Bildradion

Podcast om fotografi med Göran Segeholm

Extreme face makeover med automatik

| 3 kommentarer

ExtrememakeoverSjåpa dig inte, det kan i alla fall inte bli värre.

OM DU HAR bilder på den stora bildsajten Flickr så har du kanske, utan att du själv vet om det, hjälpt ett par forskare vid Carnegie Mellon University på vägen att ta kloningsverktyget till en helt ny nivå.

De har arbetat fram en metod att lappa igen de förargliga hålet som uppstod i din fina semesterbild när du raderade bort ditt ex. Deras program för scene-completion kan ge sig ut på internet och sniffa rätt på bilder som passar bra som nya bakgrunder.

Vem vet, om det här blir en kommersiell produkt en vacker dag så kanske det betyder att delar av stranden som du plåtade på Hökarängsbadet i somras får vara med och lappa ihop ett hål på stranden i Copacabana. Och det är ju inte illa pinkat för lite förortssand.

Eller kanske din nybyggda enplansvilla strax utanför Heby blir ett inslag i en kvällsvy från Los Angeles?

Allt detta får mig förstås att fundera över hur stor procent av antalet pixlar i den färdiga bilden man måste bidra med för att få dela byline med den andra fotografen. Räcker det med typ… femton procent? Och en bild med flera hål kan väl få hur många upphovsmän som helst?

Sen tänker jag på att om man gör en bild som är ett enda stort hål så kanske man får någon annans bild rakt av. Det blir det ju både spännade och en anledning till informell vadslagning på fredagskvällarna.

Sen klurar jag på hur jag skulle se ut om jag klippte ur mitt eget ansikte och lät fylla det med hjälp av scene-completion.

Sen blir det bara svart.

Mer läsning:
En något förvirrande artikel från BBC.
PDF från en av forskarna (något mindre förvirrad).

Forskningen presenterades vid Siggraph 2007 i San Diego.

3 kommentarer

  1. I din kritik av ny teknik (i detta och andra inlägg) anar jag ett ”det var bättre förr”-tänk. Jag är lite kluven. Å ena sidan håller jag med dig i kritiken – teknik är verkligen inte alltid välgörande – men å andra sidan: har inte fotografer alltid varit lite skeptiska mot nymodigheter?
    Robert Capa var på sin tid förskräckt över televisionens framsteg i början av 50-talet. TV skulle bli (still)bildjournalistikens död, trodde han.

  2. Det har du fått om bakfoten. Jag vänder mig helt mot tanken att det skulle varit bättre förr.
    Tvärtom tänker jag att det blir nog blir bättre sen. Någon gång.
    Fast allvarligt, jag tror inte – hoppas inte – att jag har någon som helst form av preferens gentemot olika tekniker baserad på deras uppfinningsår.
    En sak till. Du skrev: ”TV skulle bli (still)bildjournalistikens död, trodde han.”
    Kan du inte genom delvis rätt? Bildjournalstiken som han kände den dog ju till stora delar.

  3. När jag skrivit kommentaren ovan tittade jag igenom de senaste posterna på min blogg.
    Herregud, jag gör webbteve om hur man mobloggar med systemkameran, deklarerar offentligt att jag är en webbteve-kramare samt beskriver min otroligt high-tech-iga trådlösa blixtteknik.
    Bakåtsträvare? Moi? Au contraire, mon frére.

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.