Bildradion

Podcast om fotografi med Göran Segeholm

Rött ljus i kloningsdebatten

| 12 kommentarer

Rodljus_2Du kör bil på natten och får rött ljus. Är det okej att det är upp till dig att bedöma om det är riskfritt att köra eller är det viktigt att det finns absoluta regler som alla följer, även när det inte känns nödvändigt i det enskilda fallet?

Precis där går min syn och den flitige debattören Adam Haglunds syn på kloning av digitala bilder inom bildjournalistiken isär. Adam tycker att det är okej att köra om man är säker på att det är riskfritt – ”det viktiga är att ingen skadas”. Jag tycker jag också att det viktigaste är att ingen skadas, men jag tror att vägen att uppnå målet är att ha vissa absoluta principer som inte får brytas. Jag tror att om vi börjar köra mot rött på natten när närmaste bil är kilometervis borta så dröjer det inte länge innan gränsen flyttas och vi kör mot rött mitt på dagen när närmaste bil är hundra meter bort.

Vår debatt kan du läsa här (del 1) och här (del 2).

Som om inte min ställning i den här frågan framställt mig som tillräckligt snustorr redan vill jag också göra tydligt att den här debatten bara gäller bildjournalistik – inte hobbyfotografering, mode, beställda porträtt, produktfotografering, konstfoto och så vidare. Det gör jag för att jag fick så förtvivlat mycket stryk när jag skrev den här krönikan på Fotosidan för några år sedan. De värsta angreppen mot mig är tyvärr borttagna, så om du läser vissa kommentarer och det ser ut som om jag pratar med Mållgan så vet du varför.

Mer kloningsdebatt lär det bli. För dig som vill ha mer bakgrund rekommenderar jag att du läser mer på Adams blogg och på PFK:s diskussionsforum.

12 kommentarer

  1. När jag frågar min sambo vad hon tycker om inlägget ovan svarar hon: ”Jamen du är ju en rättskaffens man, och det blir ju tydligt här.”
    Nu drar jag en filt över huvudet och kommer inte fram förrän till middagen.

  2. Rödljusliknelsen är klockren.
    Du skriver:
    ”Jag tror att om vi börjar köra mot rött på natten när närmaste bil är kilometervis borta så dröjer det inte länge innan gränsen flyttas och vi kör mot rött mitt på dagen när närmaste bil är hundra meter bort.”
    Jag tänker: I det läget är det kanske läge att ‘lagstifta’: ”Om närmsta bil verkar vara närmre än 100 meter ska du stanna!”

  3. Du tänker: I det läget är det kanske läge att lagstifta.
    Jag tänker: En lag innebär väl alltid en princip? Och det är väl just att principen går före individens bedömning från fall till fall som du vänder dig mot?

  4. Sant. Det jag menar är att _om_ vi ska ha en princip så kan vi försöka hitta en som är vettigare. En snällare princip, som tillåter mig att klona bort oväsentligheter i arrangerade porträtt, men som förbjuder rökmolnskloning i krigsreportagebilder, skulle jag kunna tolerera.

  5. Inga böter för den som bara går mot röd gubbe alltså.
    Jag ser stora svårigheter att kommunicera var gränserna går.

  6. Sett ur ett större perspektiv ger digital bildbehandling stora möjligheter att styra betraktarens upplevelse, med eller utan klonstämpel. Det anses fortfarande i många sammanhang vara okej att låta skuggpartier sota igen eller högdagrar att fräta ur för att på så sätt dölja detaljer. Det anses också allmänt vara okej att vinjettera bilderna kraftigt för att samla bilderna bättre.
    Exakt hur långt fotografen som arbetar journalistiskt bör tillåta sig att gå med dessa verktyg kan, och bör, diskuteras regelbundet.
    Adam, för mig är kloningsförbudet precis den lagstiftning som du efterlyser. Det är linjen som du inte får korsa. Det är regeln som säger: ”Om närmsta bil verkar vara närmre än 100 meter ska du stanna.”
    Jag tycker att Thomas Nilsson uttryckte det bra i ett inlägg på din blogg i februari. Han skrev:
    ”Jag tror att det går en viktig psykologisk gräns just vid kloningsverktyget. Inte minst för allmänhetens förtroende för bilderna.”

  7. Göran: Varför tror du att ”det fortfarande anses i många sammanhang vara okej att låta skuggpartier sota igen eller högdagrar att fräta ur för att på så sätt dölja detaljer.”
    Ang. Thomas citat om ”psykologisk gräns” så kan det mycket väl ligga något i det. Men om det är fotografens eller betraktarens psykologiska gräns, kan man fundera över. Och varför finns den gränsen? (har vi inte helt vant oss vid den digitala världen än och därmed känner ett motstånd mot det nya?)
    /Adam

  8. Det anses okej för att det är mindre försåtligt än kloning. Skillnaden är: ”hmm, jag undrar om det står en fotoväska på golvet, nej det är för mörkt att se” jämfört med ”det står bevisligen ingen fotoväska på golvet.”
    Gränsen finns för att vi har ett stort behov av att klart kunna kommunicera var gränsen går för vad som är tillåtet och inte samt för att försöka bibehålla fotografiets status som dokumentation.

  9. Hade det varit OK att ljusa upp skruven i väggen bakom Timbuktu (från tidigare exempel i min blogg), så att skruven fått samma färg som väggen?

  10. Ha ha, med en superarbetad lagermask.
    Nej, personligen tycker jag inte att det skulle varit okej.
    Jag är inte en anhängare av tanken att man får göra vad som helst bara det var tillåtet i ”det gamla mörkrummet”.

  11. Då är det alltså _konsekvensen_ av verktygsanvändningen som är det viktiga, inte verktyget i sig. Om jag tolkar dig rätt.
    Förövrigt är vi helt överens vad gäller resonemanget kring ”det gamla mörkrummet”.

  12. Båda ja och nej.
    Konsekvensen av verktygsanvändningen är viktig, men inte det enda viktiga.
    Det är också viktigt att vi har vissa klara gränser som är lätta att kommunicera, lätta att förstå och svåra att snacka bort om man brutit mot dem.

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.