Bildradion

Podcast om fotografi med Göran Segeholm

Innehållsrik: Bildens berättelse

[Utdrag ur Fånga Bilden, kapitlet Bildtänkande; sid 3 av 6]

Bildtankuppslag04OM VI NÖJDE OSS med att bilder var uttrycksfulla skulle vi inte behöva så många fotografer. Det är enkelt att få tag på starka bilder på vilken bildbyrå som helst. Eller köpa några cd-skivor med royaltyfritt material till redaktionen.

Men den goda pressbilden är långt mycket mer än ett grafiskt element som ska styra läsaren till texten. Den har en egen berättelse som ska bidra till läsarens förståelse av ämnet. Det kan den göra på två sätt; genom att förmedla fakta och genom att förmedla intryck.

Fakta är den objektiva kunskap som förmedlas genom en bild. Det kan till exempel handla om en persons utseende, följderna av en bilolycka eller hur någonting är konstruerat. Ordbokens definition av fakta är ”sakförhållande som inte kan bestridas”.

Intryck är en subjektiv upplevelse av en person, en miljö eller en händelse. Eller som det uttrycks i ordboken: ”inverkan på själen orsakad av (yttre) upplevelse eller förnimmelse”. Fotografen som vill förmedla sina intryck tar fasta på vilken inverkan en person, en miljö eller en händelse har på själen, och försöker förmedla just det synintryck som hade störst påverkan.

Naturligtvis finns de här skillnaderna i innehåll inom den skrivna journalistiken också – värderingar och faktauppgifter. Anledningen till att jag tar upp det speciellt är att fotografer och skribenter värderar fakta och intryck på lite olika sätt.

VISUELL JOURNALISTIK skiljer sig mycket från verbal. Till exempel når bild snabbare fram än text. Den träffar oss direkt i magen medan orden tvingas ta omvägen via hjärnan. Att se bilder från en stor olycka är mer omskakande än att läsa om den.

Bilden ligger närmare den ursprungliga händelsen än texten, i någon mening gör den oss alla till ögonvittnen. Även om vi är fullt medvetna om att foto­grafen valt ut synintryck åt oss så är vi fria att tolka dem på egen hand. När bilden väl är tagen förmedlar den sin berättelse utan att skriva oss på näsan vad vi ska tycka och tänka. Det är upp till oss om vi tycker att kommun­direktören ser dryg och arrogant ut eller trygg och beslutsför. Bildjournalisten väljer vinkel, utsnitt och ögonblick. Utöver det bifogas ingen tolkning, den får läsaren stå för själv. Därför förmedlar bilder i högre grad än text olika intryck till olika läsare. Budskapet ligger, som man brukar säga, i betraktarens öga.

Med texter är det lite annorlunda. Det är mycket mer uppenbart för läsaren att innehållet är filtrerat genom skribentens personliga uppsättning av kunskaper och värderingar. Vi skriver att någon har en ”tuff” framtoning istället för att redovisa alla intryck som ledde oss fram till den betraktelsen. Det blir för mycket att gå in på enskildheter som skinnjackan, de spetsiga bootsen, färgerna och smyckena. Eller att försöka beskriva vad det är i ögonen som gör att vi uppfattar blicken som vass och arrogant. Om vi ens kan sätta ord på det. Vi sammanfattar: ”Tuff”.

Problemet med att bunta samman en mängd sinnesintryck i ordet ”tuff” är att läsaren har en sund tendens att automatiskt ifrågasätta all skriven journalistik som har med känslor, värderingar och intryck att göra. Det finns inga garantier för att det skribenten uppfattar som ”tufft” inte är något andra skulle tycka var ”töntigt”.

Just av det skälet är bilden bättre än ordet när det gäller att förmedla värderingar och känslor som baserar sig på visuella intryck. En bild innebär mindre risk att journalistens privata uppfattning skymmer läsaren. Det ligger mycket i den gamla sanningen som säger att journalistisk text är som mest effektiv när skribenten låter fakta tala och läsaren får dra sina egna slutsatser.

Bildtankuppslag05DET FINNS ALLTSÅ ETT MÖNSTER här. Text är bra för att förmedla fakta – bilder för att förmedla känslor, värderingar och intryck. Naturligtvis är undantagen oräkneliga, men det är ändå något som journalister som både skriver och fotograferar ständigt borde hålla i bakhuvudet; fakta berättas i text, känslor i bild.

Det är stor skillnad mellan att läsa att en journalist tycker att en person verkar glad och att se en bild där den omskrivna personen själv uttrycker sin glädje. Känslor, stämningslägen och attityder uppfattar vi starkare när de avspeglas i ansiktsuttryck, kroppshållning och gester istället för bara i ord. Dessutom är kroppsspråket mer trovärdigt. Det går visserligen att ljuga i kroppsspråk likväl som i tal och skrift, men inte alls med samma lätthet.

Med andra ord: om man vill förmedla att en person verkar stark och glad så görs det bäst med ett fotografi. Men det kräver att fotografen är uppmärksam på vad det är i kroppsspråket som signalerar styrka och glädje och lyckas fånga det.

Samma sak gäller även för andra motiv. Bilden fungerar bra för att berätta att en miljö är tung och dyster. Genom att skildra stämningen och atmosfären i bild blir berättelsen i sin helhet både mer intressant och trovärdig.

Av den anledningen är ett av de viktigaste stegen mot att bli en bra bildjournalist att lära sig se hur attityder, känslor och stämningar yttrar sig visuellt istället för att stirra sig blind på vilka fakta som kan förmedlas i bild. Alltså att koncentrera sig på vad man har att säga om sina personliga intryck och inte bara försöka få med så mycket fakta som möjligt.

Just det här kan skribenter ha lite svårt för i början eftersom god textjournalistik till stor del bygger på respekt för faktauppgifter. Här är några tecken som kan tyda på att du har ett onödigt faktaorienterat bildtänkande:

• När du ska ta porträtt ägnar du mer tid åt att hitta en bakgrund som ”passar ihop” med personen än åt människan själv. Det blir rätt mycket företagsloggor, skyltar med ortnamn och huvudkontor. Eller varför inte tjänstedatorn och bokhyllorna i arbetsrummet, med alla pärmar och allt. Alltid berättar det väl något?

• När du tar miljöbilder har du en tendens att zooma ut och backa för att få med så mycket som möjligt. Man vet ju aldrig vad folk är intresserade av att se, bäst att ta med lite av varje.

• När du fotograferar händelser, till exempel en prisutdelning, försöker du få med så mycket som möjligt av nyheten i en enda bild. Med på bilden kommer den som delar ut priset, den som tar emot priset och en jättelik check där man tydligt kan läsa summan. Dessutom tittar både utdelaren och mottagaren rakt in i kameran så att man tydligt får se deras ansikten.

Förstår du vad jag menar? Det blir informativa bilder, men frågan är om information av det här slaget är vad läsaren bäst behöver. Det är ju inte säkert att huvudkontoret bakom direktören bidrar till vare sig den visuella upplevelsen eller förståelsen av ämnet.

Sidöversikt:
• Bildtänkande: Inledning
• Uttrycksfull: Bilden som blickfång
• Innehållsrik: Bildens berättelse <- Du är här.
• Innehållsrik: Fakta
• Innehållsrik: Intryck
• Ärlig: Bildens trovärdighet

Kommentarer inaktiverade.