!

    • I have never been more confused about how to vote for an election in my life. I also have never done the “protest vote” thing. But this Labor government is so insupportable what to do? Could voting for a group of sub 3 digit IQ kngnlke-draguicg Xian-nutters really have THAT much impact on trains and buses? Surely, there comes a time when for the good of the whole process a mob HAS to go regardless?

    • excellent review…Someone fundamentally aid make severely posts I’ll assert. Which is each one of the original energy Report observed nearly every website page together along with so substantially? Document surprised while using the analysis you could designed to make …

    • From all I've read on the subject, it seems to me the biggest contribution to our success has been the open and free discourse of ideas. In islam there's no freedom of ideas, no openness. Nobody is encouraged to think outside the box, so it's no wonder almost all innovations come from the west.

    • Does anyone have any thoughts on ?Is it a worthy attempt to focus more narrowly on one idea – black run America (BRA)? Or is it a variant of the anti-jihad idea, focus only on blacks and their white liberal enablers and ignore jews altogether?

  5. hehe. Japp, jag är förstörd. Det är ju därför jag jobbar på att renodla konstupplevelsen. :o)
    Håller med om lampljuset. Som jag sa – bakgrunden är snygg. Men tycker du verkligen att Photoshopljuset i ansiktet fungerar? Jag vill så gääääärna gå in och pilla ned den kurvan lite, alternativt sänka opaciteten på det justeringslagret (eller plural om det nu är flera kurvlager).
    Ok då. Såååååå trist är inte ettan. ;D Den är som sagt bäst i mitt tycke. Eller uttryckt i gastronomiska termer:
    Ettan är kanske lite lite smaklös, men fortfarande är det en intressant maträtt.
    Trean ser lite skum ut och smakar väldigt mycket ketchup när man tar en tugga.
    Tvåan smakar jag inte ens på för jag ser en stor ketchupblaffa mitt i och vet redan på förhand hur den smakar.

    • The one BIG difference here between the housing situation and the stock/bond example is the complicit involvement by the lenders who created an impossible situation. It was all about creating volume of loans, irregardless of quality, so they could be packaged and sold to unsuspecting investors at a nice profit. The banks know this, and this is why you are beginning to hear about settlements and ways to resolve, like Ocwen’s creative approach. Believe me, if they didn’t feel they were at fault, they wo&d#nul8217;t be agreeing to any solutions.

  6. Anders, nu har jag tittat på de här bilderna några gånger under dagen. Bild två är den enda jag vill ha.
    Jag förstår vad du säger och jag förstår ditt resonemang på ett intellektuellt (och yrkesskadat) plan.
    Men titta på bilden, karl! Den är ju för skön med sin snygga, nästan monokroma, färgskala. Som en filmis, fast bättre.
    I’m sold. Om det betyder att jag aldrig mer har rätt att raljera om ketchup – so be it.
    P.S. Har du kalibrerat din skärm? :-)

  7. Jag dristar mig att lägga mig i kryddebatten.
    Är själv långt ifrån någon mästerkock när det gäller photoshop men har sett en och annan bild tidigare.
    Om man tänker sig bilden som en liggande skiva där ljus, som är det dominerande i detta fallet, ger fördjupningar i olika grader beroende på ljusstyrkan så skapas i de 3 bilderna olika djupa mönster.
    Om man leker med tanken att man släpper en kula inne i den fiktiva bilden så kommer den att rulla beroende på hur hur det 3-D landskapet har skapats ser ut.
    Se kulan som vår blick.
    Det gör att om man ser den första bilden (originalbilden) är det lite utslätat, de flesta områdena är lika starka, lika (o)djupa.
    Det finns inga diagonaler, inga direkta riktningar. Kulan rullar inte, det den möjligen gör är att trilla ner i någon av lamporna.
    (Annorlunda vore det om man kände tösen ifråga för då är det inte så mycket perception det handlar om, utan ren igenkänning).
    I den andra bilden, modifierad av GS, så leds blicken rätt snart till två, om inte tre områden.
    Dels lamporna som är ljusa och ansiktet som också är ljust.
    Och då blir det som att kulan står och väger i den 3-dimensionella bilden och det blir en slump var den hamnar, ansiktet eller lampan. I värsta scenariot hamnar den vid lampfoten.
    Samtidigt har vi i det ansiktet flera olika linjer, dels axlarna som skapar en horisontell linje (som dessutom förlängs genom att soffan blir en del av hennes överkropp), dels handen med en linje snett neråt höger och därefter en linje genom ansiktet. Det tredje området skulle vara lampfoten som blivit väldigt dominerande.
    I den tredje bilden så har ET tonat ner lamporna, dom är där (ja!, man kan ju iofs klona bort dom!!!) men dom har blivit tillbakadragna (dvs i den tänkta liggande 3D-bilden så är det en mindre fördjupning).
    Och som jag ser det så är det en varsam ledning (av vår blick) som hon har gjort genom att dämpa den dominerande lampan och leda blicken till ansiktet som dessutom har stabiliserats genom att göra gropen för handen lite grundare(återigen i den 3-dimensionella bilden med en kula i). Jag upplever att ansiktet och handen bildar en lätt lutande gemensam linje som inte oroar för det finns bara denna enda linjen och som stadgar upp blicken. Blicken kan inte rinna av åt sidorna så lätt. Man känner riktigt hur huvudet vilar stadigt i handen.
    Ett bra annat exempel i mina ögon ett porträtt av Matisse taget av Cartier-Bresson där Matisse sitter med en duva i handen och tecknar och runt om i rummet så finns det fler duvor och 3 burar.
    Men själva Matisse är en liten del i bilden, men blicken söker sig ändå fram till Matisse genom linjer och riktningarna som skapas av ljus, mörker, linjer och ytor.
    Jag har lite svårt att smälta begreppet ”normalt” som nämns.
    Vad hade hänt om någon sagt till Picasso :”Hörrududu, ge fasiken i att kräma på så förbaskat med den blåa färgen! Det ser inte normalt ut” och sedan muttra ”jaja, den gode Pablo återgår väl till det normala om ett tag…..”
    Jag ser det svårt att särskilja en teknik från en annan(tex måleri från foto, det är fortfarande bilder, fortfarande uttryck), och jag finner det svårt att se att fotot som bild skulle ha vissa specifika egenskaper, säg bara Man Ray. Är hans rayographiska bilder normala?
    Så länge vi håller på med ett uttrycksmedel (i detta fall bilder) så tycker jag det är svårt att prata om normalt eller onormalt, fel eller rätt.
    Eller för den delen ketchup eller saffran. Som metaforer är det kanon, jag blir riktigt glad när du skriver orden som en beskrivning av bilden.
    Men om det är rätt eller fel? Nääääää
    Då är det bättre att göra som Anders Jensen; ”mmmm, det här var gott!”
    Man får ta en smakbit här och där och ta en mumsbit någon annanstans, men som tur är så är det inte alla som har samma smak.
    Vill vi ha en exakt kopia av verkligheten så måste vi verkligen bokstavligen klona den, och då blir det bara en ren kopia och inget uttryck från en människa. Inget smuts som tillkommer, inga val. Så vill inte jag ha det. Men vill någon det?
    För att sammanfatta lite om min åsikt;
    det är inte Photoshop, det är inte en Nikon eller Canon och det är inte skrivaren som gör bilden. Det är ”bara” olika tekniker.
    Det är vi som gör den.
    Och sedan har vi olika orsaker till att framställa en bild på det viset var och en gör.
    Och den skillnaden skålar jag för.
    Skål!!
    För övrigt tycker jag det är en bra blogg du har.

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.