Bildradion

Podcast om fotografi med Göran Segeholm

Sanna utan ketchup

| Inga kommentarer

…fortsättning på För mycket ketchup.

SannasbildFoto: Sanna Sjöswärd (publicerad på Räta linjen med Sannas tillstånd)

–MEN VEM AV DEM som anses bra idag öser inte på med massor av ketchup?

Jag för en stillsam fotodebatt med en kompis över en fika. Ketchupdebatten har nått utanför bloggen, in i mitt privatliv.

– Sanna Sjöswärd, säger jag bestämt.

När jag träffade Sanna Sjöswärd första gången förra våren var det en av de första frågorna jag klottrat ner i mitt anteckningsblock. Varför så mild efterbehandling? Jag tyckte att hon jämfört med många av sina kursare på Nordens Fotoskola använde förvånansvärt lite ketchup i Photoshop.

Om många av hennes årskompisars bilder såg ut som om de var tagna med illa tätade toy cameras så såg hennes ut som välexponerade diabilder av den typen som min farsa tog på 70-talet. Inga mörka hörn att tala om. Rena, men inte överdrivet mättade färger.

Jag fann det förvånande och en smula otidsenligt.

Sanna å sin sida fann min fråga förvånande. Hon hade inte tänkt så mycket på det. Man tar en bild.

Mina samtal med Sanna kretsade aldrig kring bildspråk, efterbehandling eller trender. Sanna pratade om människor. Om människor hon mött och om människor hon ville möta. Om hur samhället en människa lever i formar henne.

Sanna har ett bra öga för människor, och när jag följde med henne ut under ett pågående projekt slog det mig att hon tittar väldigt lite genom sin kamera. Inte ens när hon fotograferar använder hon alltid sökaren. Hennes personlighet är hennes främsta arbetsredskap.

Många av Sannas bilder verkar oansenliga vid första anblicken. Nästan lite trista i sin ketchuplösa nakenhet. Men de växer ju mer man tittar på dem. Blicken blir inte hårt styrd av mörkade hörn och kraftiga kontraster, ögat får vandra fritt i bildytan.

När vi publicerade Sannas bilder i Kamera & Bild fick vi flera positiva läsarreaktioner och ett par negativa. De negativa löd: Inget nytt. Vi har sett samma sorters bilder i tjugo år.

Där någonstans tog jag ställning för Sannas stil och började dessutom dra ner på ketchupen för egen del. Vem bryr sig om att andra gjort likadant rent tekniskt. Det är ändå alltid berättelsen som är grejen. Ett angeläget ämne och en engagerad berättare kan räcka hela vägen.

P.S. Sannas hittills mest omtalade projekt Rötter finns i bokform.

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.