Ja, varför tror du egentligen att jag skriver gratis för dig? Eller gör jag det? (Maten på bilden är tillagad av Inga-Lisa och en del av en äkta gratislunch.)
HÄNDER DET ATT du tänker There is no such thing as a free lunch när du läser bloggar? Varför skulle någon sitta och skriva gratis för dig egentligen? Bara för att du ska ha något att snabbläsa medan du sitter i telefonkö till supportavdelningen? Nej, det är – naturligtvis – djupare än så.
Eftersom jag vill ha en öppen relation med dig som läser min blogg redovisar jag här de fem viktigaste skälen till att bloggen finns.
Marknadsföring
Ingen mening att hymla. Klart att jag vill synas. Frilansare är lika med företagare, även om det känns lite ”out of character” för många av oss.
Expansionskärl för tankeöverskott
Ja, vad gör du själv av alla lösa tankar som dyker upp? Delger din omgivning så klart, annars sprängs huvudet snart. Jag tänkte att Räta linjen kan minska trycket på min familj och mina närmaste vänner som måste stå ut med att höra en hel del dumheter. Om fler kan dela bördan så blir det lättare för alla, eller hur?
Opinionsbildning
Vissa frågor inom journalistiken i allmänhet och bildjournalistiken i synnerhet är värda att stå upp för. Kloningsfrågan var aktuell och angelägen när jag började bloggen och jag tyckte att det fanns en del argument som inte kommit fram. Det finns fler viktiga frågor, vänta bara.
Bevisa något för mig själv
När jag följt vissa duktiga bloggare genom åren har jag funderat över om jag skulle palla med själv. Tja, det finns bara ett sätt att ta reda på det. Jag har aldrig sprungit marathon, men jag kan tänka mig att drivkraften är något liknande.
För att jag inte måste
Viktigast: Multijournalist.se är ett projekt som sker helt på mina villkor.
16 augusti, 2007 kl. 13:29
Jag är inte den som är den, men om nu marknadsföring är #1 – var hittar jag då dina kontaktuppgifter på denna bloggen? Iallafall din mailadress skulle sitta fint? ;-) Eller är jag blind?
16 augusti, 2007 kl. 13:41
Nej nej David. Marknadsföring är nummer 5. Man räknar upp dom baklänges för att öka spänningen.
Vad gäller kontaktuppgifterna så har du utan tvekan en poäng. Tills jag har fixat den detaljen avråder jag potentiella uppdragsgivare från att ge mig just marknadsföringsuppdrag. Det tycks inte gå så bra.
Nu ska jag ta reda på hur man bäst gömmer en epostadress från de onskefulla spam-robot-dammsugarna.
Ja, eller det bästa sättet använder jag ju redan. Jag måste mena det näst bästa sättet.
9 oktober, 2007 kl. 00:57
hej kul blogg du har jag har länkat från min ! fick tips av thomas i NY om din mycket informativa blogg måste jag säga ,min är mer av det enkla typ mobilkameran ska fixa bloggen mellan rödlysena .. men bra pr är det
hade rogge
20 mars, 2008 kl. 16:02
Göran,
Du har fått nån sorts konstig växtlighet på överläppen och hakan. Ta en grov hadduk och gnugga bort den så att man känner igen dig.
Du lämnade Kamera & Bild cirka två år tidigare än jag väntat. Jag har därmed förlorat ett vad. Bittert!
20 mars, 2008 kl. 20:35
Nejmen förlåt, om jag bara vetat att du ingått ett vad så skulle jag härdat ut ett par år till. Vad förlorade du?
14 april, 2008 kl. 14:44
Göran – jag är för snål för att slå vad om pengar. Jag slog givetvis vad med mig själv (till låg kostnad).
Vad jag menar: en person som är van vid att vara fri, vild och vacker kan omöjligt härda ut mer än max. 5 år bakom ett skrivbord, med lönerapporteringar, personalgnäll och blaskigt automatkaffe.
Jag kom hem från Fånga bilden sept. 05 sprudlande av bildidéer – och överraskade mig själv. Jag var fullfjädrad fotograf till sommaren 2007 då jag tappade min Olympus Myu i asfalten. Vår relation har inte hämtat sig från den smällen.
Muntra upp mig, är du snäll!