Bildradion

Podcast om fotografi med Göran Segeholm

Världens bästa argument för kloning

| 10 kommentarer

I frågan om kloningens vara eller icke vara inom bildjournalistiken har jag försökt att få ett grepp om vilka argumenten för kloning egentligen är. De jag hör mest är:

• ”Eftersom inte alla verktyg i Photoshop är förbjudna så bör inte heller kloningsverktyget vara det.”

• ”Det bör vara okej att klona bort sånt som man kunde ha påverkat vid fotograferingen (exempel som en x-krok, en bortglömd fotoväska och en servett har förekommit i debatten) för det kunde man ju ha gjort då även om man råkade glömma det.”

• ”Det bör vara okej att klona bort sådant som man ändå kunde fått bort ur bilden genom beskärning.” I detta exempel har bland annat Adam Haglunds bild föreställande Jens Assur använts som exempel.

• ”Kloning bör vara okej eftersom det finns viktigare frågor att diskutera.” Det är kanske en illvillig tolkning från min sida, men när Adam Haglund skriver inlägg som ”Debatten borde handla om vad fotograferna berättar istället för med vilka verktyg de berättar” (Adam Haglund, 27 april på sin blogg) så kan jag inte tolka det på annat sätt. Alltså: ”Kloning är en ointressant fråga, därför bör vi tillåta det.”

Jag ska inte bemöta dessa argument här och nu, men det slog mig att det sällan talas om fördelarna med kloning. Den enda praktiska nyttan tycks vara att fotografen kan ta bort detaljer som glömdes vid fotograferingen.

Men är bekvämlighet ett särskilt vasst argument? Är det tillräckligt?

Nej, jag tror att en av världens mest kända klonare, bildjournalisten Brian Walski, kom sanningen närmast när han i en intervju med PDN Onlines David Walker förklarade varför han lagt samman två bilder från invasionen av Irak (vilket ledde till att han fick sparken från Los Angeles Times).

PDN: When you were looking at the pictures, were you justifying it in some way?



Walski: When I saw it, I probably just said, no one is going to know. I don’t know. I’ve tweaked pictures before–taken out a phone pole. It’s not a common practice, but you can do it. I can’t speak for anyone else, but I imagine they’ve done it here and there. This was going overboard–taking pictures and putting them together. I think it’s just that I wanted a better image. Then when I did it, I didn’t even think about it.

”Jag tror att jag bara ville ha en bättre bild. Jag tänkte inte ens på det när jag gjorde det.”

Där har ni världens bästa argument för kloning: Bilderna blir bättre. Synd att det tas upp så sällan av kloningsförespråkarna, för det är ju detta som det handlar om, varken mer eller mindre.

En bra debatt skulle kunna ta sin början där. Okej, vi medger att bilderna i vissa fall blir bättre – tydligare, mindre plottriga, mer direkta.

Sedan kan vi diskutera vilket pris vi – fotografer, journalister och läsare – är beredda att betala för den förmodat höjda bildkvaliteten.

10 kommentarer

  1. Med det första argumentet så borde ju en av de mest centrala delarna med klon kunna tillämpas: Att lägga till saker. Varför handlar det bara om att ta bort? Om jag vill ha mer servetter eller fler finnar då? Eller bara mer rök, raketer och soldater?

  2. Intressant fråga. Rent akademiskt kan man ju i och för sig inte klona bort utan att klona dit. Tar jag bort en x-krok så sker ju det genom att skapa mer ren väggyta.
    På samma sätt är det också intressant att veta om de som är mot ett kloningsverktyg tycker att det är okej att man flyttar på saker med kloning. Tavlan kanske ser bättre ut om den hänger till vänster? Är det okej? Jag hade ju kunnat flytta personen till andra sidan tavlan innan jag tog bilden.
    Är det okej att rätta till en tavlan om den hängde på sned?
    Är det okej att hänga en tavla på sned som hängde rätt?
    Oavsett vilken sida man står på i kloningsdebatten så tycker jag att det står klart att ett ja till kloningsverktyget inom journalistiken skapar många frågor.

  3. Känner igen frågan/debatten från tiden när jag pluggade journalistik/medie- och kommunikationsvetenskap. Där stötte och blötte vi frågan, men på ett mer övergripande plan.
    Vi får aldrig glömma att det är journalistens sanning vi möter, både i text och bild. Tar hon en bild här och nu är det en sanning. Om hon går 10 meter närmare är det en helt annan sanning, trots att platsen är exakt den samma. Väljer hon det ena citatet är det en sanning. Om hon väljer ett annat citat är det en annan sanning.
    Alltså en fråga om objektivitet. Samma resonemang kommer i kloningsfrågan. Får man klona, klona lite eller klona mycket. Var går gränsen? När det gäller journalistik är frågan helt felställd.
    Frågan för journalisten bör vara:
    Lämnar jag en rättvis presentation av personen, händelsen eller platsen?
    Frågorna konsumenten bör ställa:
    Är jag införstådd med att det är journalistens och tidningens sanning som presenteras?
    Har jag kunskap nog för att ställa mig källkritiskt till presenterat innehåll?
    Ursäkta min lilla utsvävning.

  4. Jag ser det inte som någon utsvävning. Kloningsdebatten hänger intimt samman med din tredje fråga ”Har jag kunskap nog att ställa mig källkritisk till presenterat innehåll?”
    Om kloning skulle vara allmänt vedertaget inom bildjournalistiken så skulle möjligheterna till källkritik försvåras. En journalist som klonat en bild för att förvränga en berättelse skulle inte som Brian Walski kunna hänvisa till att ”alla gör det”.
    Jag ser likheter mellan kloning och doping. Om en enad journalistkår sa att från och med nu är kloning fullt tillåten eftersom varje journalist i varje givet tillfälle noga överväger om presentationen är rättvis eller inte så skulle vi förlora allmänhetens förtroende i snabbare takt än cykelsporten under senaste Tour de France.

  5. Angående punkt 4: Ja, det var en illvillig tolkning!
    Att fokusera på vad vi berättar, istället för hur, innebär att vi får sätta oss in i tidningsläsarens perspektiv.
    När och hur påverkar kloningen läsaren? Den frågan är den viktiga.
    Finns det några belägg för att ”kosmetisk” kloning i ett arrangerat porträtt förstör allmänhetens förtroende för pressfotografiet?
    Jag återkommer angående det övriga.
    /Adam

  6. För det första, jag håller inte med om att du formulerar den viktiga frågan. Betydligt viktigare är:
    Vad finns att vinna genom att tillåta kloning?
    Vad riskerar vi att förlora?
    Som svar på din fråga: Kloningen påverkar läsaren när förtroendet för journalistiken försämras. När vi fått ett antal fall av diskutabel kloning och ett antal fotografer som försvarat sig med att ”det är legio i branschen” – då har både vi och läsarna förlorat något mycket viktigt.
    Förresten, när jag ändå har dig på tråden: Jag har en fråga angående Assurs finne, som ju diskuterats på din blogg.
    Om du nu skulle sagt ja till att ta bort finnen med hjälp av kloningsverktyget, skulle det betyda att du gjorde detsamma för alla som frågar? Har alla så att säga ”rätt” till försköning, eller tänker du som bildjournalist sätta dig som domare över vem som får bli förskönad och inte?
    Om jag bad dig att ta bort lite av min semesterdubbelhaka (den är ju bara tillfällig) och hänvisade till att Assur minsann fått ta bort sin finne, skulle det vara okej?

  7. GP ringde upp mig efter att ha läst mitt blogginlägg angående Assurs önskemål (GP var primär uppdragsgivare för bilderna, men samtidigt plåtade jag och intervjuade för Kamera&Bild).
    ”Vi vill inte att du klonar”, sa de.
    ”OK”, sa jag.
    Deras vilja är min lag. (Alltså, jag stannar vid rödljuset trots att jag tycker att det känns löjligt.)
    På grund av kloningsförbudet så kommer vi aldrig fram till diskussionerna vad som vore OK och inte (jag har bara hänvisat till några exempel från min vardag, där kloningsförbudet har tett sig absurt).
    Men det vore en intressant diskussion! Som du är inne på, vad skulle vi ha att vinna på att klona? Den diskussionen kan vi ha, och jag är inte säker på vad jag tycker i frågan. Vad jag vänder mig emot är själva klonings_förbudet_! Mina motiv till det återkommer jag till i ett inlägg i min blogg under veckan som kommer. Då ska jag försöka reda ut begreppen och avslöja allt om min dolda agenda…
    Angående läsarens förtroende för pressbilden så saknar jag fortfarande belägg (bevis!) för att kosmetisk kloning försämrar trovärdigheten. Det som framförs är gissningar.
    _Min_ gissning är att läsaren faktiskt kan se att skillnaden är milsvid på en klonad väggskruv och klonade rökmoln.
    /Adam
    P.S. Vad gäller Walskis bild(er): Det var väl snarare ett fotomontage än ett resultat kloningsstämpeln?

  8. Adam, jättebra om du kan skriva en sammanfattning, det blir rätt mycket hattande hit och dit för att hitta referenser. Jag funderar på att upprätta något slags dokument på min webb med argument mot kloning. Kanske du kunde göra motsvarande?
    Jag tror att vi har förstått varandras ståndpunkter ganska väl så här långt.
    Och du har naturligtvis rätt i att Walskis bilder var montage, det borde jag varit tydligare med.
    Jag ser att du lanserar ett (för mig) nytt begrepp, ”kosmetisk kloning”, för att göra åtskillnad mellan olika typer av kloning. Om du har tid så kan du väl snabbt bara skriva ihop ett ramverk för vad du anser är ”kosmetisk kloning” och… ja, vad du nu anser att motsatsen är.

  9. Jag tror det också, att vi förstår varandra ganska bra.
    Ang. ”kosmetiskt kloning” så är det ett försök från min sida att påvisa skillnaden mellan olika sorters kloning. Kloning som är till för att vilseleda (rökmolnen i Beirut, tex) och kloning som är till för att justera småsaker i bilden (tex skruven i väggen). Men visst, någon solklar gräns är svår att dra, men det betyder inte att det inte finns någon skillnad i stort.
    Förresten, vad tycker du om mitt förslag på princip (istället för kloningsförbud): ”En journalistisk bild ska inte vilseleda läsaren.”

  10. Jag tycker att principen är toppen så länge alla följer den. Men jag tror att vi får ett helvete när vi ska försöka definiera mer exakt vad ”vilseleda” innebär i praktiken.
    Jag tycker att ett kloningsförbud också kan vara en symbol för de värden bildjournalistiken står för. Bildjournalisterna är de enda som inte klonar. Det är ett värde som vi gemensamt står upp för. Lätt att kommunicera, lätt att förstå.

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.